Gran Canaria - Alex - Svärmor och tankar om livet

Hej världen!!
 
Det är över en vecka sen jag skrev något här. 
Kallas P A U S !!
 
Jag behövde den.
 
Så vad har jag gjort den här veckan då?
Ja, ni som följer mig på IG vet att jag varit på Gran Canaria. 
(Ganska exakt två år sen jag överraskade maken med en resa dit. Han behövde vila och jag älskar att resa = Två flugor i en smäll) 
 
Det var en veckas välbehövlighet för oss alla. 
Förutom att jag blev sjuk direkt när vi kom dit - det avhjälptes dock av en "doktorkvinna" som kom med en (som dottern sa) hästspruta och stack den i rumpan på mig... Voila... (hyfsat) frisk... 
 
Lördagmorgon den 9 februari... Datumet då det för övrigt var ett år sen min make tatuerade mitt namn på sig 😍 
Hur som helst, vi åkte till Sky city och parkerade bilen... La vinterjackorna i bilen och gick upp till incheckningen... 
Checkade in oss och kände: Nu ÄR vi på väg!! 
 
När vi landade slog en underbar värme emot oss. 
Jag ÄLSKAR den känslan! 
Värme, doften och vetskapen om att man har varma, härliga och underbara dagar framför sig. 
 
Vi ägnade dagarna åt att promenera. 
Äta frukt.
Simma (bada). 
Shoppa.
Sola.
Vara på stranden.
 
Vi hade valt ett rum med egen pool. (Man delade den med 3 andra familjer).
Det var underbart! 
Precis vad vi alla behövde.
 
Att sitta på sin egen altan och njuta av utsikten... Behöver jag säga att "själen" vilade? 
 
Jag passade även på att läsa klart min bok som jag hade med mig.
Alex Schulmans "Bränn alla mina brev". 
 
Det kan vara en av de bästa böckerna jag läst. 
Boken gav mig väldigt många tankar på min egen bakgrund. 
Vad är det som gör en familj så fylld av hat, ilska och elakheter? 
Vår bakgrund!! 
 
Jag har alltid tyckt att Alex är en arrogant skitstövel. 
Elak på något sätt som jag inte kan sätta fingret på. 
MEN!!!
Jag tar tillbaka mina tankar om honom - Erkänner direkt att min syn på honom förändrades genom bokens resa. 
 
Boken som är naket avskalad men poängteras att det ÄR en roman och att den är skriven med granskande ögon och vissa tillägg utifrån det han hittar vid forskningen kring sin mormor och morfar. 
 
Jag ÄLSKAR den!!
 
Älskar hur Alex växlar mellan tid och rum.
Ena minuten är man hos Alex mormor och morfar 1988 för att sen kastas till deras unga "jag" 1932 för att sen hamna in i 2018 och Alex egna tankar.... 
Allt för att i slutändan få veta varför det finns en grundilska hos Alex och var den kommer från...
 
Boken gör definitivt så att man blir nyfiken på sin egen familjs hemligheter och varför den är dysfunktionell!! 
Tyvärr har inte jag samma arkiv som Alex att gräva i. 
Men om jag hade det.... så skulle jag leta!! 
För att få svaret på varför jag ens finns till...... 
 
Jag ville inte att boken skulle ta slut. 
Om du inte läst den redan, unna dig några timmars riktigt bra läsning! 
 
Precis som med boken, tog vår vecka på GC slut för fort. 
Alla vackra blommor vi passerat, alla vackra katter vi stannat och pratat med... alla vackra stenar jag fotat... Havets doft och ljud som förde våra tankar långt bort.... 
Tassarnas avtryck i sanden som gav mig tårar av saknad...
 
Saknar dig Tyra ❤ 
 
Vi har haft en fin vecka på GC men för varje vecka som går, går också tiden längre bort från din fluffiga nacke, dina sammetslena öron och dina tassar som kom upp i famnen för att gosa en smula. 
 
Jag gillar GC och har varit där några gånger. Vi bestämde oss dock för en sak nu när vi åkte hem.
OM vi åker tillbaka så kommer vi att åka till en annan plats. 
Behöver lite "ombyte" och lära oss lite nya områden. 
Men det är en oändligt vacker Ö!! 
Lite för lång flygtid kan jag tycka... Är inte jätteförtjust i att sitta trångt i 6 timmar 😖 Dessutom utan skärmar för att se på t.ex. film... 
Vi flög deras absolut nyaste flygplan... Doften av läder och nytt fanns fortfarande kvar... 
Men av mig får deras nya "fina" flygplan ändå minus...
Det var för "trångt".
STORT minus för att de inte hade skärmar så man kan drömma sig bort i en film.
Ändå ett plus för att man kan ladda sina telefoner och plattor i stolen 🤔
 
Ja nu är vi iaf hemma..... sportlovet är på ingång och vem vet vad vi hittar på då?? 
Har du några sportlovsplaner? 
 
