Ett sjunkande skepp

Hej du soliga och alldeles underbara värld!
 
Jag älskar solen, i fall nu någon missat det?! 
 
Har precis tagit en promenad längs strandpromenaden. Hur ljuvligt som helst.
Vi har fortfarande den lilla sothönan simmandes där. Den väser och piper, lät faktiskt ganska roligt. 
Tydligen har den ihop det med en annan and av annan sort.. de simmade iväg som "partners in crime" 
 
"parken" nedanför oss visade sig från sin allra vackraste sida ikväll. Nu hoppas jag verkligen att folk hittar hit med picknickfiltar och lite kubbspel.. 
Ja det vore ju underbart om den faktiskt användes också.. och inte bara är "fin". 
 
Tidigare idag var vi iväg till Uppsala och såg utställningen om Titanic. Svärmor mötte upp oss och följde med. 
Vi började med en supergod lunch på Fyrishovs restarung. Kan verkligen rekommendera den. 55:- för en barnportion och 85:- för vuxen... och vill man inte äta en vuxenportion får man faktiskt köpa en barn... tycker det är super och det är inte alla restauranger som tillåter det. PLUS-poäng till dem!! 
 
Efter en trevlig lunch gick vi till utställningen och "checkade" in oss. Fick våra hörlurar och gick in i Titanic... bokstavligen... 
Tyvärr fick man inte fota där... jag hade MER än gärna velat fota den vackra trappan, korridoren i klass ett.... skeppet som fanns i miniatyr... 
Enormt vacker utställning... tyvärr aningen "långtråkig" med allt prat om personer som spelat en stor roll före, under och efter att båten sjönk. 
Men den är absolut sevärd! 
 
Jag var med om en märklig känsla där inne och i efterhand fick jag veta att även Linnea var med om en liknande sak... 
 
Jag kom fram till ett porträtt av en man och en kvinna - Ida och Isidor Straus. När jag stod där framför deras porträtt gick det en märklig känsla genom min kropp. Det var som den "frös" till och jag kunde inte gå vidare... Helt plötsligt gick det en rysning genom kroppen på mig.. ända från tårna till huvudet.. håret reste sig på armarna... jag kände mig som förstenad och deras ögon i porträttet såg rakt in i mig och jag fick ett lugn  samtidigt som jag fylldes av en mycket märklig känsla... 
Efter en stund "släppte det" och jag kunde gå vidare... men kunde inte riktigt släppa det jag just upplevde... 
 
När vi sen var på väg hem berättade jag det för familjen och då berättade Linnea att hon fått samma känsla i korridoren till första klass. Helt plötsligt var det som om hon var utanför sig själv och såg sig gå genom korridoren... och hon kunde inte heller röra sig.. utan stod där och såg sig själv röra sig i korridoren... Men precis som mig släppte det och hon kunde gå iväg.. 
 
Visst är det både skrämmande men också helt vansinnigt underbart när man får kontakt med någon man inte kan förklara?! 
Själv har jag kvar Ida och Isidor i mina tankar och undrar varför jag reagerade som jag gjorde på deras porträtt?! 
 
Vi passade också på att känna på isberget som står där inne.... vet ni HUR ont det gjorde att ha handen mot blocket? 
Jag kan absolut inte föreställa mig paniken, smärtan och skräcken som de måste ha upplevt när de låg i vattnet och visste om att de skulle dö... HJÄLP!! 
 
När vi gick där fick vi också höra sanningarna om t.ex. Rose och Jack.. det fanns verkligen ett par som utgjorde grunden till den Titanic film som många sett... men det får ni gå till utställningen för att se och höra om 😇 Kan bara säga att i verkligheten föddes en liten människa 9 månader.... efter förlisningen... Men mer säger jag inte... 
 
 
När vi var klara med utställningen åkte svärmor hem till sig och vi åkte iväg åt andra hållet.. en mycket trevlig dag med en del känslor... som jag inte riktigt kan sätta fingret på... 
Det finns en del information om Isidor och Ida... eftersom de startade Macy's.....
Men varför fick de mig att stanna kvar hos dem... och varför fick jag känslan som jag inte kunde styra över alls?? 
Ja, vem vet.. antingen får jag aldrig veta.. eller så kanske jag får svar en dag?? 
 
Hur som helst så rekommenderar jag er att se utställningen... den är som sagt var aningen "långdragen" men det är spännande att höra "sanningen" om Titanic... Rose.. Jack... och skorstenen som inte visar rök på en bild som inte är fake... 😉
 
Nu säger jag tack för mig och önskar dig en fortsatt trevlig kväll 💗
 
0 kommentarer publicerat i Familjen
Taggar: Sala, Tid tillsammans, Titanic, Uppsala, Utflykt