Vem möter du?

Godmorgon världen!!
 
Idag är du strålande vacker tycker jag!
 
I snart 25 år har jag varit mamma till mitt (i ordningen) 3:dje underverk.
Det där underverket som inte blev en Italien resa utan jag hamnade i Holland.
Iofs visste jag att Holland kan vara helt underbart eftersom jag hade den erfarenheten... 
Men jag hade ju sett fram emot Italien och allt som skulle upptäckas där!
 
Vad jag pratar om? 
Läs här: 

Välkommen till HollandEn dikt av Emily Pearl Kingsley

Ja, nog har jag köpt nya guideböcker alltid.
En av de första böckerna jag köpte handlade om ADHD. 
Sen köpte jag Märta Tikkanens böcker om hennes dotter Sofia..

Läste allt jag kom över! 
Ville veta, lära mig, förstå och hitta samband.

Att läsa var mitt sätt att hantera det jag kunde hantera där och då. 
Försöka förstå.

Idag läser jag inte lika mycket om Autism, Epilepsi, utvecklingsstörning och ADHD... 
Jag är fortfarande nyfiken!
Men jag har dragit ner tempot på kunskapstörsten kring ämnet. 
Inte för att jag inte är nyfiken..men jag hittar inget "som ger mig mer" kunskap än den jag har..

När jag tittar i backspegeln inser jag att den kunskap jag själv besitter är grym. 
Och som jag sagt förut, jag vill göra något av den, men vad? 

Inom min profession kan jag absolut använda den. "Hur vägleder du en person inom NPF för att den ska få samma vägledning som alla andra?"
Det är med skräck jag tänker på när min egen dotter och jag satt hos den vägledaren... Och när jag tänker på HUR hon bemötte min dotter... 
Gud hjälpe mig! 
Idag förstår jag inte ens hur jag kunde vara tyst... 

Vi hade tankar på en skola - Vägledaren sa: Nej det är nog inget alternativ för din dotter... utan den här skolan är nog MKT bättre.. PUNKT!! 

Sen den dagen har det varit en av mina "nyfikenhetsfrågor" inom vägledning. 
Och inte enbart för att jag är förälder.. utan för att i vårt samhälle idag, finns det väldigt många med diagnos som möter skolans värld från olika håll... 
"-Vem möter du?" 

Vi som är föräldrar till funktionshindrade (funktionsförstärkta enligt maken) barn.. vi är vana att kriga, stå upp för våra barn, mota Olle i grinden, höja vår röst för att bli hörda, slåss mot väderkvarnar (kommunen)...Och många andra saker... 
Det är väl fan inte konstigt OM vi är lite "trötta" mellan varven?! 

Igår mötte jag en person som frågade rakt ut: Är din dotter handikappad? 
Det ordet känns SÅ passé!!
Så jag svarade: Hon har funktionsnedsättningar, JA... Egenligen borde jag använt mig av makens ord istället!! 
FUNKTIONSFÖRSTÄRKNINGAR!!! 

Det är väl ett fan så mycket bättre ord!!
Många gånger är min dotter MKT klokare än någon annan i hennes närhet. 
Om hon inte tycker om någon, då pratar hon t.ex. inte med den.. Hon skiter blanka fan i den personen... 
Tänk så mycket energi hon besparar sig själv 😜

Jag lär mig mycket av henne. Nu t.ex. har jag slutat vara så djävla trevligt mot "hundmänniskorna" i vårt område. Jag passerar dem UTAN att hälsa... Jag är inte ute efter att få några vänner.. jag är ute för att gå med vår hund.. Och vår hund tycker inte om deras hundar.. = Jag tycker inte om dem = Enkel matematik 😁
Precis så resonerar min dotter också... "Jag är inte deras vän = Varför ska jag hälsa på dem"... Klokt!!  😇

Nu ska ni INTE tro att min dotter är någon som är otrevlig... Den biten står gärna jag för istället 😜... Min dotter är en mycket fin unge... som har några extra behov.. men ett hjärta av guld... 
Skämt å sido...
Jag är så van att fightas för henne.. så när något helt plötsligt går lite "lätt"... då tänker jag: Vad är baktanken nu då? 
Det i sig är ju fruktansvärt!
Att vi föräldrar och anhöriga, går på tårna för att få igenom rättigheter, redskap och omsorg.. Vi ställer in oss på fight... Vi ställer in oss på att vi kommer att få motstånd.. Att vi kommer att behöva bråka.. För en helt vanlig mänsklig rättighet.. Som idag inte är en självklarhet.. 