Idag reser min svärmor och bonussvärfar iväg och upptäcker världen. Hoppas de får en fantastisk resa!!
Ska bli intressant att höra om den när de kommer hem om 8 dagar.
Vi var där och firade henne igår. 
Hon fyllde år när vi var borta.. Köpte med oss en liten pyttig men ack så söt Aloe Vera till henne. 
Vår såg ut som ett monster bredvid hennes.
Vi köpte en åt oss för två år sen när vi var på GC sist... Och den har vuxit galet mycket!! 
Så jag hoppas att hennes ska bli lika fin som vår är!! 
 
Nej vet ni vad.... Jag återkommer hit med lite andra tankar i ett annat inlägg.. så småning om!! 
 
Sitter och lyssnar på Dr Phil... det är en mamma och pappa som gapar och skriker på varandra... Pappan beskyller mamman för att vara "galen" och "felaktig" som förälder... 
Han skriker och gapar... 
Mamman försöker hävda sig mot han och hans anklagelser... 
Han ljuger och gapar... 
Dr Phil har hur mycket "bevis" som helst mot honom... Han hävdar ÄNDÅ att det är mamman som är galen.. 
Han ÄR en sann narcissist... ett vidrigt monster som vänt barnen mot sin mamma.... 
Tankar om det... 
Ja, de finns överallt... de är som ett gift........... Och som en klok person sa: Du kan ALDRIG vinna mot en sån!! 
 
Over and out!! 
Jag gör som katten på GC... vänder svansen till och går min egen väg... sanningen kommer ALLTID fram förr eller senare... 
 
Eller som min svärmor sa igår när vi pratade om ALLT som hänt och händer: Jag visste att jag var mamma och jag visste att förr eller senare...... 
Hon ÄR klok min svärmor!!! 
Och hon är en kvinna som jag ALDRIG vill vara utan.... Hon kan ventilera tankar från fler olika håll... Så mycket klok kunskap som hon varmt delar med sig av... 
Och lika mycket kärlek till allt och alla...
Hon avväger varsamt var hon kan "kliva in" och vad hon säger och kan säga...
Jag förundras av hennes sätt att möta människor!!
Är så tacksam för att jag har en svärmor som är "mänsklig"!! 
 
 
Ha nu en fin kommande vecka!!
Måndag -  ny dag - scanna av den och låt den lära dig något nytt..... 
 
Ha det gott!!

Nu är hon hemma

Hej världen...
 
Idag var Peter och hämtade hem vår tjej. 
Jag kunde inte följa med honom - rent känslomässigt. 
Han åkte iväg.
Hämtade henne.
Körde in bilen i vårt garage.
Promenerade sakta upp mot oss med henne under armen. 
 
Nu står urnan i vardagsrummet.
Vi tände ett ljus och ställde bredvid henne. 
Prinsessan.
Lurvbollen.
Bästa vännen.
 
 

Redskap för samtal

Hej världen!!
 
Såg ni på familjen Wahlgren igår?
Jag ÄLSKAR programmet.
Älskar hur mormor/mamma Christina är helt fantastisk och bjuder in till både ett och två goda skratt.
Igår höll hon tal på spanska men hade inte en aning om vad hon sa förutom att hon visste vad det stod... På grund av att talet var skrivet på svenska av henne och översatt till spanska av en god vän.
 
Pernilla och Biancas relation är både varm, fantastisk och en aning hetsig. 
Jag älskar hur de skrattar och gör galna saker tillsammans. 
Men igår fick jag en fundering..
Pernilla ville inte kännas vid Biancas känsla för utanförskap i familjen. 
Hon skulle sammankalla vänner som skulle berätta för Bianca HUR det hade varit när hon var liten????
 
Peter och jag tittade på varandra och skakade på hvuudet.
 
Det var just det där jag menade i förra inlägget... 
Att man inte blir trodd som barn även om man nu som Bianca har blivit vuxen.
 
"Så var det inte alls"
 
Tycker Biancas svar var väldigt realistiskt när hon säger: Ingen kan tala om för någon annan hur den känner och har känt..... 
 
Jag har en dotter som fått stå väldigt mycket utanför vår familj. 
Hon har ofta känt sig utanför..
Hon har också känt att två av hennes systrar alltid haft mig på sin sida...
 
Vi har pratat en del om det.
Innan såg jag inte det som hon såg och försökte få mig att förstå... jag lyssnade inte och jag kunde inte bemöta henne i hennes känslor.
Men idag vet jag att hon var mycket utanför och kände sig väldigt "ensam".
Det gör skitont i mig som mamma!!
Och hon har helt rätt i sina känslor.
 
