Vänskap och Hesa

Hej världen!!
 
1996.... det var året då jag satt bredvid en man med hela munnen full av guldtänder.
Pratade om en soffa i samma rum.. och en tjej säger till mig: Men bekväm är den INTE!
Jag kom till en lägenhet och fann en annan familj i den.. en pappa som var rätt högljud och en mamma som bjöd in till livet... 
Jag som inte var så van vid att "bo" med andra i samma lägenhet undrade "Vart har jag kommit"...
 
Vilken vecka!
Vilka vänner! 
 
Där och då fick jag två nya vänner... mammor i min egen situation.
Som vi skrattade och som vi grät. 
Efter den veckan försökte vi alltid boka in samma vecka så att vi skulle få vara tillsammans... byta tankar och erfarenheter.. byta trötta samtalsämnen och få inspiration...
 
1996 i augusti.... En dag i Helsingfors på Idrottsgatan och på Paasikivigatan ... på den ena adressen låg lägenheten jag bodde i... och på den andra gatan låg Folkhälsans rehab...
 
Det var de veckorna som gav mig kraft att orka, att kämpa vidare och att lära mig massor om min dotter...
Vi träffade ett stort personalteam kring min dotter... Mitt lilla yrväder... 
Där och då, vid utredningen kunde de endast fastställa diagnosen ADHD... men de var helt säkra på att den inte var helt komplett... (hon fick senare Autism, Ep och MR + ADHD) 
 
De här veckorna betydde väldigt mycket för mig. 
Det var vänskap.
Det var stöd.
Det var öppenhet och hjärtlighet.
Det var föräldrar att utbyta livets tankar med.
Det var en helt ny värld och jag var inte ensam i den.
Det var första gången jag kände mig sedd, hörd och inte ensam... 
 
Jag gick Hesas gator upp och ner.... Jag fick så kallad egen tid... Jag fick tid med mina nya vänner.. Jag gick på äventyr... shoppade... åt goda luncher med mina vänner...
Lärde mig hitta på Helsingsfors alla gator..
Och vi skrattade...
Vi skapade minnen... 
 
Jag kände mig levande.
När veckan i Helsingfors hade gått längtade jag redan till nästa.
En i augusti och en i januari.... Min syresättning och vänskapsboozt...
 
Vi som är föräldrar till barn/anhöriga med funktionsnedsättningar... vi behöver ibland extra syre... vi behöver nya sätt att tänka... vi behöver få känna att vi INTE är ensamma.. 
Att vi hör ihop, att vi finns för varandra och att vi hittar varandra på de mest oförutsägbara ställena..
 
De åren i Helsingfors är några av mitt livs bästa år!!
Och ikväll dök hon upp... En av mina fina vänner från Hesa... bara så där??
Som jag längtat och letat.. och vips så skriver hon till mig.. 
Kan man tro på ett öde??
Den andra av mina "Hesa-vänner" lämnade oss för många år sen, tyvärr.
Först förlorade hon sin son genom en tragisk olycka och sen somnade hon själv in i den djävla cancern... 
Men hon är med mig väldigt ofta i mina tankar.. så roligt vi hade tillsammans... Som den gången hennes man bajsade på sig efter att vi varit på en restaurang.. ja det är helt sant... Han kommer in rusande i lägenheten och skriker: Jag har skitit på mig.. varpå hon ropar tillbaka: VAAAA i de nya kalsongerna som jag köpte till dig.. fy fan... 
Sen bröt hon och jag ihop och skrattade så vi grät... jag lovar er.. vi låg på golvet och tjöt av skratt... Han muttrade och kom ut ur badrummet.. nyduschad... och vi skrattade ännu mer.... Vad vi älskade livet!!
 
Jag önskar att jag hade en bild av oss tre, att sätta upp här... den hade varit underbar!!
Och just det... pappan med guldtänderna... jag glömmer aldrig när han log mot oss och vi tittade på varandra och undrade: Vad i h-vete är det för fel på honom????? 
OBS... vi såg bara att det sken ur hans mun... inte att det var något "fel" på honom som person.. utan vi fattade inte vad han hade för fel i munnen... 
Tills en av mina vänner säger: Men kolla hans mun.. han är ju full av guld.... HAHAHAHAHAHAHA
Han som såg våra blickar blev också full av skratt.. och förklarade "varför" hans mun var full av guld... 
Vi satt som ufon och lyssnade.... men efter det hörde han också till "vår skara" 😁
Vi var verkligen ett underbart gäng!!
Och personalen på habben gjorde allt i sin makt för att vi alltid, som sagt var, fick samma vecka där med våra barn... 
För att vi hade så mycket utbyte av varandra.... så mycket kan vänskap betyda när man känner sig ensam!!
 
 
#1 - - Channa:

Den där jävla soffan , sicken träsmak man fick av den o nu kommer jag i håg skita i kalsonghändelsen :D o kommer du i håg när vi promenerade typ 5km till Hartwall Arenan , allt för en Jokerit fan . Sickna tider <3

Svar: Hahahahhahahhaa… ja den "djävla" soffan :D Och JAAAA... Janke skulle verkligen dit med alla medel i världen :D Och han fick ju det också :D Vi var rätt möra efter promenaden :D Kram
Diamantfamiljen