När jag tänker på alla "nya" föräldrar som är på väg ut i det livet jag levt i snart 25 år.. får jag aningen ont i magen! 
Då 1996.. resa till Helsingfors.. utredning på Habiliteringen.. boende i en lägenhet mitt i Hessa... På dagarna var min dotter på Folkhälsans habilitering.. jag strosade på stan.. med vetskapen om att hon var väl omhändertagen av de bästa... Specialpedagogerna i världen...
Allt betalades av FPA (det är som FK)... Flygresan, boendet och tiden på Habben... Två såna resor om året... 

De två resorna var de bästa i mitt liv.. varje år..
Det var där jag fick andas på dagarna..
Det var där jag första gången fick kontakt med andra föräldrar.. 
Det var där jag fick lyssna men också lyssnas på..
Det var där jag hämtade kraft för att orka lite till...
Det var där jag fick min första kram och där tårarna fick rocka loss... 

Men då och där skulle jag vara så (djävla) duktig... Klara allt.. orka allt.. För visst är det väl så man ska vara som förälder? 
Ja inte kan man väl visa sig svag?

Idag skulle jag vilja säga: Passa på att gråt så mycket du orkar.. för att få ut allt skit som du bär inom dig! 
Jag väntade alldeles för många år på att släppa ut allt... 
Det var det dummaste jag gjort mot mig själv!

Jag ÄR bara människa! 
Jag vet att livet kan stånga dig rejält...
Men jag vet också att den där resan till Holland istället för till Italien... Den ger dig en erfarenhet du ALDRIG kan läsa sig till i några som helst guideböcker!
Du får en erfarenhet som du stolt kan använda dig av.

Det gäller också att förstå: EN person med funktionsförstärkningar är INTE den andra lik!! 
Därför är min fråga fortfarande: Vem möter du? 

 Jag är tacksam för all den kunskap jag besitter tack vare min dotter och hennes resa.
Autism
Epilepsi
ADHD
MR
 
När du möter henne... Vem möter du då? 
Jag kan säga så här: Du har inte en aning!! 
Var därför ödmjuk i ditt bemötande..
Ta bort dina förutfattade meningar om HUR en person med autism ska vara.. 
För alla är en egen individ... 
 
Fundera lite över: Vem möter du? 
Och tänk: Vad spännande min dag ska bli... 
Lyssna!
Vem vet, du kanske rent av lär dig något nytt? 
Och OM en förälder eller anhörig är arg... då är det förmodligen inte på dig.. utan på situationen.. frustrationen... över att alltid vara van att kriga.. Just för att den upplever att INGEN lyssnar.. 
 
Gör något nytt idag: LYSSNA!! 
Och ta för Guds skull INTE allt personligt..
För är det något vi föräldrar får stå ut med.. så är det så kallade "proffs" som sitter bakom sitt skrivbord och tar ALLT personligt... 
När vi sen ifrågasätter det, ja, då är vi oförskämda och okunniga.. för ni vet ju bäst, eller hur? 😇
 
Ha en bra dag! 

 

 

En kommentar publicerat i Autism NPF
Taggar: ADHD, Arg, Autism, Dotter, Frustration, Höst, Kunskap, Kärlek, Lyssna, NPF, Tid tillsammans
#1 - - Carolina:

Heter din dotter Joy?de gör min! inspirerande och givande blogg.👍🇩🇰🇸🇪

Svar: Hej Carolina,Tack :)
Vilket fint namn din dotter har :)
Min dotter heter inte Joy :)
Ha det gott och välkommen tillbaka
Diamantfamiljen