Stolt fru och häng i hängmattan

Hej Världen!
 
Har du haft en bra dag? 
Jag hoppas det.
 
Själv har jag haft en alldeles toppen dag. 
 
Började med att prata med en god vän som inte har det så lätt just nu. 
Alla förhållanden är inte goda förhållanden.
Man måste själv ta ett beslut att lämna om man inte mår bra.
Det finns liksom ingen annan som kan göra det åt en. 
 
Jag hade själv t.ex. bara bott i Sverige några månader när mina föräldrar bad mig komma hem tillbaka till Åland första gången.
Men nej, jag var för stolt och ville att det skulle fungera... De såg och önskade.. jag gjorde mitt val och stannade kvar.
 
Själv brukar jag säga att jag skulle "lyfta" bort mina döttrar om de levde så. 
Samtidigt så vet jag att det inte är möjligt utan att även de måste ta sina egna beslut. 
 
Peter och jag pratade lite om vår egen bakgrund och ja, vad ska man säga: Det jag har idag skulle jag ALDRIG i mitt liv byta bort mot något annat på jorden.
Och jag vet att han känner likadant. 
 
Och när vi ändå pratar om min man: STOLT FRU idag!
Han har kämpat med specialpedagogiken.
Ett par gånger har han velat lägga av.
Lika många gånger har jag "fräst" åt honom: Nu får du fan ta och skärpa dig, det är ingen djävla lekstuga att studera! 
Och lika många gånger har han kämpat vidare med allt vad han kunnat ge. 
Det betalde sig idag när han fick sitt betyg och klarade det med bravur!
 
Herre gud så stolt jag är över honom!!
Han har inte pluggat på 20 år och bara sätter det!
Ja, absolut har jag hjälpt honom men inte mer än att han stolt kan säga: Fan vad bra jag är, jag fixade det!
Och det taggar honom nu bara ännu mer att fortsätta studera = Love på den!! 
 
Det är skillnad på studieteknik idag och när vi var unga. Helt klart.
Men har man en fru som är studie- och yrkesvägledare så ska man heller inte förvänta sig att jag står och "daltar" med honom.
Sa till honom redan innan han började: Det är INGEN lek att plugga. Du måste vilja och du måste kämpa! 
Och som sagt var, japp... jag fräste och han fortsatte... 
 
Ännu en skön sak i vårt äktenskap. Vi kan sätta ner foten och säga: Hördudu, det är nu får du skärpa dig 😇 Utan att den andra tar det som personligt påhopp ... 
HAHAHAHA... läs.. UTAN!! 
UTAN att den andra tar det som påhopp...
Fan ibland måste jag nypa mig själv för att inse att jag lever rena rama drömmen! 
 
Och då vill jag egenligen skrika: HUR I HELVETE VÄRDERADE JAG MITT LIV SÅ DJÄVLA LÅGT ATT JAG GAV 17 ÅR AV MITT LIV TILL EN IDIOT?????? 
 
Men så klappar jag mig på axeln och LER... och tänker: Det var då och idag är nu 😂
Och idag lever jag... med en människa som kan säga åt mig och jag åt honom: Skärp till dig, kamma dig och väx upp 😂
Nej, så skulle vi inte säga... men ibland har vi nog god lust båda två... att kamma till oss och gå ut och äta en bit god mat på restaurang.. alltså 😉😇😂😍
 
Men hörrni.. nu ska jag sluta dravla om det.. ville egentligen bara säga: Så djävla stolt över dig Peter! 
Som du kämpat och kämpar. 
Om ett par dagar skriver du sista provet för den här gången.. jag håller förstås tummarna (igen).
 
Men men.. dagen fortsatte iaf med en promenad genom Kyrkvikens underbara lummiga skog. När man går där känns det som om hela himlen är grön. 
Det är svalt även fast det är varmt utanför träden.. det där lät ju märkligt.. men det är svalt som det kan vara i en skog.. ok? 
Vi gick vidare upp mot centrum och där sprang vi på denna skönhet..
 
