9 december med irritation!

Det är mitt i natten och ett "hej världen" känns lagom långt bort!
 
Jag var så trött.
Gick upp och lade mig.
Kände den där sköna känslan av att få sova.
BLA BLA BLA BLA BLA BLA....
 
WTF???
 
Jaha, någon var tydligen djävligt sugen på att prata..
Samma någon har suttit tyst i soffan ikväll..
Men OJ vad mycket det fanns att prata om NU när jag hade tänkt sova..
 
Artig som man är svarade jag och vi hade ett givande samtal.
Strax efter hör jag: TUNGA (DJÄVLA) ANDETAG?????
Men vad fan??
Jaha... 
Hej klarvaken!!
 
Vad ÄR det för fel på män??
Har de någon dold funktion för sömn eller vad?? 
Fan ta dem hela djävla bunten!
 
Tur vi iaf hade ETT givande samtal INNAN jag blev klarvaken!
Vi pratade om EX... 
Så djävla givande så jag nästan skrattar ihjäl mig! 
 
För min del kan varenda vildvittra ta de förbannade kräken jag lagt ner tid på i mitt liv.
Det är två... så lite middag borde de väl kunna få.. vildvittrorna!
Ja, de andra som jag haft en relation med är ju "normala, sunda och trevliga" killar... så dem kan vildvittrorna skippa! 
 
Vi är rätt lika där, Peter och jag.
Förutom att han FÅR sova då efter att ha hållt mig vaken (IRRITERAD.. jag?? Hur menar du nu?) 
När jag säger att vi är rätt lika.. så menar jag att vi "begått våldtäkt" på oss själva.
Ni vet den där beskrivningen jag brukar göra:
Att man innerst inne vill säga: NEEEEEJ..... Men att munnen öppnar sig och säger JA för att den andra ska bli nöjd... 
 
OJ vad vi hittar likheter mest hela tiden.
 
Det är en sak som sårar mig.
Att jag inte tänkt på mig själv utan att jag alltid har försökt "duga och passa in" för att bli älskad. 
Idag kan jag inte ens förstå att jag lagt ner så mycket tid på två djävla skitstövlar i mitt liv.
Den första fick endast 5 år.. men den andra fick 17 år..
Det ÄR vedervärdigt!! 
Och det vedervärdiga är att jag gjort det mot mig själv!
Jag skiter ju i de här två idioterna!
Men det är sorgligt att jag kastat bort så många år av mitt liv på dem!
 
Varför är det så lätt att bli den där som gör saker mot sin innersta vilja? 
Dåligt självförtroende? 
Både ja och nej...
Längtan efter att bli älskad?
Ja, säkert till en viss del...
Finns säkert en miljon orsaker till att man går in i dessa skitförhållanden...
Det viktigaste är ju att man kommer UR dem!!
 
Jag älskar att Peter och jag kan prata med varandra om såna här saker.
Att han helt plötsligt kan berätta saker från sitt förflutna som ger en förklaring till varför han tänker "si eller så". 
Och att han lyssnar när jag berättar.
Att han är den man som vet mest om mig och mitt liv.
Att han efter våra 2½ år tillsammans vet mer än någon annan människa på jorden om mig.
Och jag om honom och hans tidigare liv. 
 
Men just nu skulle jag kunna gå upp med en hink IS och säga: Jo du, vet du, nu vill jag prata om det här 😇
Så ska vi se HUR pratsam han blir då 🙏
MOAHAHAHAHAHAHAHA
 
I övrigt så hade vi en bra lördag!
Peter gick ner och bakade bröd tidigt på lördagsmorgonen. 
Fixade te och kaffe.
Jag låg kvar i sängen och funderade över fredagskvällen som var något av en katastrof med en nära anhörig. 
 
Livet är inte alltid så djävla roligt! 
Dotter med autism tog väldigt illa vid sig och har haft en djävla dag idag med tankar som snurrat. 
Jag släpade mig ner och vi åt frukost tillsammans.
 
I ett febrilt försök att öppna ögonen genom att hälla kallt vatten över ansiktet, kände jag: Men vad fan?? Jag ser ju ut som en påsjuk hamster kring ögonen??????
VA???
 
