Utan Tyra i Dk... hur gick det?

Hej världen!
 
Det är några som kanske undrar hur det gick för oss i Dk utan Tyra.
Många av er vet att det har varit min stora "jobbiga" grej att åka dit utan henne..
 
Allt är en "första" gång nu för tiden.. och just Dk som varit "vårt ställe".. kändes extremt jobbigt.
Har dragit mig för att åka dit.
Hela familjen har dragit sig för att åka till vårt älskade Nørre Nebel.. Hvide sande... Blåvand.. Henne strand... Søndervig... you name it... 
 
Vi hade ändå bestämt oss för att fira påske(n) i Danmark! 
Legoland hade öppnat och värmen var på ingång.
Det lockade!
 
Jag kände mig stressad inombords.
Jag kände mig tom inombords.
Jag kände mig ledsen inombords.
 
Men vi gjorde slag i saken och bokade!
Har man bokat så har man bokat. PUNKT! 
 
För att inte åka över direkt stannade vi hos våra älskade vänner i Malmö en stund. 
Andas!
Äta middag!
Ta hand om ep-anfall som blev så galet stort... Och med extrem påverkan... 
 
I och med dotterns ep-anfall så tappade jag bort känslan kring Tyra en stund.
Inget ont som inte har något gott med sig, heter det väl?!
 
Men så var det då dags att åka över bron.. och "hemåt" som vi skämtsamt säger i vår familj. 
Hemåt.. mot Sydjylland.... vår älskade del av Danmark... 
 
När vi körde över bron, högg det till inom mig.
Kände en tår och hur det brände bakom ögonlocken... 
Blinkade... och började prata om hur långt under vattennivån vi befann oss...
Dottern tycker det är fantastiskt intressant med konstruktioner och att man faktiskt kan åka bil många meter under vattenytan... 
Ja, nog är det lite magiskt... kan jag hålla med om!!
 
Vi kör..... först över Sjælland... sen över Fyn.... mot Jylland... 
 
Tiden gick fort.. och när vi närmade oss Nebel började vi automatiskt pratade om Tyra... "vad hade Tyra gjort nu.... hur hade Tyra gjort nu.... Nu hade Tyra..." och så vidare...
 
Tyra visste precis när vi började närma oss.
Hon började "studsa" i bilen... skälla... pipa... gläfsa.... 
Sen hoppade hon ur bilen och ställde sig vid dörren... 
Och inomhus drog hon en lov genom alla rummen... checkade av.. på sitt eget lilla sätt...
 
Vi bar in alla våra saker... och känslan som infann sig var ändå rätt ok.
Jag som varit så rädd för min egen känsla.
Helt plötsligt var den ändå ok?! 
Jag bröt inte ihop som jag hade trott... 
Jag kände mig inte helt tom.. som jag också hade trott... 
Vi kunde prata om Tyra utan att det kändes som en oöverkomlig smärta...
 
Dock kom det och gick över hela påsken.
Speciellt när vi var ner till Blåvand... där Tyra älskade att "sträcka" på tassarna... där hon sniffade... snusade.. och busade på stranden... 
Där hon kunde umgås med andra hundar utan att hon höjde på varken ögon eller skall... 
 
 
Men visst var hon, och visst är hon, saknad!! 
Vi saknar henne ALLA dagar!!
 
Men på något sätt kändes det skönt att klara av den där "första gången" i Danmark utan Tyra. 
Och på samma märkliga sätt så kändes det skönt att vi kunde säga till varandra: Det här går ju bra..vi fixar det här tillsammans... vi har gjort den här första gången nu.. team!! 
 
 
 Jag vet att Tyra också tycker att det är ok... det är ok att vi äntligen tagit oss dit.. att vi tog steget.. och att vi tillsammans gick igenom det... Tyra teamade hela familjen.. hon var liksom vårt band.. den som förde oss samman och den som gjorde oss starka tillsammans... 
 
Tyra var ändå med oss... ni skulle bara veta...
 
En av dagarna när vi var nere på Blåvand... med TOM bil på parkeringen... när vi öppnade bilen drog en Tyra-doft genom hela bilen och alla blev tysta... tills jag och Peter sa: Tyra... du har varit med oss på stranden... 
 
Doften var Tyras pälsdoft blandat med saltvatten.. Doften kom och försvann ... 
Vi är helt säkra på att hon var med oss där... 
Hon påvisar det hela tiden på olika sätt..
Ja, jag vet att en del (de allra flesta) inte tror på det övernaturliga... but I don´t care... 
Vi vet vad vi är med om... och vi vet också att det inte finns en enda möjlighet att sakerna som händer.. händer av "naturliga" orsaker... 
 
Ja, älskade Tyra.. då har vi gjort ännu en sak utan dig.. ännu en "första gången utan Tyra" är.. vad ska jag säga, avklarad.. får man säga så? 
Får man säga avklarad?
Eller ska man säga: Vi överlevde ännu en sak utan Tyra... för ibland är det så jag känner.. att jag lyckas överleva ännu en dag.. ännu en sak.. ännu en händelse... 
 
 
Men du Tyra, det finns INGEN som kan ta din plats i köksfönstret i Nørre Nebel... ingen.. det var och är din plats.... 
Precis som Tiki hade sin nere vid vattnet på klippan..
Och Nisse hade sin på bryggan...
Så är och var det här ditt fönster... 
Vår älskade, älskade och ännu mer älskade Tyra
 
En kommentar publicerat i Diamanternas tankar
Taggar: Blåvand, Danmark, Glädje, Jylland, Känslor, Lycka, Nørre Nebel, Rottweiler, Saknad, Smärta, Sorg, Sorgsen, Syd, Sydjylland, Tyra, Tyra The Rottweiler
#1 - - Tommytott:

Åh det verkligen hugger till i bröstet på mig. Så mycket kärlek i denna text. <3

Svar: <3 <3 <3
Diamantfamiljen