Att leva med våld i hemmet "lugna" vrå

Hej världen!
 
Ett viktigt ämne som aldrig upphör...
 
Våld i relation / i nära relation.
Våld mot partner.
Våld mot barn.
Våld. 
 
Mäns våld mot kvinnor. 
Det upphör aldrig.
 
Lyssna på den här berättelsen - Se henne - Hör hennes ord!
 
 
Jag tänker specifikt på hennes slutkommentar: 
Vid 15:30 - Det är mitt mål att de ska få bli vuxna....
 
Vet ni HUR många kvinnor som tänker den tanken?
Att deras barn ska få bli vuxna?!
Att deras barn, genom att bli vuxna också får en egen möjlighet att distansera sig från den som brukat våld mot deras mamma och mot dem.
ALLA!!!
 
Alla kvinnor som har barn med någon som misshandlar dem fysiskt och psykiskt - ALLA de kvinnorna väntar på dagen då barnen blir vuxna. 
 
Martina säger många kloka saker under de minuter som intervjun pågår. 
 
Många saker som ALLA kvinnor kan känna igen sig i.
 
Den charmige mannen som vill ta hand om henne.
Hur han börjar forma om henne för att hon ska "passa" in i hans liv.
Hur han börjar styra hennes känslor.
Hoten.
Slagen.
Våldet. 
Att underminera henne så att hennes förtroende för andra försvinner.
Att få hennes eventuella självförtroende att rasa och därigenom totalt manipulera hennes handlingar och tankar. 
DÄR har han fångat in ALLT han behöver för att ha henne under total kontroll.
 
OM hon försöker bryta sig ut - Kommer han aldrig att ge sig. 
Om inte hot mot henne fungerar, kommer hoten mot barnen och mot hennes anhöriga att ta vid.
 
"Du vet väl att du ALDRIG kommer att vinna en vårdnadstvist - barnen blir mina och du kommer aldrig att få träffa dem igen"
"Jag ska döda dina föräldrar" 
"Jag ska döda barnen så du aldrig mer får se dem"
"Passa dig när du går ut för jag ska döda dig"
 
Det finns miljoner hot som uttalas!
Och det ligger ALLTID en sanning i dem!
 
Jag tänker på det Martina säger vid något tillfälle: Jag var ensam och fick inget stöd...
 
Tyvärr är det sant, allt som oftast. 
Stödet måste du hitta själv.
Att bli trodd är INGET man ska ta förgivet. 
Ser man dessutom "stark" ut så kommer man att bli ifrågasatt: Är det verkligen sant, har det hänt på riktigt... Han som ser/är/för sig så trevligt.. kan han verkligen... ???
 
Jag MÅR ILLA!! 
 
Ja, det kan han och JA det gör han!
 
Hans våld är inget "hittepå" och han har alltid en back up plan för att få utföra det.
Ofta genom hot att skada barnen.
För är det något de här sjuka djävla männen bär på.. så är det driften att komma åt kvinnan.. och vad älskar kvinnan mest i hela världen?? 
Japp, sina barn... 
 
De här männen tar inte semester från våldet.
De är härskare och universiums gestalter.
De tycker att de är bäst i världen och ska älskas för sin storhet.
 
Den jag levde med - Han såg mina blåmärken som sina troféer.
OJ vad han gottade sig när ett blåmärke var extra "snyggt" i hans ögon.
SJUKA DJÄVLA MÄNNISKA!!! 
 
Vet ni hur det känns att veta att man ska dö samtidigt som det man älskar mest i hela världen ligger i ett sovrum längre bort? 
Vet ni hur det känns att behöva tänka tanken på att ens barn kanske inte har en mamma i morgon när de vaknar? 
Vet ni hur det känns att få frågan/påståendet: Nej, det skulle han aldrig kunna göra, han är ju så trevlig.... Varför skulle han göra något sånt?
 
Det vet jag! 
 
Inte ens i din vildaste fantasi kan du förstå hur det känns! 
 