Tur vi skulle ut i friska luften ganska omgående.
Kommer ut och inser: Men vad fan... det regnar?? 
OK, påsjuk hamster kring ögonen MED blött hår som då ser stripigt ut..
Hej sexy!! 
 
Vi hade lovat Peter systers barn att se på dem idag när de hade uppträdande.
Hade det inte varit för deras skull hade jag INTE rört mig en millimeter utanför vårt hus idag!
 
Men jag är glad att vi kom dit för det var ett makalöst fint uppträdande! 
Först med luciatåg sen gymnast-uppvisning och sen avslut med ett gediget shownummer.
Så fint!!
Alla barn i olika åldrar var helt magiskt duktiga! 
 
Efter showen åkte Peters mamma med oss upp till Lasse Åberg och åt lunch.
Det var precis vad jag behövde!
Hennes sällskap kan få vem som helst på bra humör!
Även om jag kände att jag INTE var på ett jättetrevligt humör idag. 
Men hennes glädje och energi smittar ändå av sig, tack och lov! 
Även om hamsterkänslan satt kvar hela dagen... 😱
 
Efter en mysig lunch åkte vi hemåt. 
Tog Tyra och åkte till skogen. 
 
Gick det näst längsta spåret. 
Njöt av tystnad... Ja då hade han minsan INTE mycket att säga... den där nattprataren.. Kanske han borde söka jobb på en radiostation.. nattjänst?? 
Ska nog föreslå det! 
 
Men hur som helst var den promenaden MKT välbehövlig! 
Jag älskar att gå där på kvällen.
Det är lite folk.
Ljuset är magiskt.
Doften av skog är tung.
Luften är klar.
ÄLSKAR!!
 
Väl hemma igen gjorde Peter min en favoriträtt. 
Och jag bakade julstjärnor.
 
Peter kom på att den här veckan har vi bakat något precis varje dag.
Han bakar ju ofta bröd på morgonen.
Jag bakar något under dagen.
Så ja, det stämmer bra. 
Vi tycker det är kul 😊
 
Men nu, mitt i natten.. klockan är 01:00... så undrar jag: HUR fan ska jag hitta sömnen??
Jag får väl lägga mig och räkna lite på danska kanske?
 
Igår hade jag det helt på det klara... idag tänkte jag: Halvfjerds vadå? 
Tres...
Halvfems... jag orkar inte!
Men egenligen är det logiskt... 
Och kanske mest logiskt är just Halvfems... 
5*20 - 10 = 90
"Det är så logiskt alla fattar utom jag.. jag har inte en aning..."
 
Men hörni... Jag går mot halvtreds och med det säger jag: Godnatt!! 
Eller iaf... är det natt... 
 
Heppåre!! 
 

Waxholms Julbord med extra allt

Hej världen!
 
Tisdag och bra dag, eller? 
 
Vi har varit till Vaxholm och ätit julbord på Waxholms hotell.
Det var en fantastisk upplevelse i både smak och ögonfröjd. 
 
Det är mysigt att gå ut och äta julbord.
Vårt andra för den här "julen" och nu tror jag vi är nöjda fram till vi ska fira jul med barnen 😁
Då blir det julmat här hemma.
Linnea har beställt lutfisk. 
Det är bara hon och jag som äter det.
Alice har inget speciellt som hon frågat efter.
Jag är glad om hon äter några prinskorvar och en potatis.
Jo, Alice har visst beställt något.. hon beställde skumtomtepannacotta...
 
Vad är din favorit på julbordet? 
Mat eller efterrätt?
 
Strax ska jag nog ta LaFamilia med mig och åka till skogen så Tyra får damma av tassarna lite.
 
Ikväll har jag bokat soffan för att se på Lailaland 😂 Älskar det programmet!! Älskar!!
Älskar hur Laila är spontan och ärlig.
Älskar hur hon och hennes ex samarbetar kring deras son fastän hela djäkla atlanten ligger mellan USA och Sverige. 
Älskar hur hennes nya man finns runt hennes barn Liam och Kit, ställer upp och är närvarande.
Älskar hur Liam och Korosh driver med Laila och hon skrattande säger: Ni driver med mig.. och de har stoneface och säger: Neeeeej... 
Det programmet är verkligen en booooooooost för hela själen!! 
 