MEN!!
 
Det var först efter mina år på Universitetet som jag fick samtalsredskap. 
Det var först då jag insåg att jag själv blivit väldigt "överkörd" i mitt eget liv...
 
Helt plötsligt insåg jag att världen MÅSTE vändas flera gånger innan man kan hitta ett svar.
 
Jag är uppvuxen i en familj som INTE pratade om saker.
"Det som varit det har varit och det pratar man inte om"
PUNKT!
 
Jag har flera trauman i mitt liv som jag aldrig hade bearbetat.
 
Det tog mig 2 år i terapi för att börja förstå och kunna nysta i ALLA trådarna i mitt liv.
PRATA
PRATA
PRATA
GRÅTA
PRATA
PRATA
GRÅTA
...
Ja ni förstår...
 
Jag är glad att jag läste psykologi på Universitetet. 
Jag är glad att jag helt plötsligt började förstå HUR ett samtal byggs upp och hur man håller i det.
Jag är glad att jag helt plötsligt började förstå.... en massa saker... 
 
Det blir lite, förstå mig rätt, Hallelujah-känsla, över det hela.
 
Kan tänka mig att det är som när vuxna får en diagnos.
De har känt sig missanpassade hela sitt liv och plötsligt får de veta att det INTE var dem det var fel på utan omgivningens oförmåga att förstå dem. 
 
Och äntligen förstod jag min dotters känsla.
Av utanförskap och känslan av att "mamma aldrig stod på min sida utan alltid på deras"...
 
Det försvarar INTE mitt föräldraskap!!
 
Men det gav mig en förståelse till varför jag själv agerat som jag gjort. 
Jag hade inte redskapen för att lyssna, förstås och hjälpa mina döttrar att se varandra och acceptera varandras olikheter. 
Jag såg också mig själv för första gången med helt nya ögon.
 
Idag är mina arbetsredskap: (bland annat)
Lyssna...
Lyssna..
Lyssna..
Återge det jag hört för att se om jag förstått rätt... 
Ge fler vinklar på en sak... 
 
Vända och vrida på ett ämne.
Hitta fem eller tio lösningar istället för en.
Perspektiv.... 
 
Det är klart att det är skillnad på att samtala inom familjen och i sin yrkesprofession.
 
Men redskapet för samtal är ändå det samma.
Lyssna, lyssna, lyssna... prata.... lyssna.. lyssna.. prata...
Sen faller det ibland för att det finns olika versioner och mottagningen inte är i samma linje..
Men som jag brukar säga till min dotter: 
Ja men du kan ju säga åt mig att jag är dum i huvudet och sen pratar vi om det 😁
Då brukar hon skratta och säga: Ja faktiskt.... 
Därför ÄR det underbart.. att ha samtalsredskap som profession 😇
 
Tyvärr har inte mina äldsta döttrar fått ta del av den jag är idag på samma sätt som mina två yngsta döttrar fått göra.
Och jag kan förstå att mina äldsta döttrar har svårt att se att deras mamma har förändrats.
I deras värld har vårt liv varit som det alltid varit... dysfunktionellt...
I mina två yngsta döttrars liv..har jag fortfarande en chans att visa dem att samtal är så mycket bättre än gap och skrik...
För livet är föränderligt.. varje dag... 
 
Inte som jag fick höra: Ewa, du har ju aldrig tyckt om skägg.... (en anhörig som var tvungen...)
 
HERRE GUD... 
 
När jag var barn var jag livrädd för män med skägg.. jag var livrädd för män överhuvudtaget... 
När jag var liten var det fester... jag var livrädd för fulla människor..
Jag var livrädd för mitt eget liv vissa stunder... 
Jag sov under sängen för att jag var rädd... 
 
Betyder det att jag behöver vara rädd för män med skägg idag... 40 år senare... 
Är jag rädd för män... nope..
Är jag rädd för fulla människor.. nope.. däremot för en del som är påverkade av droger.. men det handlar mest om att de är oberäknerliga... och kan få snetändningar...
Är jag rädd för mitt eget liv... Tja... jag önskar att jag gjort mitt liv aningen annorlunda.. Och gett mina 4 äldsta döttrar andra förutsättningar... gjort dem tryggare tillsammans.. byggt starkare broar.. Lite mer Gilmore Girls över dem!!
Sover jag under min säng... absolut inte... sover i en väldigt skön specialbeställd säng som är anpassad efter både mig och min SKÄGGIGE make.... 
 
Vad jag vill säga med det är: Man förändras... Man går vidare... man utveckals.. man lär så länge man lever... 
Om man väljer att ta till sig nya kunskaper och nya möjligheter.... 
 
Ha det gott! 
 
 
Visa fler inlägg