Sen måste jag gå på Universitetet...

Hej världen!!
 
Vilken utbildning har du?
Är du nöjd med den?
Har den gett dig det jobb du ville ha?
 
Idag vid middagen (ja, jag är lite arbetsskadad) kom vi in på yrken och utbildning.
Tjejerna kanske har en "liten" fördel med att ha en mamma som är studie- och  yrkesvägledare.
OBS: Jag försöker verkligen inte påverka dem mot någon riktning.. just saying!!
Men när de frågar så svarar jag och dessutom blir det ofta lite diskussion kring olika studievägar.
 
Linnea (som är 12 år) läser tyska i skolan. Varför ska man läsa språk?
Är det bara för att få de där extra meritpoängen till gymnasiet eller är det för att man även kan ha nytta av ett språk till?
Ja givetvis är båda två bra saker.
Merit är alltid bra men ännu bättre är det att kunna så många språk som möjligt för sin egen framtid.
 
Linnea hade lite funderingar kring låg, -mellan och högstadiet idag vid middagen. 
Hon funderade på att hon börjar högstadiet nästa år och såg fram emot det.
Alice började då fundera på vilket "stadie" hon gick på men listade ut att hon går på mellanstadiet.
Vi kom in på att från och med nästa år tillhör även "6 års" / förskoleklass, lågstadiet i och med att det blir obligatorisk skola. 
 
Efter lite diskussion säger Linnea helt plötsligt: Ja, efter högstadiet blir det gymnasiet och sen blir det Universitetet för att man ska få något jobb. 
Det gäller att planera väl för att framtiden!!
 
Jag blir både stolt och glad men samtidigt lite fundersam...
Barn idag går med ett enormt stresspåslag när det gäller studier och fritidsaktiviteter.
Jag har mött ett antal X 8:or och 9:or som kommer in till mig och gråter för att deras liv är "slut" om de inte kommer in på just "det" gymnasiet.. för det innebär att de inte kommer in på Universitetet.. och gör de inte det blir deras liv lika med hemlöshet och katastrof...
 
Då inser man HUR världen har målat upp en bild av dagens studievals vara eller icke vara!!
 
Det samma gäller vid fritidsaktiviteter.. Speciellt de som siktar på ett idrottsgymnasium..
Och idag när jag åkte tåg hörde jag 4 tjejer prata om den enas lillebror som var 12 år och var aktiv i någon sport..
Systern sa: Det är ju galet hur han pressas och pressar sig själv.. Han är 12 år och borde leka mer än han sportar... 
 
Ja!!
Om ni visste hur dessa föräldrar till idrottande barn kan gå på när man har vägledningssamtal 🤢
Alla de här föräldrarna tror att de har en liten "Zlatan - Tiger - någon" i sitt barn... 
Och OM de inte presterar så kommer de INTE in på DET gymnasiet.. och då är ALLT (föräldrarna) lagt ner i tid och pengar FÖRSTÖRT!! 
Sen ska de minsan ha TOPP resultat i skolan också... för HUR ska de annars komma in..
Här skiljer sig pappor åt en del... de ser sporten viktigare än skolan.. skolan är ju skit det samma bara ungen presterar i sporten den är aktiv i...
 
Om ni bara visste HUR trött jag är på de här samtalen!! 😡
Kanske pappan eller mamman själv skulle ta och skriva in sig på folkdans och försöka bli duktiga där.. eller gå en matlagningskurs för medelålders människor?? 
Det kan ju hända att de blir bra på NÅGOT!!
För de är INTE bra på att se sitt barns behov..... Eller förmåga... eller framtid... 
 
Idag på Universitetet satt jag med i en grupp där jag är enda vägledaren... Vi pratade om "kärnan" till utbildning och tankar kring det.
En av de andra deltagarna säger: Vad hände med att barn får vara sig själv och få information om att man faktiskt kan kompensera med studier vid Komvux när man blir äldre??
 
Fan vilken bra fråga!
Tro mig, den är återkommande i mina samtal med en del elever!!! 
 
Idag tror de allra flesta elever att man MÅSTE gå ett högskoleförberedande program för att få livet att fungera.
Det är mer regel än undantag.
Och det skrämmer mig!
Varför har det blivit så?
 
Vad pratar man om hemma vid köksbordet under middagen när man har en blivande högstadieelev? 
Slänger man fram katastrofläget: OM du inte läser det här eller det här då är du KÖRD!!
Eller pratar man om vilka intressen barnet har, vad barnet drömmer om och hur barnet vill skapa sin egen framtid? 
 
Att få ett vägledningssamtal när man går i 9:an löser liksom inte framtiden på en kvart. 
Det är en lång process som ska få vara en röd tråd genom hela grundskolan och vara pågående.
Genom att eleven får bra självkännedom kommer man rätt långt men inte hela vägen. 
 
När föräldrar t.ex. säger att barnet SKA gå naturprogrammet... men barnet själv kräks över både matte, kemi och fysik.... 
Då har man inte riktigt fattat grejen som förälder... 
Om barnet säger att det vill gå fordonsprogrammet och föräldrarna säger: Då blir du ju ingenting...
Då har de heller inte fattat grejen... 
 
Min yngsta dotter har sedan hon var 4 år sagt att hon vill bli läkare.. hon står fast vid det ännu som 10 åring.. MEN det betyder INTE att jag förväntar mig att hon ska bli det.
Däremot hoppas jag att hon i 9:an är så trygg med sitt val att hon hittat ett gymnasieprogram hon kommer att trivas med.. Oavsett vilket det än må vara...
 
Min 12 åring skiftar i sina tankar kring vad hon vill bli... och just nu är språk det nya och spännande i hennes liv.. Ett val hon gjorde själv.. utifrån tankar på var, hur och om hon kommer att använda det.. Samt att hon genom sin dyslexi tänkte till själv och funderade över vad som var "lättast" för henne att läsa..
Ett klokt och insiktsfullt val gjort av henne själv. 
Och ja, jag blev stolt över hennes sätt att fundera och göra en analys över hur hon skulle välja. 
 
Ja kanske mina två yngsta döttrar har aningen förmån för att deras mamma är studie- och yrkesvägledare.. Men som sagt var, deras val är deras egna.. jag kan bara lägga fram information och tillhandahålla stöd i deras tankar... och om ett par år är Linnea på väg att göra sitt val mot gymnasiet.. och det ska också vara hennes egna val! 
 
Och behöver man faktiskt gå på Universitetet för att få ett jobb?? 
Ja, vad tror ni?? 
 
En kommentar publicerat i Diamanternas tankar
Taggar: Ett barns tankar, Framtid, Föräldrar, Höst, Jobb, Kompetens, Kärlek, Livet, Samtal, Skola sig, Universitetet, Utbilda, Vägledning
#1 - - Jessica :

Ja jag läste ju naturbruk på gymnasiet och nu är jag vigd till tjänst som diakon. Jag hoppas att min resa kan visa mina barn att man kan göra det som känns rätt i stunden och ändra sig nästan hela livet.

Svar: Exakt <3 Man ska läsa det man själv tycker verkar roligt och det man är nyfiken på. Jag har också ändrat studiegång och gjort andra val :) Och japp, livet är föränderligt och det går alltid att göra om och förnya sina kunskaper :) Kram
Diamantfamiljen