Neandertalare eller en riktig man

Hej på dig världen....
 
Är du tillsammans med en neandertalare eller en riktig man?
Vad är skillnaden, kanske du tänker?
Eller så tänker du, ja.. jag är nog gift med en neandertalare..
Men förhoppningsvis känner du, jag ÄR gift med en riktig man!
 
För min del är jag gift med en riktig man och det är extremt skönt.
Fast ibland när jag är lite "trött" på honom så kan det vara så att jag tänker.. Herre gud vilken neandertalare!! 😂😇
 
Det gjorde jag idag.. fast då sa jag det också: Du ÄR som en neandertalare Peter.. stå inte bara där.. Nu hade en kvinna gjort så här, sa jag och visade honom vad jag menade..
Sen bröt jag ihop av gapskratt och han fjantade runt och skapade en självuppfylld profetia... 
När vi båda hade sansat oss en aning och återgick till att vara homosapiens fortsatte vi med städandet.
 
Jag tittar på min man och känner: WOW!! 
Han är verkligen allt en kvinna kan drömma om..
Städar, lagar mat och fixar... Det enda han allt som oftast inte gör är tvättar.. men det struntar jag i för jag lagar nästan aldrig middag.. Så jag kan gott och väl starta tvättmaskinen och torktumlaren... lätt så länge jag slipper laga mat.. 
 
Men ärligt talat!
Herre jösses vilken lyx det är att få leva med en man som fattar grejen.
När jag gick upp på övervåningen idag och började städa kom han efter och började hjälpa till.
Jag dammsög ett rum och han gick efter och tvättade golven... och så gick vi igenom hela övervåningen... 
Sen tog vi även nedrevåningen och gjorde samma sak. 
För honom är det en självklarhet att vi hjälps åt... 
 
Min svärmor brukar skämtsamt säga att hon efterlämnade en man som kunde städa... (Om min svärfar efter att de skilde sig... ) 
Men hon har definitivt efterlämnat en son också som är helt underbar på att se att vi lever i ett VI förhållande där båda två behövs för att hjälpas åt. 
Tillsammans är vi bäst!! 
 
Min  man är definitivt INGEN neandertalarare!!! 
 
 
Tillsammans är vi absolut bäst!! 
Jag vill aldrig någonsin vara utan honom, aldrig!! 
Det är en lyx att få leva i ett VI förhållande och att få vara gift med sin bästa vän. 
 
KÄRLEK!!! 
0 kommentarer
publicerat i Ewa och Peter
Taggar: En riktig man, Familjen, För att jag älskar honom!!, Känn kärlek, Kärlek, Man, Neandertalare, Städa

Vad är rätt?

Hej världen......
 
Idag läste jag en riktigt bra mening i en bok. 
Där vi har rätt kan inga blommor växa. (YEHUDA AMICHAI) 
 
Den är klockren tycker jag. 
Om vi aldrig kan se saker från fler perspektiv kan vi aldrig växa och lära oss nya saker. 
Jag tänker på pedagogik idag och pedagogik när jag var liten.
 
En lärare stod bakom en kateder och basunerade ut det "rätta" och det vi skulle veta i kunskapsväg... Det fanns bara ETT sätt att räkna matematik och språket var det, det var... P U N K T!
FY!!
Idag handlar kunskap om att se saker ur fler perspektiv och att söka efter det.
Att räkna matematik kan man göra på en miljon sätt och språket är hela tiden föränderligt. 
TACK!! 
 
Det som var rätt igår är inte nödvändigtvis det rätta idag.
Vi vet att kunskap förändras konstant och att det som är inne idag är ute i morgon. 
Världens gränser förändras och länder tillkommer och försvinner.
 
Så hur ska vi då kunna ha "rätt" om något? 
 
Det stod också en annan bra sak (det stod rätt mycket bra saker.. i ärlighetens namn) genom att alltid tänka sig in i den andra personens liv öppnar vi också upp för att förändra vårt eget.
Om vi t.ex. bråkar med en annan person... i stället för att gapa och skrika på den personen.. sätt dig in i den andras perspektiv och försök tänka dig in i hur du skulle reagera om du var den.
OBS: Inte lätt!! När man är arg så är man arg 😁 Att då försöka sätta sig in i den andras situation.. HMMM...
Men jag förstår resonemanget, helt klart.. 
 
