Dysfunktionella familjer

Gokväll eller godnatt eller godag eller bara go.... världen!!
 
Eller ett enkelt, hej!
Hej kan ju funka oavsett var man är, eller hur? 
 
Dysfunktionell....
 
Ja jösses!!
 
Vi har just nu två olika fall i Sverige som skakar om barn-världen.
 
Ett fall där två pojkar sitter på ett HVB hem och inte får träffa sin pappa. Mamman har misshandlat dem och de är LVU:ade om jag förstått det rätt. Mamman är barnläkare. Pappan kan man inte läsa så mycket om. 
Barnen vill bo med sin pappa men socialen riktar arbetet mot att de ska tillbaka till mamman...
 
Det andra fallet är en pappa som misshandlat sina barn och en sambo (inte barnens mamma). Fick fängelse.  Inte träffat barnen på 4 år... Och nu i Svea hovrätt fått vårdnaden om sina barn. 
 
OBS: Jag har bara läst om båda fallen och vet absolut inget om bakgrund eller händelser!! 
 
Men... blir man inte lite fundersam över hur vårt samhälle är uppbyggt? 
Handlar allt om att ha de rätta kontakterna, tillräckligt med pengar och makt, för att "vinna"? 
Och har någon frågat de här barnen vad de egentligen vill??
 
Man kan också läsa om att barnen själva uttrycker sig väldigt kraftfullt med eget önskemål om hur de vill ha det.
I det ena fallet VILL pojkarna bo med sin pappa = Men han får bara träffa dem 3 timmar i månaden och de är dessutom övervakade. Mamman har misshandlat dem. 
I det andra fallet vill inte barnen träffa sin pappa utan bo med mamma = pappan får vårdnaden fastän det finns en misshandel bakom. 
 
För mig blir det rätt "rörigt"... Är det OK att misshandla barnen och sen få vårdnaden?
 
För i båda fallen är det ju precis det som hänt och händer.
I fall 1 - Mamma har misshandlat barnen och får vårdnaden om dem
I fall 2 - Pappa har misshandlat barnen och får vårdnaden om dem
 
Hur i hela friden är det möjligt??
 
Nyss pratades det om att föräldrar som t.ex. mördat den andra föräldern inte ska få behålla vårdnaden om sina barn. 
Men  misshandel av barn eller barnets andra förälder... det ska alltså vara helt ok för att bibehålla eller till och med få ensam vårdnad om barnen?? 
 
Hur är det ens möjligt? 
 
I fallet med pojkarna som vill bo med sin pappa finns det som sagt var inget att läsa om den pappan. Han har inte vad jag sett uttalat sig någonstans. 
Kanske han håller låg profil tills allt är klart? 
Kanske han inte har den ekonomiska möjligheten att ta in en dyr advokat som hjälper honom? 
 
I fallet med pappan som misshandlade barnen och nu fått vårdnaden... där har inte han uttalat sig men däremot har mamman via sin nya advokat gjort det. 
Och det är en klassisk "kvinna har inte gjort allt för att pappan ska ha umgänge med barnen" beskyllning...
 
Jag vet inte HUR många gånger man läser just den frasen?
Ofta sagt av en kvinnlig advokat/jurist.
"Mamma har sabboterat möjlighet till umgänge med pappa"
 
Mamma själv säger: jag har gjort så gott jag kan, jag har peppat barnen men de vill inte åka.
 
Det kunde ha varit jag!
Jag kommer ihåg hur jag varje lov sa till barnen: Ska ni inte åka till pappa? Vi kan ringa pappa... Vill ni åka till pappa? Barnen sa: NEJ vi vill inte åka.... 
Jag fick också höra att jag INTE gjort allt som gick att göra för att barnen skulle åka till sin pappa.
Betyder det då att jag skulle blivit av med vårdnaden av barnen till honom? 
Ja om det varit idag skulle jag väl tydligen blivit det... kanske? 
Med dagens syn på föräldraskap och dess vara och icke vara.. speciellt de två fallen i texten... 
 
Vi har många fall där misshandel varit en del av familjens liv. 
Och varje familj är unik och även om man står på sidan och tittar på så gör man ett aktivt val med sina känslor. 
Och här kan vi verkligen tala om att barnen kommer i kläm!
 
HUR ska en förälder med gott samvete kunna skicka iväg det käraste de har till den andre föräldern när den vet om att personen misshandlar barnen? 
Dessa barn som man en gång skaffat tillsammans, där det förhoppningsvis funnits en gnutta kärlek inblandat... men nu är allt det bortblåst och det käraste man har är skadat. 
Förtroendet är bortblåst och tilliten så skadad att den kanske aldrig mer kan repareras? 
Hur ska man då, oavsett om man är pappa eller mamma, förmå sig att skicka sina barn till den som gjort så mot barnen?
 
Jag kan lova er en sak.... det är inte lätt!! 
 
Man hoppas innerligt inom sig att den andra föräldern ska älska sina barn så mycket... att ett eventuellt hat mot en själv undviks när föräldern har barnen... 
Men inom sig så vet man att hatet bubblar och pyser likt en flaska dåligt vin som legat och jäst i solens värme..... 
Och barnen kommer tillbaka efter en helg med hat... och tar flera dagar på sig att ställa om sig och bli mjuka och socialt fungerande igen... 
 
