Nu är hon hemma

Hej världen...
 
Idag var Peter och hämtade hem vår tjej. 
Jag kunde inte följa med honom - rent känslomässigt. 
Han åkte iväg.
Hämtade henne.
Körde in bilen i vårt garage.
Promenerade sakta upp mot oss med henne under armen. 
 
Nu står urnan i vardagsrummet.
Vi tände ett ljus och ställde bredvid henne. 
Prinsessan.
Lurvbollen.
Bästa vännen.
 
 

Blandade känslor

Hej världen!!
 
Nu har jag haft ett par dagar där jag saknat Tyra och kommer på mig själv med att göra saker för henne...
Som att ha dörren till badrummet öppen så hon kan gå och dricka vatten..
Att titta mot soffan och hennes hörn för att se om hon ligger där..
Tänkte på att vi inte kan kunde vara borta så länge för då skulle hon bli ensam... 
Lyssnar efter hennes tassar när hon ska gå upp till övervåningen...
😪
Och idag kom brevet med informationen att urnan har kommit. 
Det vände sig i hela magen!
Och jag saknar ihjäl mig efter min bebis..
Jag vill ha henne här, krama henne, fluffa runt med händerna i pälsen runt halsen.. gosa med de lenaste öronen i världshistorien... lägga mig bredvid henne och andas henne..
Jag vill skrika: KOM TILLBAKA... för jag behöver dig... 
😥
Istället tittade jag på våra valpar från hösten 2016... tänkte på att jag ville behålla en av hanarna.. den finaste av dem alla.. och ångrar mig att jag inte stod på mig och hade honom kvar...
Då hade jag iaf haft en "miniaTyra" kvar... Nu har jag ingenting..
 
Det är verkligen blandade känslor.... För det hade iofs ändå inte varit vår Tyra.. Utan en "miniaTyra" i hanhundsformat.. 
Man får nog bara en rottweiler som Tyra en gång i livet.. 
Och som tur är har jag tusen bilder av henne.. som jag tittar extra mycket på när jag har mina "Tyra-jagsaknardigvansinnigtmycket" dagar.. 
Ska jag någonsin ha en rottis igen så blir det en från Serbien!! 
Har hittat en kennel där som jag lätt skulle köpa hund från... 
Men nu... blir det ingenting... ingenting... jag vill bara ha tillbaka vår Tyra.... 
 
Ja... jag vet att de här dagarna kommer och går.. Det är ju inte första hunden i mitt liv som jag varit tvungen att låta somna in... 
 
Usch ja!!
 
På tal om något annat.
Jag var iväg på ett möte ikväll..
Ni vet jag brinner ju rätt mycket för att hjälpa kvinnor som är utsatta. 
Våld i nära relation.
Våld i hemmet.
Våld mot kvinnor/tjejer.
Psykisk misshandel.
Fysisk misshandel.
Trakasserier. 
Och alla andra former av mäns våld mot kvinnor....
 
Ikväll blev det klart.
Jag kommer att börja engagera mig extra mycket i den frågan som berör så många kvinnor.
Att ge dem stöd.
Att lyssna.
Att ställa upp och finnas bredvid som en medsyster.
Att sitta i styrelsen. 
ÄNTLIGEN har jag kommit så långt i min egen bearbetning att jag är redo för att stötta andra. 
Det känns fantastiskt! 
 
Peter har stöttat mig och hejat på mig. 
Och han var väldigt stolt ikväll när jag kom hem från mötet och kunde berätta att jag nu kommer att sitta med i styrelsen. 
Det är spännande och jag känner att det blir en utmaning.
Kanske jag kan tillföra något från min egen bakgrund?! 
Jag är iaf glad att jag äntligen kände mig stark och trygg i frågan och tog mod till mig att tacka ja.
 
Jag kommer alltid att kämpa för att kvinnor ska lämna sina dåliga förhållanden.
Förhållanden där de blir utsatta av psykiskt eller fysiskt våld och övergrepp. 
Som jag brukar säga: Om jag så mycket som hjälper en kvinna, så har jag iaf hjälpt en = GULD!! 
 
