Väntar på ett avgrundsvrål.....

Hej du FULA värld!! 
 
Djävla pissdag!! 
Jag började dagen med att gråta!
Japp... ingen solskenshistoria här inte...
Så kan också livet se ut..
 
Jag låg vaken och tittade upp i taket.. Min man låg och tittade på mig och sa: Jag säger som du brukar säga, en 5:a för dina tankar..
Jag sa: Nej.. en 10:a för dina tankar brukar jag säga...
Han: ok.. en 10:a för dina tankar...
 
Jag vet inte om jag orkar berätta dem för då tror jag att jag börjar gråta.. Sa jag..
Han kröp närmare mig och la handen över mig och sa: tänker du på barnen?
Jag: Nej..
Han: Tänker du på Tyra?
Jag: Nej...
Han: Tänker du på samtalet med Nadja?
Jag: Nej....
Han: Vill du berätta?
Jag: 😭
 
Ja, jag berättade för Peter vad det handlade om. Givetvis!
Han fick veta mina innersta djupa sår... sår som började för mycket längesen... Och som bara en enda person tidigare fått höra allt om... Anette som var min terapeut under 2 år... 
Sår som gör så ont att jag skulle vilja ställa mig på ett berg och skrika rakt ut... 
 
Skrika att folk kan dra åt helvete för att de blundade!! 
Skrika att jag inte vill se människor!!
Skrika bara för att skrika...... 
Skrika för att jag inte längre orkar vara tyst......... 
 
Peters svar efter mina hulkningar och mina tårar blev.... något som stannar hos oss.... 
Men han la han till: För mig är du allt och för dina barn är du det samma.... 
 
Ja.... vad ska man säga? 
 
När jag var 14 år.. tog jag ett beslut som jag stått fast vid... "om jag fick några barn"....
 
Så skulle jag älska dem!
Krama dem!
Lyssna på dem!
Finnas där för dem!
TRO på dem! 
 
Och utifrån min egen förmåga har jag gjort det.
Älskat dem...
Kramat dem...
Lyssnat på dem... (här borde jag varit bättre och idag är jag bättre på det...)
Finnas där för dem...(Samma som ovan..)
Tro på dem... Det gör jag.. i alla lägen.... 
 
En dag.. ska jag nog ställa mig på berget... spränga det utav bara helvete.... och samtidigt skrika ut all min smärta och alla mina sår... 
 
Då fasaden rämnar.. ska jag stå där och titta på.. från utsidan.... Låta såren en gång för alla tjepas ihop.... och försvinna!! 
Jag förväntar mig inte längre en ursäkt eller ett förlåt... Det slutade jag vänta på för längesen... 
För som alltid.... som jag redan som liten visste... så är ju ändå allt mitt fel... 
 
Oavsett vad ett barn är med om, så försöker det kompensera.
Försöker bli älskat.
Vill bli älskat... 
Men vet ni vad...
 
Jag säger som drängen Alfred i Emli i Lönneberga: Nej hördu, det tror jag vi tar och skiter i.... 
 
Från och med nu faktiskt! 
 
För det är som Peter säger: För honom är jag allt..... och i slutändan är det absolut det enda som är viktigt. 
Att känna sig älskad av den man älskar.
Man kan inte älska folk som ändå inte älskar en. 
 
Det försökte min fina vän Chris lära mig för många år sen... "Ewa, låt kärleken vinna.. du kan aldrig vinna mot det sjuka..."
Vi har väl så att säga.. seglat i samma båt vi två...... 
 
Tänk så många trasiga liv det finns i världen!
 
Men som min vän Kitte en gång sa: ALLA har ett val.... 
 
Ja.. visst har vi ett val... här är min ventialtion... skriva, radera, skriva om, radera... skriva i timmar bara för att få ur mig det.. radera för att radera det från mitt liv... Skriva och publicera... Dela med mig av mina tankar....
 
Allt är definitivt INTE solsken!!
Och som en som träffade Peter för första gången sa: Hej, det känns som om vi känner varandra, fastän det gör vi ju förstås inte... 
Exakt...
 
Även om man delar med sig av tankar och bilder... finns det fler framsidor, baksidor och händelser än vad som står här. 
En blogg är en ventilering.
En blogg är en dagbok.
En blogg är ett verktyg.
En blogg är en förmedling.
En blogg är ett redskap.
En blogg är information.
En blogg är.... precis vad du vill själv... 
MEN... det betyder INTE att du känner personen som driver den... 
 
Som min man sa igår: man kan ALDRIG veta sinnesstämningen bakom ett SMS! Det är bara text.... 
 
Lite så är det med en blogg också... det är "bara" text... 
 
Förövrigt så är det ändå en djävla pissdag idag... Det är 3 veckor sen vår älskade TyraMyra24 fick somna in... just nu... strax efter klockan 12 gick vi ut därifrån... tomma... sorgsna.. med tårarna rinnandes nerför kinderna... Ensammast i världen.. utan vår fluffiga älskade bästa vän... Vi var tvugna att hålla det hemligt under flera dagar eftersom vi inte hade barnen hemma och kunde trösta dem..
Det var fruktansvärda dagar... 
Och nu har redan 3 veckor gått... tre veckor av saknad... saknad av vår älskade galna fluffiga bästa vän.... 
 
Världens bästa vovve!! 
Tyra 20110101 - 20190117 
Tack för att du var vår vovve ❤
 
 
 Hej då.. fula djävla pissdag!! 
 
 
 
 
 
 
0 kommentarer publicerat i Diamanternas tankar
Taggar: Barndom, Förtroende, Ilska, Känn kärlek, Rottweiler, Sorg, Tankar, Tyra The Rottweiler