Jag är fri men får man behålla en släkting till sitt EX??

Hej igen världen!
 
Känner du dig fri, eller är du försatt i bojor?
 
Vet ni att det idag sitter X antal kvinnor och fundrar på hur de ska ta sig ur sitt förhållande? 
Och en del vill "behålla" familjemedlemmar som hör till den de lever med och andra vill bli av med hela högen..
 
Jag är INGEN "samlare" ( = behåller ogärna tidigare relationers familj/släkt)
MEN, jag har behållt några stycken. 
T.ex. systerdottern till den man som föralltid kommer att ha en speciell plats i mitt hjärta. 
Jag har henne på avstånd men ändå nära.
Vi följer varandra på Instagram och hon har alltid funnits i mitt liv på ett eller annat sätt. 
Men i övrigt är jag ingen "collector"... 
 
 
Året är 1996 och jag är F R I... I den benämningen att jag fått stöttning att lämna mitt helvete. 
Det är december och jag har en egen lägenhet.
Inredd med hjälp från en som sålde saker i andrahand.
(lämnade ju ALLT förutom en sekretär som min farmor lät tillverka till mig)
 
Och jag behöll INGEN från den personens släkt i mitt liv. Även om jag gärna hade gjort det. Men jag kände mig tvungen att klippa banden.. eftersom elaka tungor / Skvallrande människor.... sa en sak och gjorde en annan...
Man ska akta sig för EN sak... det är vem man litar på! 
Jag kände att min tillit till många människor försvann här... 
Men barnen och jag hade ändå vårt eget hem nu.. som iofs säkrades med diverse säkerhetsanordningar och tät poliskontakt...
 
Han som hjälpte mig då? 
Ja... tanken var väl att vi skulle försöka vara ett par... Men det gick liksom inte.. Vi tyckte absolut om varandra! 
Och jag ÄLSKADE hans föräldrar!! 
Och hans systrar.. som jag också förövrigt hade känt "halva" mitt liv... 
Men nej, det var inte vi...
Men han ställde upp och var där... Men blev även han utsatt av det som pågick mot mig..
Som en mörk kväll t.ex.
Han passade mina barn och jag skulle åka iväg... Skulle låna hans bil.. en rolig sportig sak.. Den stod parkerad på en mörk plats en bit från min lägenhet..
När jag kom ner dit kände jag instinktivt att "något är fel"... 
 
Jag blev osäker på om jag var ensam där eller om det var någon annan där. 
Det hade varit någon annan där!
Bilen var sönderslagen... och indirekt var det ju mitt "fel"... 
Jag rusade in till lägenheten och låste dörren.. livrädd.. 
Han sa: Det är bara en bil.. det kunde varit du.. 
Polisen kom och polisen visste vem det var men det fanns inget bevis... 
 
Så var livet då.. fastän jag var "fri"... Men jag var fri från det direkta våldet.. Men inte det psykiska... Det tog många år till innan det försvann... (Jag är förlåten)
 
När vi sen väl valde att inse att vi är "bara" vänner.. vi kan inte vara ett par.. om vi ens någonsin hade varit... Då valde han att inte ha någon relation med mig men han önskade mig ALL lycka i livet och jag honom det samma... men han "behöll" inte mig.. och jag "behöll" inte honom.. mer än att jag är honom evigt tacksam för ALLT!!! 
Jag hade gärna behållt hans mamma och hennes omsorg!! 
Men av respekt för honom gjorde jag givetvis inte det... 
Dock "behöll" jag som sagt var hans systerdotter 😇
 
Men hur är det egentligen??
 
Får man behålla någons "familj" / "släkt" när man separerar? 
 
Jag tycker det är svårt att avgöra vad som är "rätt eller fel".
 
Om Peter och jag skulle separera (fruktansvärda tanke)... Skulle jag absolut vilja behålla hans mamma och hans syster.. 
Vi har pratat och skämtat om det ibland... Men jag återkommer alltid till att det skulle jag nog inte göra. 
Just av hänsyn till Peter. 
Det är hans del av familjen och inte min. 
Nu vet jag att Peter inte skulle ha något emot det.. men det är en "etisk" tanke om det är OK eller inte... 
 
När jag var tonåring och hade en sån där "tonårskärlek" 😁 Som förövrigt var min första .... Då behöll jag hans syster när vi lämnade varandra! 
Han fick säga vad han ville.. Jag tyckte mer om henne än om honom! 
Det kändes inte som om det gjorde honom något heller.. Han skakade mest på huvdet och tyckte vi var lika jobbiga båda två 😁
Det var HON och JAG!! Mot honom!! 😇
OBS... jag behöll föräldrarna också... De var min livlina till livet!! 
Och jag älskar att jag fick tillbringa så mycket tid hos dem och med dem!! 
Vi var vänner ända till jag flyttade till Sverige... då avtog det tyvärr.. på grund av att vi sågs mindre och mindre.. 
Men hon finns också alltid kvar i mitt hjärta!! Jag "behöll" henne ändå i över 15 år 💚
 
Jag har också "behållt" lite svägerskor som kommit och gått... En av dem är mina döttrars äldsta kusins mamma.. Vi umgås inte men hon finns definitivt kvar i mitt hjärta och på instagram 😁 Djäkligt bra det där med instagram...😎
Tyvärr har jag aldrig frågat min bror om det var ok.. 
Men å andra sidan har inte mina bröder frågat mig om något är ok heller... TOUCHÉ!!!🙌
 
Jag tycker man ska vara väldigt försiktig med vem man "behåller" och varför! 
Det finns en etisk tanke..
Kan man separera känslor och känslor?
När man lämnar ett förhållande så finns det ofta TVÅ olika sidor av den berättelsen.
 
