Linkedin i ljuset

Godmorgon världen!
 
Lite svalt idag.
Vi har sovit med fönstret öppet för att få in så mycket syre som möjligt.. Man kan väl säga att det var.. Ett par isbjörnar på väg genom fönstret 😜
 
Vi var med om en obehaglig sak igårkväll.
Så när som på en minut började både jag och Peter må illa, blev kalla och varma om varannat... Utan att vi visste att den andra kände så..
Jag skulle precis stiga upp och ta av mig tröjan när Peter far upp ur soffan och säger: Fy jag började kallsvettas och må illa..
Tittade på honom och sa: Va, jag med...
Peter gick mot uterumsdörren och öppnade den...
Jag blåste instinktivt ut ALLA ljus vi hade tänt... 
Och gick sen ut i uterummet där Peter redan stod... 
 
Vad vi riktigt var med om, har vi inte en aning om!
Men Peter har en teori om att vi hade lite för många levande ljus tända på en alldeles för liten yta... 
Vi hade fler tända än det syns på bilden.
Jag har inte en aning.. Men vi började må mycket bättre båda två när vi hade alla ljusen släckta och ny frisk luft kom in genom dörren.. Vi startade även fläkten för att få rundgång i huset...
Det var dessutom riktigt hett i rummet när vi kom in från uterummet... Vi tittade på varandra och enades om att vi INTE ska ha riktigt så mycket ljus tända samtidigt igen utan att även ha lite "syre" som kommer in någonstans ifrån!!
 
Ja jösses!! 
 
Hörni, på tal om något annat.
Hur presenterar ni er? 
I t.ex. ett socialt sammanhang, en fest eller i ett personligt brev? 
Det är lite olika, eller hur?
En kompis till mig berättade att hon varit på en fest (aningen finare sådan) och där hade alla sagt både namn och titel när de räckte fram handen:
Tänk: Ewa / Studie- och yrkesvägledare...
Hahahaha.. kommer osökt in på en annan kompis som var undersköterska (hon är inte det längre) och presenterade sig: Hej jag heter ##### - och jag är professionell skittorkerska....
Och jag: VA?? Vad sa du?? (sen bröt jag ihop i skratt)
Ja det var humor!! 
 
Fan jag som inte ens kommer ihåg vad folk heter.. ska jag dessutom komma ihåg vad människorna jobbar med?? Det blir tungt!! 
 
Varför är det så viktigt med titlar? 
Vad säger det om oss egentligen? 
I den världen jag lever i... spelar titlar väldigt liten roll.. 
Jag blir inte imponerad av om någon är läkare eller någon är undersköterska eller någon är miljonär.. 
Det "biter" inte på mig...
För mig är DU människa och inget annat... 
Däremot om personen har något vettigt att säga, då kan det bli intressant att lyssna.. men jag charmas inte av så mycket annat.. 
 
 
Läste vad John Locke sa för några hundra år sen... att det är fostran som åstadkommer den stora skillnaden mellan oss människor..
Om vi blir goda eller onda...
 
Riktigt så enkelt är det väl inte.
Men kan det ligga något i det? 
Jag vet människor med riktigt bra föräldrar som det ändå gått riktigt dåligt för..
Kan lova att den personen jag tänker på var uppfostrad precis lika väl som sin bror.. men ändå blev det katastrof...
 
Så helt rätt hade väl Locke kanske inte ändå?! Eller? 
Det är intressant att bolla tankar kring fostran och social bakgrund. 
Mycket händer när vi kommer utanför vår" bekväma" sociala bakgrund och ser vad andra gör... kompisar, grupptryck och sen första kärleken.. 
 
Hur presenterar jag mig själv? 
Funderade lite på det och tänkte: Var har jag en presentation och hur ser den ut?
På min Linkedin står det så här:
 
Engagerad - Intresserad - Nyfiken - Pedagogisk - SYV - Mamma- fru - 6 barn - NPF är min vardag genom min dotter - bloggar på diamantfamiljen.se - väljer kärlek med respekt och älskar vår Rottweiler Tyra. 

Jag älskar att resa och se världen ur olika vinklar, fotar dem både uppifrån och nerifrån, kanske till och med från sidan?! 
Min dotter med NPF lär mig det mesta om mig själv och livet genom världens alla perspektiv. Hon är den största stjärnan med ett hjärta av guld och humor likt en ståuppare. 

Jag tycker om utmaningar och möter dem med både glädje och spänning, kanske till och med en gnutta "skräckblandad" förtjusning eftersom jag är mänsklig och ingen robot. 
Trygg i min roll som människa där jag står med mina fötter på jorden, fast ibland lite svävande för att få ett helikopterperspektiv.
Född och uppvuxen vid havet och någon gång kommer den längtan att ta mig tillbaka till doften av saltstänka klippor - Gotland har mitt hjärta fångat fastän jag är Ålänning. En gång Ö-bo, alltid Ö-bo!

Väl mött på en spännande resa!
 
 
Jaha, vad säger det här om mig? 
Säger den något om vem jag är? 
Eller hur jag är?
 
Om man analyserar texten, vad kommer man fram till? 
 
kommer man fram till att man tror att man känner mig, eller är det en fasad över en självuppskattning, en egen målad bild över en person som man tror sig vara? 
Hur skulle någon annan beskriva mig? 
 
Det är en rätt intressant fråga: Hur skulle någon annan beskriva dig? 
Vad skulle den personen säga för något om hur du är som människa, individ och i grupp? 
 
Ja.. säg det? 
 
Människor är rätt intressanta att studera! 🙂
Min make frågade mig: Finns det någon utbildning där man får studera människor?
Öhhh... ja.. hur många som helst faktiskt... 
De allra flesta till och med.. 
Lite socialpsykologiska perspektiv i både grupp och individ... där kan vi nog klämma in hur många som helst.
 
Men nu ska jag fundera på en annan fråga till ett annat blogginlägg... Har det skissat i mitt huvud.. sen ska det bara flummas ner på print..
 
Får man "behålla" någon ur den andres familj när man separerar? 
Det ska jag skriva om en annan gång!
 
På återseende! 
Och fundera nu över: Vem är du? och hur skulle du beskrivas av en annan människa och varför? Stämmer det överrens med dina egna tankar om dig? 
 
Ha det gott!
Heppåre!
 
0 kommentarer publicerat i Livets happening
Taggar: Ewa och Peter, Familj, Grupp, Höst, Individ, Kärlek, Levande, Livet, Låt oss leva, Perspektiv, Vem är du?, Vem är jag?