Det snurrar i munnen!!

Hej hå världen!!
 
Idag tog vi tag i något vi skulle gjort för några dagar sen.
Var och bokade tid hos veterinären för vår älskade Tyra Myra 24. 
 
När vi väl gjort det åkte vi upp till skogen för att andas och låta Tyra få sniffa runt.
Vi hann bara gå några 100 tals meter innan hon gjorde ett JÄTTE skutt och hoppade in mot några träd.
Hon stannade upp och stod blixtstilla.
Då såg vi den... En liten liten liten fågel som hoppade runt inne i buskarna.
 
Sååå fin.
Förmodligen har någon annan fågel eller katt lyckats ta den och sen kanske den i sin tur lyckats undkomma en säker död??
Den skuttade iaf runt där och pep när vi kom för nära.
Jag hoppas att den piggnar i och får flyga vidare. 
Fin var den iaf! 
 
Efter skogen åkte vi och gjorde några ärenden. 
För att sen åka hem och smaka av smörkolan/gräddkolan jag gjorde i morse.
Gjorde efter ett nytt recept som jag hittade på ICA.
Och himmel vad gott det blev!
 
På den ena halvan strödde jag Nammis lakritssalt.
På den andra halvan strödde jag turkisk peppar.
Behöver jag säga: Galet gott!!
 
Jag lät smeten koka lite längre än vad som stod i receptet. 
Plus att jag tog ättika istället för vinäger. 
Det gick alldeles utmärkt det också!.
 
Ska göra en omgång till där jag tillsätter lakritspulver i smeten och gör den lite mjukare tror jag.. kanske även har en aning glykos i för att göra den ännu.. smidigare??
Vet att jag gjorde en galet god kola för några år sen.. men det var mitt eget recept och jag skrev aldrig ner det.. Så kan det gå!!
 
Men testa ICA´s recept. 
Helt klart lyckat!
Så gott så det snurrar i munnen 😁
 
Ha en bra kväll!! 
 
 

Vad är det för fel på skolledare?

Hej världen och dåliga skolledare!
 
Jag har 6 barn.
Jag jobbar och har jobbat inom skolmiljö.
Jag har mött en och annan skolledare. 
 
Och jag undrar: Hur fungerar ni?? 
Nu ska jag absolut INTE dra alla över en kam!
Jag har träffat och jobbat för helt fantastiska skolledare.
En av dem är E och en av dem är P 🙌 💗
De två har verkligen gett mig enormt mycket kunskap genom sitt agerande kring allt inom de olika skolmiljöerna. 
De har varit och är mina största förebilder när det gäller bemötande och handhavande av ärenden.
 
MEN!!
Jag säger bara: MEN!!
Så kommer man då till dessa som man undrar: Vart i hela fridens namn kommer de i från? 
Arrogans och nonchalans.. Går de två hand i hand? 
 
En av de allra värsta jag mött jobbar i kommun här i norra Sthlm. 
En rent av ond kvinna som överhuvudtaget inte ser att hon skulle vara delaktig i att personalstyrka efter personalstyrka säger upp sig, blir sjukskrivna eller bara ger upp sin karriär för att de blir mentalt mosade.
 
Idag mötte jag en annan modell.
En militärisk överdominant pitbull... 
(Min man kallade henne för "riksflata".. OBS han har inga problem med homosexuella) 
Hon pekade med hela handen och hade nog missat att hon företrädde en hel skolkoncern med sitt obehagliga sätt. 
Hon är nu min bild av den skolan = alla deras skolor!
Vilket gör att jag ALDRIG någonsin skulle rekommendera någon att söka sig till deras koncept! 
Hon var också en sån som inte kunde ta andras åsikter och hade ett hånande sätt kontra fullt pedagogisk på ett korrekt sätt. 
En av de mest obehagliga sorterna! 
För en sån människa vet man aldrig var man har.
Ena sekunden tänker man: Ja men det där låter bra, hoppas det funkar. För att i nästa sekund bli sågad av en bitter kommentar och så tänker man: Psykopat kärring?? 
 
Tänker tillbaka på min egen rektor / skolledare som jag hade i grundskolan.
En på låg- och mellanstadiet.
En lite gubbig och trist figur med NOLL kunskap i att hantera barn och vuxna.
(OBS-det här är mina känslor och tankar om min egen uppväxt och grundskola)
Han såg mellan fingrarna på barn som mobbade andra för att de hade föräldrar som passade honom.
Han tittade bort för att slippa ta tag i händelser på skolgården. 
Han kom och gick på minuten och bodde i en lärarbostad i skolan. 
Enda gången jag skrattade åt gubbfan var när han satte en fotboll på huvudet och skulle skydda sig mot regnet. 
 