Jag har min och den andre har sin.
Varpå det, iaf i min värld, blir väldigt svårt att hålla sig opartisk mot den andres familjemedlemmar.
Jag skulle då ALDRIG kunna sitta med t.ex. Peters syster och prata om Peter om vi hade lämnat varandra.
Det skulle kännas väldigt fel och väldigt märkligt. 
Hon BÖR ju stå på hans sida och ta hans parti... vilket jag också hoppas att hon skulle göra oavsett anledning till om vi hade lämnat varandra... (HEMSKA TANKE... han ÄR mitt allt och mitt livs kärlek) 
 
Det är därför det är en etisk tanke bakom mina funderingar.
Även om man separerar som vänner.. Så finns det ju en anledning att vara försiktig med vad man säger och vad man gör. 
Man lämnar ju varandra av en eller flera anledningar. 
 
Jag har alltid stått på mina barns sida när de har lämnat en relation. 
Även om jag skulle ha råkat tyckt om den de lämnat.
Det finns bara en som jag "behållt" här... MEN som jag brukar säga till den dottern det gäller.. Jag skulle ALDRIG ta hans parti.. även om jag tycker väldigt mycket om honom... 
Och det är ju också en etisk tanke..
Hon är ju MITT barn.. han är hennes ex... Alltså rent formellt tar jag ju hennes parti.. hon är mitt kött och blod.. han är ju någon som jag inte har haft lika nära...Men som jag ändå  har en relation till... 
 
Nej!!
Jag fortsätter nog att INTE vara någon "collector"!! 
Tycker inte om att ha garderoberna fulla av gammalt damm!! 
Ut med det gamla och in med det nya 😁
 
Som sagt var, man ska vara försiktig med vem man behåller i sitt liv!
Och man ska framför allt fråga den det berör om det är OK för den att behålla någon ur den andres familj. 
Det är faktiskt en överträdelse som kan göra mer skada än nytta om man inte är OK med det. 
 
En del säger: Vuxna människor - Vi gör som vi vill... 
En del säger: Vi måste väl kunna umgås som vuxna människor...utan att välja sida... 
Då ställer jag en motfråga: Varför det ur ett etiskt perspektiv, förklara?!
Och sen undrar jag: På vems sida står du, rent etiskt? 
Och sen undrar jag: Var det värt det? 
 
Nej.... lagt kort ligger... Jag står fast vid att jag inte vill behålla någon i onödan! 
Om man möter varandra någonstans på vägen kan ett hej, en kram och en fråga vara nog... 
Det måste vara OK från alla sidor om man ska behålla någon!
 
Det kan ju bli ett rent övergrepp mot den anhörige om man behåller någon som kanske skadat den psykiskt eller fysiskt eller på annat sätt. 
Tänk dig själv in i den situationen...
Du vet vad du varit med om.. och dina närmsta anhöriga fortsätter att umgås med den som begått ett övergrepp på dig.. HUR skulle du må då? 
Skulle du tycka: Ja men det är väl OK.. De är ju vuxna och gör som de vill..
Eller skulle du tycka: De vet vad jag varit med om, de vet hur jag mått och mår.. Varför? 
 
Det finns lika många rätt som fel här! 
Och alla gör förstås som de vill... 
Men.... känslomässigt och etiskt... Ok eller inte.. 
Det måste man fråga den det berör! 
 
Om mina bröder hade blivit psykiskt eller fysiskt skadade av en person då hade jag ALDRIG i h-vete behållt den personen i mitt liv = ALDRIG!! 
Om mina barn hade blivit det, misshandlade eller utsatta på något sätt av den de lever med/lämnat.... då hade den personen behövt använda både skyddsväst/hjälm och en djävligt snabb båt eller bil för att ta sig bort från mig.. och jag hade definitivt ALDRIG behållt en sån människa i mitt liv!! 
Det finns inga lögner i världen som fått mig att tro på en sån människa... GENOMSKÅDNING!! 
 
Men för min dotter är det OK att jag fortfarande har kvar hennes ex på instagram.. hans telefonnummer i min telefon... MEN om hon en dag skulle säga: Mamma, jag vill att du tar bort honom från ig och i din telefon..
Ja, då är valet lätt: Jag skulle göra det direkt! 
För det är hennes val... och min skyldighet! 
 
Nej... som sagt var... damma av garderoben! 
POFF....