 
Alltså HUR vacker får man vara? 
Sagt det förut och säger det igen: Jag blir matt av kärlek till naturen. 
Den är bedårande och helt ljuvlig.
Färgerna är galet vackra, dofterna ännu mer otroliga... KÄRLEK! 
 
Och på tal om färger, dofter och växter... Även i år får vi persikor på vårt träd...
Förra året hade de rykande åtgång.
Svärmor fick en del.. Mina föräldrar fick en del.. och vi åt massor själva 😁
I år blir det inte lika många.. men det blir ändå några...
 
 
Jag drömmer verkligen om en egen trädgård där jag kan ha flera träd och kanske få många persikor. 
Nu står vårt träd i en snygg låda som min pappa byggde åt mig. 
I år måste vi nog plantera om det och jag vet inte riktigt i vad? 
Förslag någon? 
 
Ja kära vänner... ja föresten på tal om vänner.. Alice har haft en kompis här hela dagen. Skjutsade just hem fröken fräken.
De har gungat i hängmattan, de har badat i poolen, de har lekt, de har ätit glass och de har skrattat så högt att man skrattade bara av att höra dem.
Är inte det, det mest befriande som finns? Barn som skrattar.. alltså.. 
De har ett skratt som mungiporna bara inte kan motstå... 
Barn är SÅ mycket bättre på allt än vad vuxna någonsin kan bli!
 
Jag undrar när man tappade det? 
Som vuxen blir man mest tråkig och trist...
Medan barn är modiga, framåt och nyfikna..
Vart tog det vägen in i vuxenvärlden? 
 
Ja, det tål att funderas på.
 
Häromdagen funderade jag på en annan sak.
Nu ska vi se om jag klarar av att reda ut det utan att det blir för invecklat. 
 
Om du är för smal klagar folk på det. 
Om du är för tjock klagar folk på det.
I båda fallen beräknas du som ohälsosam, ok? 
 
Om du är för tjock och du gör en operation och går ner i vikt.. då får du genast höra att du är fin... fast du är fin som du är.. som du var... 
Om du är för smal och går upp i vikt.. ja då är du också fin.. men du var också fin som du var.. 
 
HUR FAN SKA NI HA DET??? 
 
Är man fin som tjock, eller är man inte?
Är man fin som smal, eller är man det inte? 
 
Visst är det lite dubbelmoral? 
 
Kan vi inte bara enas att oavsett vilken kropp en kvinna (eller en man för den delen) har så är personen fin?! 
Denna hets är vidrig!
Och denna hets har alltid varit vidrig!
 
Min man fick föresten lite "skäll" av mig häromdagen.. om jag nu skulle benämna det som skäll... tveksamt..
Men min man.. ursäkta älskling.. men det är så här.. har en del "tics"... det ska mätas här och det ska mätas där... 
Jag bryr mig inte.. bara om vi är bland folk, då brukar jag hejda honom för hans egen skull... Men sen struntar jag fullkomligt i det... 
Jag älskar hela honom = 80% kärlek + 20% acceptans! 
MEEEEEN!! Häromdagen sa jag: Hur tänkte du nu.. med två blivande tonåringar bredvid dig... 
För då satt han och fyllde i någon app... med kalorier över vad han åt... 
GORM!!! 
Så gör man INTE inför två blivande tonåringar.. oavsett killar eller tjejer!!
 
Men min man är smart! 
Så han insåg vad han gjorde och sa: Nej, förlåt, så ska man inte göra! 
Har jag sagt att jag älskar honom? 
Om inte, Jag Älskar Honom!! 
 
Men hörrnini.... appar eller inte, kalorier eller inte, sommar eller inte... NJUT av värmen, dofterna och solen... 
Man känner sig både vackrare, gladare och full av liv den här årstiden... 
 
Ha det gott och på återseende! 
 
0 kommentarer publicerat i Familjen
Taggar: Fatboy, Hängmatta, Kärlek, Sommar, Tid tillsammans, Vänskap, Värme