Jag känner absolut igen mig i Martinas berättelse.
Ensamheten. 
Utsattheten.
Kampen för barnen.
Kampen för att orka, våga och ha möjligheten att välja livet. 
 
Mannen som gärna talar om för världen hur "psyksjuk" kvinnan är och att hon ljuger... 
Han som söker upp hennes anhöriga och får dem på samma linje..
Hon ljuger... titta här.. hur skulle jag.. varför skulle jag... 
 
Hon ljuger..... 
Hon hittar bara på....
Blink blink med ögonen, sammetslena rösten och charmen...
 
Ja hur skulle han kunna göra det? 
Han som är så charmig, trevlig och fin.
Klart som fan att hon ljuger!
 
Hon som håller barnen borta från honom.
Hon som ALDRIG gjort så han kan träffa sina barn.
Hon som beskyller honom för något så vidrigt som misshandel.
Hur kan hon? 
 
Jodå!
Han kan och han gör!
Allt som kommer i hans väg.
Det mals sönder.
Det bryts ner.
Det förintas.
Det dör.
 
Våld tar inte semester!
Våld finns där hela dagen.
Våld finns där hela natten.
Våld finns varje sekund.
 
Varför skulle hon ljuga? 
 
När hon ligger där på natten och funderar på om hennes barn har någon mamma i morgon när de vaknar... 
 
Står ni vid hennes kista och ber prästen säga: Vi trodde hon ljög... 
 
 
 
Att ha någon som tror på en är A och O. 
Det kan vara en vän.
Det kan vara någon på barnens förskola.
Det kan vara en kollega.
Det kan vara en granne.
 
Prata med dem.
Få stöd. 
Våga lämna.
 
Som jag brukar säga: Det är INTE lätt men det går.
 
Tyvärr behöver man vara inställd på att livet efteråt också kan vara ett rent helvete.. MEN.. man gör det iaf för sin egen skull och för sina barns skull... Man väljer att gå... man väljer livet! 
 
Själv fick jag hjälp av en man som kom att betyda väldigt mycket för mig. 
Han trodde på mig. 
Han såg mig. 
Han lyssnade.
Han fanns där. 
 
Det var A och O för att jag skulle orka och ha möjlighet att göra det.
 
Var det lätt? 
NEJ!!
 
 
Och kanske var det, det här som gjorde mitt liv lättare...
Att han inte frågade "varför gick du inte tidigare?"
Utan att han var stolt för att jag valde att gå och rädda mig själv så jag kunde rädda mina barn...
 
Vi måste sluta anklaga kvinnan som behöver gå med frågan: Varför gick du inte tidigare?
Var i stället, som det står i texten.. stolta över att hon gick och att hon kom levande ur det...
 
För jag kan lova er.. INGEN vill stå där bredvid kistan.. och tänka: Varför trodde jag henne inte.... 
 
Och inget barn ska behöva mista sin mamma för att pappa eller "mammas make/sambo/särbo" har ihjäl henne... 
Oavsett vuxna barn eller minderåriga barn... INGEN ska behöva förlora sin mamma!! 
 
Vågar du vara obekväm? 
Och när du är det, när du ställt frågan "slår han dig/misshandlar han dig/är han elak mot dig?"
Vågar du då stå kvar och finnas där?
Kan hon lita på dig?
Den frågan är nog mer relevant ÄN... varför gick du inte tidigare? 
 
För inte ska det behöva vara så.. 2019.. att man är ensam..när man behöver samhället som mest.
 
Hur hade du själv velat ha det om du varit i situationen?
Och du, kom INTE till mig och säg: Jag skulle bara gå.... 
Då trycker jag på knappen som säger: IIIIIIIIIIIIIIIIIIIIII... fel svar!! 
 
Det är en maniupaltion som pågår från minut ett... och du kommer inte att kunna gå.. utan att få hjälp..
 
Fundera på det!
 
VÅGA VÄGRA VÅLD!!! 
0 kommentarer publicerat i VIKTIGT
Taggar: Kvinna, Kvinnojouren, Våld i nära relation