Och till er kvinnor som behöver stöd vänd er till: 
 
 
 
 
Läs också: 
 
 
 
Det finns hjälp att få, ta den och lev ditt liv för du ÄR värdefull!! 
 
VÄRDEFULL!!
VÄRDEFULL!!
VÄRDEFULL!! 
 
Jag kan lova er en sak... det är inte lätt att gå... Men att gå var mitt livs bästa beslut!
Jag gav mina barn en mamma som valde livet 
LIVET!! 
Jag valde livet! 
För mina barn skull!
Jag ville att de skulle ha sin mamma kvar i livet...
Natten när jag låg vaken... och tänkte: Leva eller dö? 
Barnen = Jag tänker leva = Jag gick och valde livet för mina döttrar skull.
 
Kram
 
 
 

Världen är liten ibland...

Hej världen!!
 
Visst kan världen kännas liten ibland.
På både bra och dåliga sätt.
Men ibland är sätten bättre än andra.
 
Häromdagen mötte jag av en tillfällighet en kvinna som fött upp rottweiler. Vi pratade förstås rottweiler och jag berättade att vi tyvärr varit tvugna att låta vårt gosetroll somna in. 
Man har alltid så mycket gemensamt när man pratar Rottweiler.
Och man kan diskutera det i timmar.
Men gissa OM jag blev förvånad när jag kommer på att jag pratar med Tyras mammas uppfödare 😍 
 
Jag ville verkligen att hon skulle veta att Tyra har varit en underbar hund och det är faktiskt tack vare hennes uppfödning och linjer. 
Tyras mamma fick jag aldrig möjlighet att träffa men äpplet faller inte långt från trädet och Peter har berättat att hon var en underbar hund. 
 
Jag är så tacksam för att vi fick mötas och att jag nu vet var Tyra härstammar från. 
Men visst kan världen verkligen vara liten mellan varven 😁
 
 
Det har snart gått 2 veckor sen vi förlorade vår älskade familjemedlem. 
 
Jag undrar HUR jag ska vänja mig att hon inte är här?
Idag t.ex. kom en fd kollega och tillika vän hit och hälsade på. 
När hon ringde på dörren hann jag säga till Peter: Tyra..... Nej det var inget.. för Tyra kommer inte att springa till dörren, vifta på svansen och undra vem som kommer. 
Jag vill fortfarande kasta första och sista biten av gurkan till Tyra. Idag när jag skar upp gurka vände jag mig vant om och skulle kasta den till henne.... men hon stod ju inte där och ville ha den.. så jag lade den på bänken, kom mig inte ens för att slänga den... För vem vet, kanske det bara är en dröm.. kanske hon står där en dag när jag vänder mig om??
 
Nej så klart kommer hon inte att stå där.. 
Vi får snart åka och hämta hennes urna... en smärtsam återsamling i vårt hem... Tyra i en urna... FY!!
Jag älskar henne till månen och tillbaka tusen gånger om...
Och som jag sa idag: Man kan bara få en sån hund EN gång! Hon var verkligen One of a kind!! 
"sådan herre sådan hund" 😍
 
Den kärleken som fanns mellan Tyra och Peter värmer hela mitt inre. Jag älskade att titta på dem när de gosade på golvet, i soffan eller när hon låg mellan oss i sängen. Den kärleken han kände för sin hund var helt underbar och helt fantastisk att få se och vara en del av. 
 
 
Vår älskade Tyra.
Med oss överallt.
En självklar del av vår familj.
Älskad av alla. 
Och saknad av alla. 
Älskade Tyra ❤
0 kommentarer
publicerat i Tyras Dagbok
Taggar: Du fattas oss, Fattas, Kärlek, RIP, Rottweiler, Saknad, Tyra, Tyra The Rottweiler
Visa fler inlägg