Kärlek och ännu mera kärlek och tårar för Tyra

Hej världen!!
 
En del undrar vad det var för "fel" på Tyra och varför hon somnade in.
 
Vi märkte på Tyra att hennes bakben helt plötsligt kunde ge vika. 
Det var två händelser som fick oss att börja reagera.
Ena var på Furuvik. Hela Tyra bara ramlade ihop. Det var som om kroppen bara säckade ihop.
Vi blev förstås jätterädda!
Hon repade sig ganska snabbt och vi tänkte att det var en kombination av en väldigt varm dag och för lite vätska.
Andra gången samma sak hände, hoppade hon ur bilen och hela bakdelen gav vika. 
Vi kopplade även denna gång till värme och att hon suttit med på en längre åktur i bilen. 
 
Här började vi ändå prata om att hon kanske var sjuk och att vi skulle ta henne till vår veterinär. 
Men vi tyckte att hon verkade piggare och mådde bättre... så vi antog igen att det endast rört sig om tillfälligheter. 
 
Men... så var det inte...
 
I höstas märkte vi även att hon började "må" sämre. Hon var inte samma gamla glada hund. Hennes bakben gav vika igen och vi insåg att NU måste vi besöka vår veterinär.
Vi fick komma in ganska akut efter att vi var ner och pratade med en av sköterskorna. 
Tyra sövdes.
Tyra gick igenom en ganska stor röntgen. 
De kontrollerade hennes hjärta och hennes lungor.
Och de kontrollerade hennes rygg och baktassar. 
 
De hittade en skada mellan ryggrad och svans. En så pass stor skada att en operation inte var något som varken Peter eller jag ville utsätta henne för. 
En hund som inte ska få röra sig på nästan ett år... det var inget vi ville!
Tyra har varit en aktiv hund som ÄLSKAT att vara ute i skogen med oss.
Hennes svans har gått som ett rotorblad och tassarna har varit fjäderlätta när hon skuttat runt i skogen.
Nosen har vädrat och borrat ner sig i kvistar, kottar och stenrös...
Nej, det var inte aktuellt att säga till henne: Vi är lite egoistiska och vill ha dig kvar.. men du får bara sitta i bur för att läka.... 
 
Vi visste redan före nyår att utvägen skulle bli den det blev. 
Vi åkte på SPA.. för att Tyra skulle få vara med familjen.. 
 
Vi hade hoppats att hon skulle klara sig tills barnen kom hem.
Men en kväll när Peter och jag satt och såg på TV så låg Tyra mellan oss.
Hon hörde något i hallen och skulle hoppa ner från soffan...
Hon hann ta ett par steg så vred hon sig av smärta och hela hon ramlade ihop.
Under några sekunder, som kändes som timmar.. försökte hon att ta sig upp... 
Både jag och Peter.. insåg att nu går det inte längre... 
 
Det gör ont... Men Tyra var värd att slippa smärta. 
Som jag sa till Peter: Det är varje djurägares ansvar att ta de här besluten.
Vi var givetvis eniga MEN det var ändå Peters hund och hans avgörande som gällde. 
 
Det blev en fin dag.
Peter och jag låg på varsin sida om Tyra när hon somnade in.
Lugnt och stilla.
Vi pussades och vi kramades och vi grät. 
Men det var en fridfull Tyra som vi lämnade kvar hos vår veterinär. 
 
Snart ska vi hämta hem henne igen.
Och en dag när vi är redo ska Tyra, Alva och Tiki få spridas någonstans tillsammans.
De ska få springa ut över alla hav och ängar de vill. 
 
Nu kramas vi massor här hemma. 
Tårarna får rinna precis så mycket som de behöver.
Vill man sitta ner för sig själv och titta på Tyra bilder, så gör man det.
Vill man ta en av hennes puppy bunny love och sniffa på, så gör man det.
Vill man bara drömma sig bort en stund, så gör man det.
Vill man gråta så man tappar andan, så gör man det.
Vill man skratta åt något galet som man minns, så gör man det. 
Vill man krypa in i en famn, så gör man det.
 
Sorg är viktigt!
Sorg och tårar men också skratt och minnen... blir livsviktiga delar.
 
Igår pratade vi t.ex. om rädsla att glömma bort henne. Att minnet av skulle blekna... Vi bestämde att vi för alltid kommer att bära henne med oss i våra hjärtan. 
Vi har tusen bilder av henne som vi kan titta på, gråta till och skratta åt... 
Vi har doften kvar och när den ebbar ut finns den endå inom oss...
 
Det viktigaste vi har, är varandra och kärleken till vår familj. 
Som Peter sa till barnen: Vi går igenom det här tillsammans... Och sen omfamnade han oss alla i en typisk "Peter-bamsekram". 
Exakt... vi går igenom det här TILLSAMMANS... med kärlek, kärlek och ännu mer kärlek.. och tårar för Tyra... 
Här är allt ok... 
 
#1 - - Tina:

Älskade vännen! Jag vet hur fruktansvärt ont det gör just nu. Det är bra att Ni tillåter Er att sörja. Jag finns här om Du behöver mig. Många många varma kramar!

Svar: Tack och stor kram
Diamantfamiljen