Reflektera

Hej världen!!
 
Vem är du?
Ibland blir jag en aning nyfikna på er som är här inne och läser.
Tycker det är kul att ni är här!
Det betyder kanske att jag har något som någon vill läsa om. 
Tack!
 
Vem är jag? 
 
Ja, herre jösses!
Ibland undrar jag själv, faktiskt. 
Min man säger ofta att jag är ganska "knäpp" och jag kan absolut hålla med honom om det. Men det är för att vi är knäppa tillsammans. 
Livet blir så mycket roligare då. 
Barnen får också vara knäppa om de vill, för då orkar man förhoppningsvis med allvarliga saker lite lättare. 
 
Här har vi väldigt högt i taket. 
Behöver man studsa får man studsa.
Så länge man förstår skillnaden mellan allvar och lek.
 
Jag lärde mig så mycket om mig själv när jag läste vid Stockholms universitet. 
Det är nästan som ett Ewa före och ett efter. 
Eller det är inte ens nästan utan det är så!
 
Som en streckdragning. 
 
Och det är just sånt som är så oerhört underbart med att studera. 
Nya kunskaper som ämnet man läser men också om sig själv. 
 
Nu är samtalet mitt arbetsredskap. 
Samtalsmetodik.
Lyssna in, reflektera, sammanfatta, återge, fråga... 
 
Det är spännande!
 
Och nu studerar min make = stolt fru!
Just nu läser han bland annat specialpedagogik. 
Superintressant och jag har dessutom också lärt mig massor med nya tänk. 
Så skönt att ha någon som man kan lära sig tillsammans med! 
 
För ett par kvällar sen låg vi i sängen och pratade studier, metod och studieteknik. 
Han sa en sak som var så bra: Det var ingen som talade om för mig att man inte behövde kunna hela texten, utan bara förstå VAD som var kärnan... när jag gick i grundskolan.. (obs det var inte ordagrant..) 
 
Jag funderade lite på det och höll med honom helt och hållet. Kommer själv ihåg när jag gick i grundskolan och tänkte: Hur fasen ska jag få hela den här boken att fastna?? 
Det gick ju inte! 
Jag hade noll och ingen alls, studieteknik... 
 
Vi kom iaf vidare i samtalet kring samtal. 
Hur samtalar man med varandra vid t.ex. ett arbetssamtal (OBS, går att implementera i alla samtal)? 
Jag gav honom några förslag.
 
Ett som jag själv använder mig av är att lyssna in frågan eller tankarna. Låta det ta några sekunder för att själv tänka på vad personen sa. Omformulera och strukturera. Skapa en reflektion tillbaka till personen (om jag behöver det för att skapa mer tid kring frågan).. sedan presentera det jag själv formulerat som svar till den jag sitter i samtal med.
(kortfattat av det vi pratade om)
 
Helt plötsligt "fattade" min man idén med det hela. 
Att man INTE behöver ha så bråttom när man svarar.. tystnad är OK! 
Några sekunders tystnad i ett samtal kan vara riktigt skönt. 
De där några sekunderna kan ge reflektion från båda hållen. 
 
Samtal är inte alltid lätta.
Men kommunikation är A och O för att vi ska nå fram till varandra.
Därför är det extra roligt att min man är intresserad av att bli studie- och vägledare han också. 
Han har andra planer också... men ändå... 
Han gillar kommunikation lika mycket som vad jag gör... 
Kanske vi blir en "kommunikationsfamilj" till slut? 
Vem vet 😇
 
 
 
0 kommentarer publicerat i Ewa och Peter
Taggar: Ewa och Peter, Kommunikation, Kärlek, Lyssna, SYV, Studier, Vänta, Våga lyssna, Våga vänta