Morgonfika med Chris

Hej världen!!
 
Solen skiner och värmen är (någorlunda) tillbaka. Älskar!
 
Jag blev så sugen på att baka macarons när vi var på GC... Men det gick förstås inte.. Så igår gjorde jag en omgång.
Hade en tanke på att göra dem rosa/blå men färgen blandade sig fel och de blev mer spräckliga än fint randiga 😂 Smaken blev dock ändå helt ok 🙏 
Smaksatte dem med vitchoklad, grädde, hallon och blåbär. YUMMY!!!
Nu måste jag skaffa massor av fikakompisar som vill komma över och äta upp allt.. för jag själv ska ju inte göra det.. och Peter ska inte heller göra det... och barnen.. ja till en viss gräns 😇
Älskar att baka macarons!! 
 
Och igår mitt i allt ihop fick jag en "fika-längtan" efter min kompis Chris. Messade och frågade: FIKA?? 
Svaret: Absolut!!
 
Vi möttes på Stenugnsbageriet och satt där i nästan två timmar och avverkade dagens "behov". 
Pratade kärlek, relationer och barn!
Det är lätt att ventilera med en människa som kan sätta sig in i ens eget liv. 
Pratade t.ex. barn som finns i familjen men inte "hör" till familjen...... Vi pratade underhåll.. Vi pratade känslor... vi pratade om utanförskap.. vi pratade om livet... Men mest pratade vi "kärlek"... 
 
Hur kan ens två timmar gå så fort?? 
 
Nästa gång vi ska ses gör vi det hemma hos oss... ska bjuda på.. gissa vad??
Macarons förstås 😂
Och kanske kardemummabullar?? 
Ja herre jösses!!
 
Varför är livet och relationer så svårt att få att fungera? 
Vad är det som gör att en del får det att flyta och andra kör huvudet in i väggen om och om och om igen? 
Chris brukar säga: Kärleken är svaret! 
Ja käre Gud!!
 
På tal om något annat som gjorde mig lite varm inombords i morse.. (men också aningen "äcklad") 
När jag parkerade bilen i centrum, stod blodbussen där.
På en annan parkeringsplats ställde sig en firmabil.. ut steg två stora byggjobbare (typ)... en av den gick mot affären närmast parkeringen..men den andra vek av mot blodbussen..
WOW tänkte jag....
 
Ja, jag erkänner att min egen fördomsbild , den hade INTE  honom som en akutell blodgivare. Han såg inte ut som den "typen".. Men jag blev glad!
Själv varken får jag eller kan jag lämna blod. 
Snarare skulle jag väl behöva gå in där och fylla på... men det är just det.. att jag äcklas så enormt av bara tanken på att få en annan människas blod i mig... 🤢
Jag fick det en gång - 1993... och jag äcklades något så fruktansvärt!! 
Det var tyvärr ett måste den gången.... Och jag ryser än!!
 
Förstå mig rätt nu.. det här har INGET att göra med huruvida en blodtransfusion görs eller inte på andra. Jag tycker det är bra att möjligheten finns och är tacksam för ALLA som har förmågan att lämna blod. 
Det är jag och mina tankar om att jag tycker det är äckligt.. som inte går ihop med det. 
Alla som behöver blod ska naturligtvis ta emot det!! 
Men jag ser helt att jag slipper..... 
Och NEJ... det är INTE av religösa skäl... just saying!! 
 
Men hörni... blod eller inte... 
 
Nu ska jag fixa i ordning några grejer innan jag ska iväg på möte med bästa jouren i världen!! 
Vi är dessutom nu några dagar närmare SPORTLOVET!!!! YEAH!!!
Som vi väntar och längtar 😇
 
Men ha det gott och var rädda om varandra!
 
 
0 kommentarer publicerat i Diamanternas tankar
Taggar: Blod, Chris, Känslor, Macarons, Samtal, Tid för tankar, Vallentuna Stenugnsbageri, Vänskap