Tysta! 
Inbundna!
Utåtagerande!
Hatiska! 
Rädda!
Översociala! 
Svordomar! 
Kissar på sig!
Gömmer sig!
Slåss! 
Kramas!
Fysiska!
Och många andra känslor och faktorer som visar sig....
 
De barn som upplever våld i hemmet agerar alla olika. 
Det finns ingen typsik mall för HUR ett barn ska agera... 
 
Så hur ska då den icke våldsutövande pappan eller mamman agera?
Ja, det självklara är väl att agera med hjärtat och tigerklorna = instinktivt skydda det viktigaste man har!
 
En dag har barnen vuxit upp och får skaffa sig sina egna liv.
Då får man hoppas att de kan plocka fram egna bra värderingar och vara varsamma på VEM de skaffar egna barn med.
 
För en dag kanske man själv står där... mitt i den dysfunktionella familjen.. och inser: Vad fan har jag gjort mot mina barn? 
HUR kunde jag skaffa dem med den där människan? 
Hur ska man stå till svars för att de man älskar mest.... får vara med om så fruktansvärda saker som misshandel och våld i hemmet? 
Psykisk eller fysisk..... Dysfunktionellt, narcissistiskt och vedervärdigt....
 
Nej, som sagt var.. man kan endast läsa som de här 4 barnen som ALLA är förlorare bland den vuxna dysfunktionella världen. 
2 barn borde få vara hos sin pappa.
2 barn borde få vara hos sin mamma. 
Men i båda fallen betyder vuxnas ord mer än vad barnens egna ord betyder...
 
Och så undrar folk varför barn blir utåtagerande och tar ett järnrör och slår ihjäl någon på en tunnebanestation??
Ja.... det kan man verkligen fråga sig!! 
ELLER?? 
 
BARNKONVENTIONEN - Grunden i den: Lyssna på och ta hänsyn till barnet!
 
Redan när jag jobbade på Rädda Barnen 1996 använde vi oss av den.
Idag är det meningen att den ska vara med i Svensk lag. 
Unicef tar upp att det är brister i det svenska systemet fastän de enligt lag ska förhålla sig till konventionen.
NO SHIT SHERLOCK!!!!
 
Jag har då ALDRIG hört talas om en domare som sagt: Enligt barnkonventionen ska vi nu lyssna till vad barnet har att säga... 
 
Utan i stället blir det tyvärr.... som i fallet ovan: Förälder har inte gjort allt för att barnet ska få en bra relation till den andra föräldern...
HARKEL HARKEL.... vad sa du att barnet hade sagt?
ÖÖÖÖÖHHHHH..... "barnet är påverkat av föräldern och har visst inget eget tyckande och tänkande"
 
Jag tänker fortsätta den här diskussionen!
Men inte just nu.... 
En sak är dock säker!!
Och det är: Lagen säger en sak, hjärtat säger en sak, vuxna säger en (eller många) saker och barnen..... ja... de fick visst inte säga något som någon lyssnade på....
 
Och allt det kallas: Vuxenvärlden!! 
Och de vuxna säger: Jag är en bra förebild!! 
Jag säger:............................................... 
 
Hur som helst, om det nu är som tidningarna skriver... så tycker jag synd om barnen som vill bo med sin pappa men inte får..
och barnen som vill bo med sin mamma men där pappan nu blivit tilldömd vårdnaden... 
 
För det är som jag brukar säga: De enda som är förlorare... Är barnen!! 
När ska någon lyssna på dem?? 
När ska soc-tanter bli mänskliga??
När ska vuxna förstå att de inte "vet bäst"?? 
När ska barnen slippa bli slagpåsar i en vuxen dysfunktionell värld???????????????
 
Jag säger:........................................................... 
 
Stackars barn!!! 
 
Kanske det är dags.... att skriva... likt ett äktenskapsförord... ett föräldraförord...
 
"Vid en ev. separation mellan oss XX och XX, lovar och svär vi på att ALDRIG någonsin göra så att barnen hamnar i kläm. Vi ska fortsätta umgås som vänner. Vi ska fira barnens födelsedagar tillsammans. Vi ska gemensamt köpa julklappar och presenter. Vi ska ALLTID ha barnet i fokus. Vi ska tillåta ALLA att älska vårt barn. Vi ska bjuda in ev. nya partners till vår familj så att de blir delaktiga i vårt barn. Vi ska alla gemensamt sträva efter att hålla en god ton och respekt till varandra för vårt barns bästa. Underskrift och datum" 
 
Ja..... Det är nog inte en dum idé om jag får säga det själv!!
 
Ska finnas färdigt hos barnmorskan när man går dit på första kontrollen. Skriv under HÄR och NU!! 
Precis som med ett äktenskapsförord.... 
Inget äktenskapsförord inget bröllop...
Inget föräldraförord..... = Du är inte kapabel att bli förälder.... 
 
Men nu säger jag god natt!!
 
 
 
0 kommentarer publicerat i Familjen
Taggar: Bonusfamiljen, Familjen, Förälder, Föräldraskap, Kärlek, Misshandel, Tid tillsammans, Tvist, Vuxenvärlden, Vårdnad