Att erkänna sina egna fel är också att växa.
Om man erkänner att man hade fel betyder det att man är redo att lära sig nya saker, nya sätt att lösa problem, nya vägar att utmana och nya möjligheter.
 
Författaren till boken nämnde också sin egen uppväxt. Där "hat" mot andra var en stor del av vardagen och att det var först när han var 12 år som han insåg att världen inte alls var sån som hans föräldrar hade visat honom.
 
Och visst är det så, att föräldrar är de första som banar väg för vad som är "rätt eller fel" och om man fastnar i det fortsätter man med samma väg och riskerar att inte se världen med egna ögon. 
 
Jag hoppas att mina barn INTE tar ett enda steg av mina fotsteg. 
Jag hoppas att mina barn blir nyfikna och ser hela världen.
Jag hoppas att mina barn lär sig av sina egna misstag. 
Jag hoppas att mina barn INTE tror att allt jag vet och säger är det rätta. 
Jag hoppas att mina barn..... lever sitt eget liv och lär så länge de lever ❤
 
Och jag hoppas verkligen att.... det fortsätter växer blommor ÖVERALLT.. för vad är rätt??? 
Bättre att lära sig nya saker än att tro att man har rätt... Eller?
 
Låt blommorna växa, dofta och sprida sig över hela världen 😍 
Kunskap ÄR inte evig.... den är förnyelsebar och underbar...
 
 

Äkta vara!!

Godmorgon världen!!
 
07:07 står klockan på när jag börjar skriva.... 
Kommer ni ihåg när man var yngre och klockan stod på 11:11 eller 07:07 t.ex... då hette det att någon tänkte på dig... 
Var man kär i någon var det helt klart den som tänkte på en, eller hur?? 
Knappast troligt att någon tänker på dig bara för att klockan slår 12:12, eller?? 
 
Såg en annan fråga på instagram häromdagen: Vad har du låtsas gilla för att imponera på en partner? 
 
Får mig att tänka på några saker!!
 
En av de roligaste sakerna jag gjort var nog när min äldsta dotters pappa och jag satt i en traktor...Och jag tänkte: OMG gör jag ens i den är traktorn??? 
Hans föräldrar hade ett lantbruk och han hade lovat dem att checka av en åker med sallad... 
Jag höll god min och åkte med där och lyssnade på "åkerprat" samtidigt som jag tänkte: Hur i hela h-vete ska jag ta mig ur det här? 
I min garderob stod det högklackade skor och hängde korta kjolar och tighta jeans.... NOLL gummistövlar!! Jag må ha varit hästmänniska.. MEN jag var INGET ämne för en bonde!!!
Om jag säger så här: Det blev INTE fler turer i den traktorn för min del!! 
Hans pappa älskade att retas och fick både ett och två goda skratt efter den traktorturen.... 
Jag låtsades INTE vara imponerad av åkrar och illaluktande sallad efter det.... 
Min en kompis gjorde samma sak... det blev bara EN enda tur på åkern för hennes del också 😂
 
Varför är det så lätt att göra det här mot en själv? 
Att låtsas vara intresserad för att ... ja vadå? Imponera och imponeras??
Och i fallet med min äldsta dotters pappa blir det ju dessutom så himla fånigt.. för vi kände ju varandra eftersom vi var kompisar..
Varför skulle jag ens sitta med i en traktor och låtsas gilla salladsland? 
Ja herre jösses!!
 
Har du något som du låtsats bli imponerad av när det gäller din partner? 
 
Jag måste fråga min man om han har "låtsas" något för min skull 😁
 
En sak som jag vet om honom, och som jag tycker är ganska kul 😂
Han hade googlat lite för att se "var" jag bodde.. och trodde att jag bodde någon helt annat plats än där jag bor 😂
Så första gången han kom hit till mig... hade han blivit lite: Öhhhhhh... hmmmm.... 
Och det tog ett tag, flera månader faktiskt innan han sa: Jag måste berätta en sak.. jag trodde att du bodde "där"... Och när jag kom hit så tänkte jag, va?? 
Det har vi skrattat ganska gott åt faktiskt 😁
 
Det handlar ju förvisso inte om att imponeras men att det ändå kan bli "fel" när man tror något och inte riktigt vet. 
 
