Helt djävla handikappad

Hej världen!!
 
Idag kommer det lite söndagstankar kring olika saker.
Ska försöka vara objektiv och inte bara partisk. 
Det kommer dock att bli svårt!!
 
Kvällen igår avslutades med en helt underbar champagne! Jösses så god den var!
 
 
Jag har väl druckit en och annan flaska av det porlande guldet.. Men den där. OMG! 
Om jag eller vi, ska jag väl säga, någonsin igen får tag i just den serien, så kommer den att köpas! 
 
I morse vaknade jag okristligt tidigt... hade egentligen inte velat stiga upp men gjorde det iaf.. ibland orkar man inte ligga kvar i sängen.. idag var en sån dag!
 
Att smyga ner lönar sig INTE.. Peter är som en (djävla) radar och kan inte sova om jag inte är där.. så minuterna efter kom han ner... Men det var skönt att få sällskap... 
För jag hade påbörjat "operation" göra om i köket... 
Vi har några väggskåp som behöver få annan struktur och det var det jag börjat med...
 
I ett av skåpen stod en mugg... och efter gårdagen är mitt "matte-hjärta" lite omskakat... 
 
Plockade ner muggen... den ska ändå inte stå i det skåpet... tittade på den och sa till Peter: Fy fan vad jag saknar henne.. jag vill ta tag i hennes kinder, gosa in mig i henne nacke.. pussa på henne... och gråta en stund för att jag saknar henne så vansinnigt mycket... 

Sagt och gjort, han tog tag i mig och jag borrade in huvudet i hans hoodie och släppte ut tårarna... 
Ni vet när man gråter... så snorar man ju också.. och där stod jag med tårar och snor... och kom på att Tyra hade tyckt att jag var rätt knäpp... så mitt i allt börjar vi skratta... och det är väl det som är det bästa med sorg och glädje.. att när den värsta sorgen släpper lite grann.. så kan man också se saker med glädje, humor och skratt... 
 
Men det visar också att jag inte är redo för någon ny rottis!!
En del vill ha ny hund direkt.. det klarar inte jag! 
Jag vill vänta, gråta klart så pass mycket att skratt kommer före tårar...
Sen vill jag fundera.. och ev efter ett tag, eller rätt lång tid.. kanske jag kan köpa ny hund..
 
Men men... 
 
Nu till något helt annat...
 
Det är ingen hemlighet att jag har en dotter som har flera diagnoser.
ADHD
Utvecklingsstörning
 
Hon behöver hjälp med det mesta. Allt från att tvätta sitt hår till att få maten skuren i bitar. 
För mig är det en självklarhet och en vanesak.
Hon är den mest fantastiska unga människan jag känner.
Hon har inte fördomar om något eller någon och hon lär mig nya saker varje dag!
Hon har ett hjärta av guld och hon är den mest omtänksamma människan som finns.. iaf när det kommer till djur.. människor skiter hon högaktningsfullt i.... 
 
Därför blir jag rätt IRRITERAD när det sitter gamla gubbskinn och pratar om "den har ju nåt djävla handikapp" ute bland människor de inte känner överhuvudtaget...
 
En skara på 4 personer, två kvinnor och två män.. satt och fikade vid Äppelfabriken igår. Bordet bredvid oss... de två männen, gubbar i 70 års åldern om man nu ska gå på förutfattade meningar i utseende... snyggt och prydligt klädda... kläder som visade att pengar fanns... 
Kvinnorna satt och diskuterade det ena parets son som medverkat i något av försvarets uppvisning.. 
Männen satt och diskuterade någon som var funktionshindrad med orden - djävla handikap...(och mycket mer)...
 
Vid det andra bordet satt vi.. där min dotter utan att förstå vad de pratade om.. bad mig eller Peter om hjälp med att skära hennes pannkakor i bitar så hon kunde äta dem.. 
Hon, värdens snällaste människa... satt alltså ett bort från två gubbskinn som avskydde såna som henne...
 
Är inte världen underbar? 
 
Hade det varit förut.. så hade jag sagt något dräpande till dem.. Men nu förtiden känner jag mest... det går inte att bota idioti... det gör inte att omvända människor som själv är så inkompetenta att det blir pinsamt..
Där gör verkligen inte pengar någon skillnad.. jag menar även om du har pengar så betyder det inte att du inte är dum i huvudet... 
 
Jag tycker mest synd om såna som de där båda gubbskinnen... sorgligt!
 
Sen ler jag inom mig och tänker att min dotter är så mycket större NÅGONSIN än vad såna där människor är! 
 
 
OBS inte mannen bakom min dotter... han är INTE skyldig.. de här två satt bredvid oss... och de såg mer ut som Ernie och Burt... från The muppet show... 
 
Ja, nej, även om man bor ute på Ekerö och är någon slags "öns kändis" så betyder det inte att man har vett och etikett att uppföra sig... Säger som ICA Jerry skulle sagt: Piiiiiiiinsaaaaamt... 
 
Over and out