Och vet ni vad, på torsdag.. då kommer hat eller kärlek = ERNST!!!!! 
Denna gosgubbe som man bara (iaf jag) kan älska! 
Herre jösses... lite julcozy med Ernsti boy... 
För övrigt är hans glögg den godaste jag någonsin druckit.
Ja inte den som sprängs på Systemet nu utan den man kan koka själv.
Den är Herre jösses god!! 
 
 
Den där glöggen alltså... YUMMY!!!
De gröna kardemummakärnskapslarna hittar ni ofta på t.ex. Granit inför julen.
I Danmark säljs de i matbutikerna och där bunkrar jag upp..
Här i Sverige är det inte lika lätt att hitta dem.. men på Granit vet jag att de finns, som sagt. 
 
Nej, nu blir det skogen!
Och ICA för att posta brev..
 
Sen ska jag ringa dottern (hon är lärare) för lite "tips och tankeutbyte" ur ett elevperspektiv.
Bra att bolla med! 
 
Ja, kvällen tycks vara fylld även idag... lugn och ro.. japp i soffan med Lailaland! 
 
Hoppas att du också får en fin och lugn kväll!
 
Heppåre!
 
 
 
0 kommentarer
publicerat i Livets happening
Taggar: Boll, Ernst, Glögg, Gott, Jul, Julbord, Mat med vänner, Mums, Skogen, Tankar, Vaxholm, Vit glögg, Waxholm, Yummy

27 månader och ovänner!

God morgon världen!
 
Hur är din tisdag än så länge?
Jag njuter av att solen visar sina strålar. 
Vi har vass i vår trädgård och just nu är den fylld av frost och solen lyser genom den.. gissa om det är vackert? 
 
Idag har Peter och jag varit förlovade i 27 månader.. Men vem räknar?
Ja, Peter gjorde det i morse.. 
27 månader, sa han och tillade; att du står ut? 
 
Han är inte jättesvår att stå ut med 😂😇😍
Vi har faktiskt aldrig ens varit ovänner.. förutom en gång och då var vi nog inte direkt ovänner egentligen... Det handlade om en sak som jag tyckte var "märklig" efter vad han hade berättat... 
Och det som hände då var att jag bad honom göra ett val och förklara hur han ville ha det... 
Inga höjda röster utan mer som vi gör, pratar om saker även om de är svåra, jobbiga och kanske till och med aptrista och skittunga... 
 
27 månader.. jag hoppas att vi får minst 27 år tillsammans.. helst 37... eller 47...  och helst av allt hade jag önskat att vi hade fått många, många och ännu fler år tillsammans. 
 
Peters önskan om ett gemensamt barn kommer jag tyvärr inte att kunna uppfylla och det är klart att det är en sorg för oss båda.... Ibland pratar vi om det.... Man kan inte ta livet förgivet... 
Varje dag önskar jag att vi hade träffast 15-20 år tidigare. 
 
Men som han brukar säga: Jag har dig och tjejerna.
Ja och vi har dig!!
 
I går hade vi kramkalas när alla var samlade igen.
Sen blev det läxläsning och skrivuppgifter.
De här två älskade ungarna tyr sig till Peter lika väl som till mig när de har frågor eller behöver hjälp.
Vi kramas väldigt mycket i vår familj och vi sätter närheten till varandra först. 
Skratt är också en viktig ingrediens... 
Och galenskap... humor... en del allvar... men aldrig höjda röster och elakheter. 
 
När Peter och jag var ute och gick i helgen så pratade vi om äkta och fejkad kärlek.
Om man är ett par som inte har det helt hundra och umgås med andra under en längre tid så brister det alltid någonstans. Ett humör som ryker. Ord som blir sagda. Känslan av att något skaver. 
Det går alltid att klistra på ett leende (det ska gudarna veta) men kommer man någon riktigt nära under en längre tid så ser man att det inte är på riktigt... 
 
