Mitt i livet eller bara början?

Hej världen!
 
Kan man göra ett bokslut för att sen börja på ett nytt kapitel?
Eller vänta nu!
Jag gör precis hur jag vill 😁
Det är det absolut bästa med att fylla en ½ hundring!!
Ingen ska säga åt mig vad jag ska göra eller inte göra med mitt liv 😁
 
Såg nyss på min instagram att en person som jag känner lite halvt, hade skrivit under en av mina bilder: att hon fyllt 50 år och ville börja om och iom det sagt upp sig 😁 Heja dig, svarade jag!!
 
För det är väl precis så det är. Börja om, göra vad man vill... njuta av livet!
 
Som Jonas Gardell säger: Man får inte leva om sitt liv, det är det som är själva grejen! 
 
Ja, jag antar att det är precis det som är själva grejen. Här och nu - Live your life! 
 
Hur skulle mitt bokslut se ut? 
 
Ja, jag kan väl tänka mig att jag skulle kunna be en hel del människor dra käpp rätt åt  helvete. T.ex.
Min man var lite orolig över en bild som jag lagt ut på ig... där jag skrev om mitt bokslut... han frågade: Du tänker väl inte kasta ut mig i morgon va? 
HAHAHAHAHA.... Aldrig!
För det är ju det som är själva grejen, älskade Peter... att du är verkligen mitt "bokslut".. min lycka och NEJ, det finns inte en på miljonen att du är utbytbar!! 
 
Däremot kan nya kapitel skrivas och det ska vi göra. Våra kapitel och vårt liv.
 
Och på tal om att be folk fara och flyga.
Jag tar ingen skit - det måste och kommer att vara ett ordentligt bokslut på det! 
NO MORE!
Varken från släkt, okända människor eller övriga ting... vänner skriver jag inte.. för vänner häller inte skit över någon som de är vänner med på riktigt... Och falska saker har jag fått nog av i mitt liv.. där har vi också ett bokslut... minsann!!
 
En sak som jag fortfarande funderar på: Hur gick livet så här fort? 
Vart tog den här halva hundringen vägen? 
 
Jag tänker på dofter och får ett minne från en vår när jag stod och väntade på bussen.... högstadiet... tiden... doften av vår och porlande små bäckar.... gullvivor och vitsippor... grusväg... och varm asfalt... 
Gruset under fötterna när jag åkte in till stan efter skolan.. regnblöta trottoarer.. och affären som alla ville gå in i.. basaren... 
Inte trodde man väl då... att tiden försvann över en natt? 
och vips sitter jag här och undrar, vart tog alla år där i mellan vägen? 
 
Att bli mamma när man själv är alldeles för ung.. är inget jag rekommenderar någon.... men där började mina år att gå för fort... nyfödd... 1 års kalas... vips 15 år och nästa gång 18 år och flytt hemifrån... 
Hur är det ens möjligt att någon som nyss var 1 år... nu själv är vuxen och är mamma? 
 
Hur hann jag ens med att bli mamma till 6 döttrar? 
När hände det mitt i allt jag gjort?
 
Något jag är enormt stolt över är att jag klarade, trots att jag var ensam i ett förhållande.. att läsa min kandiatutbildning vid Stockholms Universitet... Att jobba heltid, ta hand om barnen på heltid och dessutom studera heltid... Fan Ewa, du är grym!! 
Skiter fullständigt i jantelagen!! 
 
Och kanske är det precis det många säger: Helt plötsligt börjar man inse sitt eget värde och slutar ta skit av andra... oavsett vad det gäller! 
 
Det är rätt skönt att inse det! 
 
Men vad hände mellan den där dagen på busshållplatsen och fram till nu?
 
Ja, det kan man verkligen undra!
 
Nej, vet ni vad, jag är inte så intresserad av vad som hände där i mellan. Det är lite "passé" och oaktuellt.
Däremot har jag haft en galet roligt tonårstid.
Det skulle jag vilja ge med många blivande tonåringar... det är inte så djävligt när du som ½ hundraåring sitter och funderar på vad du gjorde.
Helt plötsligt inser man att de där festerna man var på... den där olyckliga kärleken man upplevde... det har format en del av dig till den du är idag...
Håll er bara borta från droger och könssjukdomar så ska ni se att livet är rätt ok 😉😇
 
Däremot är jag nyfiken på min framtid.
Köper Peter och jag vårt drömhus någon gång? 
Läser jag fler kurser på universitetet? 
Börjar jag skriva de böckerna jag vill skriva? 
Skaffar vi en sommarstuga? 
Köper vi ny hund? 
Växer mina älskade döttrar upp till ansvarstagande fantastiska trygga och starka kvinnor som vet vad de vill? 
 
Den sista frågan är kanske den viktigaste!
Att vara kvinna idag är så mycket svårare än när jag själv växte upp.
Idag är kraven så mycket högre... pulsen så mycket hårdare... och ansvaret otroligt mycket större... 
 
På så sätt är jag glad att det är just nu, just nu.. om 13 timmar... jag fyller ½ hundring... fattar ni.. Det är jag och Evert... hur stort är inte det!!
Enda Evert jag känt sen tidigare... var rödhårig och rätt många var kär i honom.. tror han gifte sig med en klasskompis till mig... grattis till er om ni nu lever med varandra fortfarande 😍
 
Själv hittade jag kärleken när jag var på väg att fylla femogfyrre.... han, som stod där... med sina hundvalpsögon och däckade mig till marken med sin omtanke.. 
Jag som aldrig i mitt liv skulle leva med någon som var yngre än mig... som var klädd i jympabrallor och hade eget kaos... 
Men där stod han.. och jag är enormt tacksam för att alla mina fördomar omkullkastades och sattes på soptippen... för han är verkligen min jackpot!! 
 
Fan vilket härligt liv!!
 
Sumering av ett bokslut: 
Ja, tack vare alla mina val sprang jag rätt in i armarna på Peter.
Hade jag inte gått de stigar, krokiga vägar och gjort mina val... hade jag heller aldrig träffat honom.
Tack Boris som var sjuk - Tack Nils som kom in i mitt liv i stället.. det är ju er förtjänst att jag fick gifta mig med mitt livs absolut största kärlek.. 
Mannen som bakar bröd och torkar mina tårar...
Han som står utanför mitt jobb en helt vanlig tisdag.. med rosor och säger: Vill du äta lunch med mig? 
 
Herre gud vilka kapitel jag kommer att skriva med den mannen... vi har börjat riktigt bra.. vi har ett sorgkapitel... men hur ska en bok vara om det inte finns några bakslag också? 
 
Ja, välkommen alla nya år som jag förhoppningsvis får i mitt liv.
Nyfiken på er kommer jag att vara!
Det enda jag skulle önska är att ni inte har så bråttom...
För det vore kul om man hann med... i stället för att fundera på: Vart tog åren mellan busshållplatsen och just nu vägen? 
 
Det är inte för inte.. alla säger: Njut av bebisen så mycket du kan, för innan du hinner blinka så har den flyttat hemifrån... 
Japp, det är det enda sanna rådet som man kan lyssna till om man vill... alla andra råd kan man slänga åt helvete...
 
Råd kan man lyssna till - slänga ut dem genom andra örat - och göra som man vill med!! 
Ooops.. gav jag just ett onödigt råd 😁
 
Ja, tydligen!
 
Tack livet för de här åren! 
Att fylla en ½ hundring är inte klokt, men jag skulle önska en ½ till, kan det bli möjligt?