Gamla bilder - nostalgi

Hej världen!
 
Efter en mycket märklig dag satte jag mig ner med datorn och tittade igenom gamla bilder.
 
Herre jösses!
Skickade över några bilder till kompisar också.
Bilder som gav mig rätt många skratt men också fina minnen.
 
Det var bilder på Felix dop, t.ex. Jag skickade över en hel hög till Anna.
Så fina bilder och alla barnen var så små. 
Vi har gjort så himla mycket tillsammans och kul har vi haft...
Som när vi var i Gbg på ett stort event och hon hoppar upp på ett rådjur och vi övriga höll på att skratta ihjäl oss... 
Den bilden vill jag ALDRIG glömma, faktiskt 😁
 
Hittade även några bilder av min "andra" Anna och skickade över dem till henne...
Herre gud vi har inte heller legat på "latsidan" över att ha tillbringat tid på roliga saker. 
Ett av de bättre minnena är nog från ett event i Gbg, det också 😁 Där hon lindade en sjal runt huvudet och jag la upp bilden på min FB och skrev: Vem har jag i rummet? 
Det var en hel del som skrev frågetecken och undrade var jag var någonstans 😂
 
Ja jösses!!
 
Sen skickade jag en bild till min ex svägerska på våra små lintottar. Sötungar! 
Hon kom ihåg en rolig detalj kring bilden. 
Alla tre hade likadana klänningar och det var bara ren tur för ingen av oss hade pratat om vad tjejerna skulle ha på sig 😁
 
Sen satt jag mest och slötittade på mina valpkullar, mina hundar och mina barn. 
Raderade en hel del gammalt skräp som jag inte ville ha.. och tittade vidare.. 
Fy sjutton vad bilder man samlar på sig tack vare det digitala systemet. 1000 tals bilder... och vem ska se på dem om 100 år? 
Ingen, förmodligen... 
 
Jag har någon form av dröm att gå igenom alla och kasta sånt som inte fyller någon funktion.. gamla bloggbilder... t.ex.... vem sjutton bryr sig om i fall det står en champangekyl fylld med diverse godsaker??!! 
Nej, sånt skräp skulle jag gärna rensa bort 😁 
Det är ju iaf uppdrucket för många år sen 😂
 
Sen kikade jag på alla mina barn.. och satte ihop dem i ett kollage...
 
 
Alla i tur och ordning. 
Min äldsta dotter hon pekade uppenbarligen "fuck you" redan som nyfödd... 
Nästäldsta dottern i dopklänning, redo för party...
Tvillingarna... OMG! Min ena tvilling har verkligen lärt mig allt om livet... Tvilling A.. längts upp. 
Nästyngst och omtänksam..
Yngst och helt fantastisk... 
 
Min man sa häromdagen: Du är verkligen en helt fantastisk mamma. 
Det värmde.
Han har ju följt den här "resan" i 3 år nu... att vara förälder... 
 
Att vara förälder är verkligen inget man varken ska eller kan ta förgivet. 
 
Min äldsta dotter. När jag väntade henne ville min läkare att jag skulle adoptera bort henne. "du är så ung, du kan få fler barn senare"... 
 
Ibland tänker jag på det. Tänk om jag hade gjort det valet? Undrar hur hon skulle haft det hos en adoptivfamilj? Hade hon fått en annan framtid? Hade hon varit lyckligare? Hade jag gått sönder totalt? Hade vi träffats igen någon gång? 
 
Min nästäldsta dotter som var en hårsmån från att dö efter förlossningen. Ett dygn av skräck där jag inte sov en enda minut... Hur påverkade det mitt föräldraskap? Hur påverkade det henne? Hon hade svalt fostervatten och dessutom var hon superstressad när hon kom. Barnmorskan var så gott som nyutbildad men helt fantastisk i en stressad situation... 
 
Tvillingarna...Ja herre gud! Jag ryser fortfarande när jag tänker på den graviditeten! Kräktes till vecka 23.. och började om i vecka 27... på grund av mitt dåliga mående  föddes de i vecka 35 med snitt... och även det gick käpprätt åt skogen... Kände smärtan i snittet.. fick en spruta i axeln och somnade gott... vaknade på intensiven och barnen hamnade i kuvös för att säkerställa syresättning... Sicken resa! Och den fortsatte visst i en oändlighet... resan alltså.. 
 
De två sista är verkligen livets bonus. Min yngsta är dessutom född utan värkar. Rätt så coolt att få uppleva det. Som barnmorskan sa: Det här är sånt man bara läser om.. och jag får uppleva det 😁 
 
Men visst funderar jag en del på livet när jag ser på bilder av mina döttrar. 
Jag som INTE skulle ha en enda unge... jag tyckte inte ens om barn när jag var tonåring... 
Men jag har älskat och jag älskar dem allihop... 
 
Livet är ganska märkligt. 
 
Men om det skriver jag en annan dag! 
 
Jag är iaf tacksam för att jag aldrig skrev på det där adoptionspappret en gång för många år sen. 
Ibland när jag ser på filmen JUNO så blir det så verkligt - Det kunde varit jag. 
Fast ibland när jag ser filmen blir jag både arg och ledsen.. för i filmen får de allt att se så lätt ut... 16 år och gravid... hittar ett par som vill adoptera...  och allt är bara "över" när hon fött bebisen... 
Själv kan jag inte se att det skulle vara så "lätt"?
Men å andra sidan varken ville jag eller vågade jag skriva på det pappret... att "ge" bort mitt barn... det var liksom inte en fungerade tanke i mitt liv... 
Sen räcker det med att se på "spårlöst" så inser man att... USCH vilka sår! 
 
Ja jösses... 
 
Är det lättare för män att välja "bort" sina barn än det är för kvinnor? 
Vad tror du? 
 
Jag tror inte det... Men därom tvistade de lärde... 
 
Nu säger jag god natt.. är trött som en gnu efter dagens märkliga händelser.. 
Var rädda om varandra! 
Jag krypa in bredvid min make och säga: Jag älskar dig! 
Precis som barnen gjort hela kvällen.. till oss båda... 
Vi hade tänkt gå ut och gå en riktigt lång promenad... men istället har vi kramat om barnen, torkat deras tårar och lyssnat... 
Livet.. det livet... Men i morgon är en annan dag och då tar vi nya tag... 
NEJ - Jag är INTE hurtig... jag är TRÖTT!! 
 
BRIS - För barn.. och vuxna...
 
 
Kram och god natt! 
 
0 kommentarer publicerat i Familjen
Taggar: Bebis, Bilder, Döttrar, Foton, Gamla, Kärlek