Det var riktigt skönt att "känna" Peter innan vi blev ett par. Behövde inte alls låtsas vara någon jag inte var. Kände mig "hemma" och lugn direkt i vårt förhållande.
Han har ett enormt lugn som smittar av sig på allt och alla som är i hans närhet. 
Varken han eller jag behöver imponera på den andra för att känna kärlek eller få kärlek. 
 
Ändå hade både han och jag förutfattade meingar om varandra innan vi blev ett par och innan vi lärde känna varandra. 
Jag trodde, som jag skrivit tidigare, att han var dryg och lite "märklig"..eftersom han ibland var supernära och trevlig.. och nästa gång vi såg hälsade han knappt eller inte alls faktiskt...
Och han tyckte att jag verkade vara en "sån där" snoffsig människa som aldrig någonsin skulle bli intresserad av en "sån" som honom... 
Har inte riktigt listat ut än vad det där: "en sån" som honom är för något?? 
 
Och det är klart att man har olika uppfattningar om vem den andre är innan man lärt känna varandra. Man bildar sig uppfattningar och sen får de raseras eller visa sig vara sanna efter hand. 
 
Min "uppfattning" om Peter idag är allt annat än den jag en gång trodde. Det sista han är, är dryg däremot kan han vara blyg och inte så pratsam. Även om jag som lever med honom inte kan se den sidan... Mer kanske avvaktande och iaktagande INNAN han släpper in någon i sitt liv... 
Men han är jordens kärleksfullaste människa och hans kärlek räcker till för allt och alla när man väl har förtjänat den. 
 
Han har precis som mig gett för mycket av sig själv till människor som inte skulle haft något alls.
Utsugande likt myggor en varm sommarkväll, har folk fått utnyttja oss båda på respektive håll och dränerat oss på våra känslor. 
Tagit men inte gett! 
I mitt förra förhållande sa jag ofta: Herre gud, du bara tar energi och ger aldrig någon tillbaka.. jag dräneras... 
 
Kanske är det därför vårt förhållande är så bra? 
För att vi båda två är personer som ger och inte bara tar...
Att krypa in i Peters famn är det absolut bästa i världen. 
Den rymmer så mycket kärlek, värme och omtanke. 
Faktiskt... så imponeras jag över hur mycket kärlek den mannen har inom sig med tanke på vad han varit med om i sitt liv...
Ja, om jag nu ska imponeras av något kring honom (förutom hans muskler..OMG.. mums.. skärpning..) så är det nog hans värme för andra människor... Att han besitter en enorm kärlek till andra.. och att han sällan och aldrig kräver något tillbaka...Annat än resepkt och det med all rätt!! 
 
Ja du bloggen.. du som får mina tankar... jag har det riktigt bra tillsammans med min man.. Jag behöver inte imponera på honom.. jag behöver inte låtsas tycka om något jag inte tycker om.. Vi lyfter varandra de dagarna vi har det tungt.. vi kramas och säger: jag älskar dig... Vi skrattar ofta.. ibland så tårarna rinner... Vi gråter tillsammans eller omsluten av den andre tills tårarna ebbar ut.. 
Tillsammans i vått och torrt, i medgång och motgång med kärlek och respekt. 
 
Herre gud vad jag älskar min man! Han är verkligen ALL god karma som jag väntat på hela mitt liv..
 
08:08.. ja, kanske det stämmer ändå.. jag tänkte på min man... han är verkligen mitt livs kärlek! Efter snart 3 år.. flyger fjärilarna fortfarande runt i magen på mig... kör någon form av IndyCar lopp inom mig... wroooom.... wroooom... wrooom... 
Vet ni vad, det ÄR så här kärlek ska kännas..
Som min fantastiska fd kollega A sa: Ewa, jag känner så för min man varje dag... efter 30 år tillsammans..
Måtte aldrig mina fjärilar försvinna... för jag vill känna dem varje dag resten av mitt liv, tillsammans med Peter!! 
 
 
0 kommentarer
publicerat i Ewa och Peter
Taggar: Ewa och Peter, Fjäril, Kärlek, Låtsas, Mage, Sanningen, Te och Kaffe, Tid tillsammans, Vinter, Våga känn kärlek, Äkta
Visa fler inlägg