Rektorn jag hade på högstadiet var av en helt annan kaliber. Helt fantastisk!
Han såg varje elev och tog händelser med både glimten i ögat men också allvar om det behövdes, dock aldrig aukoritärt utan med pedagogisk insikt för varje enskild elevs förutsättningar.
Han kommer för alltid att finnas i mitt hjärta och jag blev uppriktigt ledsen den dagen jag såg att han gått bort. 
Han körde hem mig i taxi en natt. (Han jobbade extra efter sin pension för att han älskade människor)
Jag var på väg från krogen till en adress som inte var min egen. 
Han skrattade och vi pratade om mina högstadieår.
Han berättade då att han skrev en bok om alla oss elever.
Att han kom ihåg var och en av oss och att han hade uppskattat allas egenheter och de individuella personer vi var. 
Jag berättade för honom att jag var tacksam för att han var min rektor och att jag verkligen hade uppskattat allt han gjort för oss elever. 
Han hann tyvärr aldrig klart med boken innan han "gick vidare". 
Jag hade absolut köpt ett exemplar! 
 
Det är så jag vill att mina barn ska minnas sina rektorer / skolledare.
Som en medmänniska som de vet att de kan söka stöd i samtidigt som de vet att det är en person som är pedagogisk men rättvis. 
 
Den rektor de har nu är precis också den personen. 
De pratar glatt om E när de pratar om rektorn. 
De vet vem han är och de vet att han är en mkt närvarande vuxen.
Det finns nog inte många barn som har något "dumt" att säga om honom.
 
Men när man kommer till militäriska eller psykopat-ledare.. ja då faller tyvärr min respekt för de människorna.
Jag har ytterst lite till övers för personer som inte "fattat" grejen. 
Det kostar så lite att komma in i ett rum med välvilja och trevligt engagemang. 
Att presentera sig med ett trevligt bemötande i stället för att ställa sig framför en person och säga: jaha och vem är du då.. med en arogant röst och ett ointresse för det man själv kallat till. 
Att man sen kan sin pedagogik och vill få fram den faller på att man inte kan ta allas närvaro i ett rum.
Då faller skalet av att man ska låtsas vara professionell och det blir bara fånigt och riktigt dåligt. 
 
Jag har på riktigt fått nog av dåliga människor i skolans värld! 
De kanske inte är många MEN varför i herrans namn finns de ens där?? 
För det som händer är att "de syns och de känns"... och de ger skolan en dålig smak i munnen. 
 
Tacka vet jag de personer som jobbar för att de trivs och älskar att jobba med barn och unga. 
De här som bara ser ekonomi och de som är militanta med en tunnel som synfält... 
Jag säger som Bo Hejlskov : Vad gör de? Jag fattar inte?? 
 
De får inte min respekt! 
Jag känner mest som jag sa till den där militär kärringen idag: Du är obehaglig! 
Och det sa jag INTE för att hon skulle "vinna" på något sätt.. utan för att hon fick aldrig min respekt.. och kommer aldrig att få den!
Jag är en sån som absolut kan sitta i samma rum som en som henne.. men min respekt.. den kommer hon aldrig att få.. 
Som vuxna brukar säga till barn: För att få respekt ska man förtjäna den...
Problemet är bara en sak hos såna som henne: Hon förtjänade den inte.. för hon gav den inte..
Vuxna borde istället säga: För att få respekt ska man förtjäna den och det gäller ÄVEN oss vuxna! 
 
Jag kan tyvärr inte ta såna där människor på allvar.
Det blir patetiskt att tro att man kan dominera andra vuxna i ett rum. 
Att man sitter där och ska tysta andra människor istället för att låta saker sägas och lära sig själv något av det.
Att man har en sån övertro på sig själv och anser sig veta allt bäst... 
Stackars människa! 
Hon må vara hur mycket VD som helst över en grupp skolor...
Har hon inte fattat grejen kommer hon aldrig att få någon respekt! 
Det hon kommer att få är istället ett "prata bakom ryggen - djävla kärring".. där folk ler och hon inte fattat grejen... 
Nej.. militär och grundskola hör INTE ihop!! 
Militärtjänst gör man i militären...
I grundskolan och gymnasiet och vidare utbildning.. där kör vi med pedagogik och samspel... det är sen gammalt att det funkar bäst! 
 
Heppåre!!
 
Och en bajskorv till alla felaktigt placerade människor... 
 
 
 
Och till ALLA skolledare som är pedagogiska med både hjärna, hjärta och själ.. Till er vill jag överräcka den allra vackraste buketten kärlek och respekt.
För det är NI värda! 
 
 
 
 
 
0 kommentarer
publicerat i Diamanternas tankar
Taggar: Herre jösses!, Huvud, Huvudet, Hösttermin, Ledare, Möte, Ont, Ont i huvudet!!, Skolledare, Termin, Vinter

Ett NEJ är ett NEJ!!!!

Hej soliga värld!!
 
Jag älskar solen men tyvärr är tröttheten nästan dödlig idag. 
Ska iaf försöka ta mig ut i skogen en sväng senare idag.
Var där igår och vår Narniaskog är underbar på kvällen..
 
