Gravidskam och kramp

Hej på dig världen.
 
Har ni sett fullmånen? 
Den skymtade bakom träden när vi åkte hem från TC ikväll.
 
Vi har varit på bio och sett "En ung Astrid".
Vilken film!
Den var MKT bättre än vad jag hade hoppats på. 
 
Den är förstås dramatiserad utifrån tankar och idéer om hur hennes liv kan ha varit.
Skammen att bli gravid som ogift kan vi knappt förstå idag när det är helt legalt att vänta bebis utan någons (djävla) godkännande (i de allra flesta familjer)
Känslan att behöva lämna sitt barn i ett annat land, hos en annan kvinna... kan jag inte ens i min vildaste fantasi.. eller jag vill inte ens försöka sätta mig in i det.. kan inte!! 
 
Mannen som var pappa som ville gifta sig med henne.. Men hennes mamma som sa: Du behöver inte..gör det inte... Och som tur var, måste jag väl ändå säga,  gjorde hon det heller inte.. 
Hon valde ett liv i Sthlm med Lasse och där hon senare gifte sig och blev Astrid Lindgren 😍 Vår fantastiska sagotant med hela världen!
 
Älskade slutet på filmen där Astrids mamma stolt tog upp Lasse i sin famn och gick in i kyrkan... Måste erkänna att tårarna var uppe och vippade på kanten hos mig... Känslan av att våga stå upp för sin dotter som hamnat i "synd".. De som var kyrkans folk och allt sånt tjafs... 
 
Jag har kunde känna igen mig i "skam-känslan" när jag själv var gravid som tonåring... FY FAN!!
Även om den inte alls var på samma sätt som då.. 
Men just skammen över att man hade "ställt till det" och var gravid.. 
Om det har jag både ETT och ANNAT att säga.. men det skriver jag någon dag när jag inte mår illa över just det... 
Jag hade ju iaf förmånen att få föda mitt barn, behålla det och dessutom slippa gifta mig med hennes pappa... Gud bevare mig! 
Men helt utan skam var det ju inte..
Kan man någonsin få bort den totala "skamkänslan" hos kvinnor som väljer att föda barn utan en man närvarande? 
Rubba bort skiten liksom??
 
Måste nog skriva ett enskilt inlägg om det! 
 
Har ni inte sett filmen om Astrid, gå och se den! 
En varm, galen och helt fantastisk vacker film! 
Har du någon form av empati inom dig.. så kommer du att behöva blinka med ögonlocken när tårarna rullar fram... eller så bara släpper du ut dem.. 
Filmen är fantastisk!! 
 
Något som var mindre fantastiskt idag var att vi fick besök av Epilepsimonstret.. Det har varit här och vänt några gånger men idag kikade han fram med fart... 
Jag blir så trött på det!
Som tur var hade jag en annan epilepsimamma till min hjälp.
Fina underbara människa!
 
Min dotter har extremt dåliga blodvärden just nu.. de är nere och seglar på 100... och strax under.. Vilket betyder att vi måste ta lite prover med jämna mellanrum..
Något som stressar henne väldigt mycket... 
 
Men idag gick det liksom inte. Hon har varit en aning "stissig" och fundersam.. Och när ett så enkelt prov som "stick i fingret" skulle tas så sa hon: Jag får kramp...
Nej då svarar jag... du har ju gjort det här hur många gånger som helst..
POFF... så inser jag att hon redan krampar..
 
Hon fick krampa i fred och den andra mamman och jag pratade om ep i största allmänhet.. hon berättade om sin dotter och frågade samtidigt om min..
Där stod vi.. två ep-mammor som kunde sätta oss in i den andres situation... Ett ögonblick av förståelse.. ett ögonblick av medkänsla.. ett ögonblick av oro.. ett ögonblick av värme..
 
Och jag måste säga: Det var en "aha-upplevelse" för mig..
Av alla människor jag träffat i samband med dotterns kramper har jag ALDRIG träffat en annan mamma som helt plötsligt träder in och bara säger: Du har epilepsi.. det har min dotter också.. jag vet hur du har det.. 
Och vips var vi ett team kring mitt barn... 
En person som jag INTE behövde förklara för.. som jag inte behövde bli orolig för.. hur hon skulle uppleva det.. Utan jag kunde lungt stå där.. och bara vara..
Hela tiden sa hon: Du har mamma här, du kan vara lugn... 
 
Får man bli lite "kär" i såna där oanade änglar?? 
 
Jag ÄLSKAR människor som förstår och jag slipper förklara för!! 
ÄLSKAR!! 
 
När hon hade piggnat på sig, fått lite (stark) saft.. och fått tillbaka färgen i ansiktet.. krampen lagt sig... gick vi ut i friska luften..
Och vet ni HUR gott frisk luft kan dofta.. när man kommer ut från en "kramp-värld"...
Den är magisk!
Den doftar bättre än vilken Gucci, BOSS, Chanel no 5... eller vad som helst...
Det doftar rent, friskt och klart...
 
Dottern var lite skärrad men samtidigt kunde hon med humor se på sitt ep-anfall... Jaha sa hon, då har jag fått ep 2 gånger i samma rum då...
Ja, svarade jag, kan vi skippa en tredje gång?? 😁
 
Hon fick köpa sig lite "tröstchoklad" och satte sig i bilen och frågade: Kan vi åka hem nu?? 
 
 
Japp.. eller plopp... choklad hjälper det mesta.. förutom migrän 🙃
 
Men ha nu en fortsatt fin kväll eller natt... i morgon styr det här gänget bilen mot Norrlands mörka skogar... med krispig kindpuss... 
Vi ska fira en blivande 25 åring där hon trivs som bäst... I lugnet... 
 
Ha det gott och heppåre!! 
 
Ps... bakade världens godaste bullar idag... med MKT kardemumma.. familjens betyg blev: Herran joumala...
Tydligen väldigt bra... från en som trodde att ägg var ett fult ord... det har han trott i alldeles för många år..
Jag undrade varför han gick och sa, ägg.. hela tiden..
Han skrattade och sa.. du vet inte mycket du...
Nåja svarade jag.. när det gäller finska så vet jag iaf att det där INTE betyder ägg... Just saying..
Han fick äntligen upp ögonen för att han inte sa det "fula" ordet han trodde han sa... 😁 Utan helt enkelt bara ägg...