Jag har varit en sån i mina tidigare förhållanden. 
Den där som ger sken av att allt är så (djävla) bra. 
Hej och hå... den perfekta värdinnan som alltid skiner och har allt så (djävla) perfekt.. Inga dammkorn och bordet är dukat som det ska vara - korrekt och perfekt..
Fått beröm över hur duktig och bra värdinna jag varit... 
Har ni EN enda gång funderat på vad som fanns bakom fasaden? 
Nej, det har ni inte... iaf inte vad ni sagt till mig.. förutom några nära vänner och mina döttrar som sagt: LÄMNA!! 
 
27 månader som förlovad och 18 som fru... inte en enda gång har jag känt att jag behöver fejka det där perfekta. 
Vi skrattar och gör i ordning tillsammans.
Vi älskar att umgås med varandra.
Vi älskar att göra saker tillsammans.
 
Igår skojade jag och sa: du Peter, jag kikade på en resa för din syster + barn och alla oss 5.. ska vi åka? Eller förresten, jag kanske tar bara din syster och sen alla barnen och åker själv..
Peter sa: Va, nej.. men vill du åka själv ska du ju förstås göra det.. 
Mitt svar: Nej vet du vad Peter, jag har en man som ÄLSKAR att göra saker med mig.. varför skulle jag välja bort det? Varför skulle jag vilja åka utan dig? 
 
Vi har en ömsesidig respekt för varandra och jag lär mig fortfarande massor om hur den fungerar. 
Respekt är inget jag är van vid. 
Det är en vansinnig skillnad på respekt och respekt. 
 
Visst en del säger: Ja ja.. ni har inte varit tillsammans så länge än.. vänta ni bara... 
 
Jag svarar: På 27 månader har Peter ALDRIG tummat en enda millimeter på respekten till mig och för mig!
 
Jag som inte är van vid den här totala kärleken har däremot varit enormt förvirrad mellan varven.
Tänkt: Varför skulle han älska mig? Jag är van vid att bli illa behandlad, varför skulle han göra si eller så och vara totalt äkta? 
Hans lägger ner kärlek till och med i maten och upplägget av den.... han serverar mig ett glas vin medan han själv står vid spisen... 
Han ser och gör det lilla som för mig blir det stora (känslomässigt just för att jag inte är van vid det).
 
Klart som sjutton att jag är rädd om honom - och lika rädd att bli av med honom. 
Ibland måste jag säga till honom: Är du verkligen på riktigt? 
 
 
Den vackraste av alla dagar 2017 05 20 
 
Ringen - min vigselring... den hade Peter valt redan på hösten. 
Vi älskade den båda två när vi såg den. 
Jag älskar att titta på den och det är utan tvekan den vackraste ring jag någonsin fått av någon. 
 
 
Det är väl egentligen inte konstigt, att jag ibland behöver "nypa mig själv" för att se om den här sagan verkligen är sann.
Och varje gång inser jag samma sak: Jag har aldrig levt mer ärligt mot mig själv än jag gör idag.
Jag behöver inte spela några roller, jag behöver inte anpassa mig för att vara någon annan än den jag är...
För jag är älskad för den jag är av den människan på jorden som jag själv älskar allra mest - Min älskade make.. 
 
En del säger förmodligen, vadå älskar mest.. barnen då... 
Vet ni vad... det är skillnad på HUR man älskar någon..
Mina barn är mina barn och dem älskar jag som den mamma jag är till dem.
Min make älskar jag för att han är min make, min trygghet och den största kärleken jag mött i mitt vuxna liv....
 
Du vet väl om att du är värdefull
Att du är viktig här och nu
Att du är älskad för din egen skull
För ingen annan är som du
Psalm 791
 
Tack Peter för att du och jag gör varandra värdefulla och att vi är älskade för vår egen skull, för ingen annan är som vi. 💞
 
(v. 9 - 2017) VI 💗
 
 
 
0 kommentarer
publicerat i Livets happening
Taggar: 20170520, Bästa vänner, Diamantring, Ewa och Peter, Fyll på med kärlek, Guldfynd, Krispigt, Kärlek, Minus, Ovän, Ovänner, Stöde, Vinter, Vänskap
Visa fler inlägg