Det är bra att ladda energi i skogen! 
Man får andas in och bara vara sig själv.
Ingen som tjatar och gnäller utan bara tystnad och doften från skogen.
Älskar!
 
Något mer jag älskar är meningen av: Ett NEJ är ett NEJ! 
 
Förut var jag riktigt dålig på att "fatta" grejen med ett nej.
Man pratar om olika "nej" i livet.
Jag vet inte hur det är för andra men jag kan bara gå till mig själv.
Har gjort så många hemska saker mot mig själv just för att jag inte "fattat" värdet på mig själv och vad min själ försökt säga till mig genom att VRÅLA NEEEEEEEEJ inom mig...
 
Varför är det där ordet på 3 bokstäver så himla svårt att säga, att stå för och att använda? 
 
Ja kanske för att vi matas med det från att vi är små?
 
"Krama mormor/morfar/farmor/farfar.. fan och hans mormor och mamma och pappa"...
 
Vem har inte sagt så när man ska åka i från någon eller kommer till någon?
 
Jag har iaf gjort det.
Och alldeles för många gånger.
 
Barnet kanske ropar NEEEEEEJ...
Och vad gör föräldern då?
"Jooooo men då blir mormor, farmor - fan och hans mormor såååå glad.. krama nu"
Kan inte mamma ändå få en kram?
Men ge pappa en kram nu...
BLA BLA BLA....
 
Vad hör barnet då och vad känner barnet då? 
 
Individuellt förstås.. men i det stora hela: Mitt nej är alltså inte ok.. utan jag måste glädja någon annan med något jag egentligen INTE vill...
 
Där har vi en start till att vårt eget inre NEJ inte duger för andra.
 
Eller: Ät nu så gör du mamma / pappa - fan och hans moster glad...
Eller: Jaha, du tycker inte om det här jag köpt... 
 
Ja alltså exemplen kan väl egentligen bli HUR många som helst.
 
Om du tänker efter har du säkert något eget exempel från det att du var liten.
Du blev tvingad att sitta i tomtens famn t.ex.
 
Mina döttrar har ett bra exempel av det.
"Mamma, kommer du ihåg när du tvingade mig att sitta i den där äckliga tomtens famn??"
 
Ja tyvärr kommer jag ihåg det.
För mitt eget egos skull tvingade jag dem att sitta i den där "äckliga" tomtens famn.
FOTO... 
 
Som jag sa till min man igår: Barn är INTE dumma i huvudet - Det är vi vuxna som är det! 
Vi vuxna är egoistiska skitstövlar som tvingar in barnen i stereotypa handligar för att vi tror oss veta bäst.
Det ÄR galet! 
 
 
Jag önskar att hela vuxenvärlden slutade upp genast med att tvinga barn till att krama folk oavsett vem de är.
Att vi i stället kämpar för att lära våra barn, pojke som flicka: Ett NEJ är ett NEJ och att det är ett mycket värdefullt ord i många olika sammanhang.
 
I relationer och förhållanden: Nej
På en arbetsplats: Nej
När något känns fel oavsett vad: Nej
 
Visste ni att det finns kurser i att säga: Nej
Jag gick en sån för många år sen iom att jag var med på en rehab.
Det var nog egentligen först då jag insåg: Fy fan vad jag har sagt JA till mycket skit i mitt liv för att jag inte vågat säga NEJ.
 
Jag körde en googling på att säga: NEJ.
Hittade en riktigt bra text skriven av en Marie Bengtsson. 
Kloka och välformulerade tankar kring NEJ. 
 
Finns förskolor som är duktiga på att lära barnen säga nej. 
Men jag tänker på att även vi vuxna på hemmaplan måste bli mycket bättre på det.
Och sen också acceptera när våra barn lär sig säga nej, att då istället kunna känna: WOW, de gjorde det!!
Som bilden här ovanför. "Vem är chef över sin egen kropp"
 
Mina barn och mina barnbarn behöver ALDRIG krama mig om de själva inte vill.
Skulle aldrig någonsin "kräva" någon kram eller att de ska sitta i min famn.
Däremot brukar jag ibland fråga: får jag en kram? 
Är det nej så är det nej.. no big deal! 
 
Jag övar hela tiden på att bli bättre på att komma ihåg att barnen INTE ska behöva kramas eller något annat som de inte är bekväma med.
Det är ett invant "bajsmönster" vi har om att man ska tvingas hit och dit med kramar och annat skit.
 
Men om man inte börjar någonstans så kan ett mönster inte heller brytas.
Vi behöver alla lära oss att tänka om och tänka nytt.
För som sagt var: Ett NEJ är ett NEJ! 
 
Vad vill du säga NEJ till idag? 
 
0 kommentarer
publicerat i Diamanternas tankar
Taggar: En mammas tankar, Familjen, Kram, Kramas, Lär ditt barn säga NEJ, NEJ!, Nej, Puss eller inte puss, Pussa, Säg NEJ
Visa fler inlägg