En befriande känsla

Godmorgon världen!
 
När man går genom trampade stigar som inte syns från utsidan men man vet om att de finns där, då känner man sig hemma!
 
Ja, igår kände jag mig åter "hemma" igen.
Jag tog tåget och åkte till Frescativägen 54.
Vad ligger där då?
Institution för pedagogik och didaktik.
Där jag tillbringade de bästa åren någonsin i min utbildningskarriär. 
 
När jag gick till min institution (jag vet, ordet låter fruktansvärt!!) genade jag över en parkering och tänkte: Hmmmm... för några år sen var det en genväg där... den syns inte men jag kollar.. Och när jag kom närmare såg jag: Den är kvar!
Man tjänar kanske 50 sekunder på att gå just där.. men det var nog mer känslan över att den fortfarande var kvar som kändes kul.
Bra start på dagen, liksom..
 
Ännu skönare var att jag tittade på informationstavlan i hallen.
Såg föreläsningssalen jag skulle vara i.. visste vilken våning jag skulle upp till och vilket rum jag skulle vara i..
Det var ett gammalt "hemma-klassrum" där jag tillbringat många timmar.
Och när jag kom in där såg allt precis ut som när vi lämnade för några år sen.... 
 
Det första jag mötte var dessutom min uppsatshandledare och det blev: Nej men hej 😁 
Jag gick till caféet och köpte en dricka för att sen gå upp och sätta mig.
Redo att börja dagen och känna: Äntligen är jag här!! 
 
Det var en befriande känsla!! 
En skön känsla!
 
Nu hoppas jag att jag klarar de här två åren som jag har framför mig.
Det är inget jag tar förgivet!
Men jag har en man som stöttar mig och som sa igår: Det ska bli enormt roligt att följa din pedagogiska utveckling!
 
Ja, jag ser fram emot det själv också!
Nu börjar vi med det kanske viktigaste någonsin... Var, när, hur och varför startade pedagogiken? 
Är vi fria i våra tankar eller vet hjärnan vad vi ska göra innan vi själv vet om det?
Nu ska vi lära oss att reflektera, analysera och förmå oss att se utanför alla boxar inom pedagogikens vidder.
Jag är SÅ nyfiken så jag håller på att spricka!! 
Mycket av litteraturen är på engelska, vilket i sig blir en STOR utmaning... tack och lov för att min make är en levande uppslagsbok så jag kan diskutera allt med honom!! 
 
Men nu blir det mycket existensiella frågor.. eftersom vi ska ner i antikens grekland för att se hur de tänkte kring pedagogiken där.. och att än idag tar till oss av hur de började sitt arbete för att få folk att studera.. 
Hur är pedagogiken upplagd idag, varför och hur möter och bemöter vi den? 
Ska man lyssna till naturvetarna eller till neurologerna, när man tänker på hur vår hjärna och vår existens fungerar och varför vi tar till oss saker eller inte tar till oss saker? 
 
Själv känner jag: Wiiiiieeeee... 
Jag blev så nyfiken på den professorn som startar vår kurs Pedagogikens idéhistoria.. Han reflekterade kring sina egna tankar, bollade med dem i luften, ställde frågor kring sina egna frågor... och fångade mitt intresse totalt direkt och komplett.. Jag fick känslan av att han hade kunnat bolla runt i flera timmar och jag hade ändå velat höra mer.
Då har man verkligen hittat kärnan i pedagogiken - Läran om utbildning och lärande! 
 
Ja, som jag sa till en blivande kursare: jag går in som ett blankt blad i det här... Men jag är nyfiken på hur det slutar 😊
 
Och som professorn sa innan han avslutade dagen tillsammans med oss: Sträva efter att utveckla dig själv! 
 
Det ska jag absolut göra!
Älskade mina förra 3 år på universitetet, där startade jag verkligen min analys av mig själv... och OJ vad jag ångrade att jag inte gjort den utvecklingen tidigare.. men bättre sent än aldrig..
Och nu börjar nästa resa i den utvecklingen!
Här ska analyseras, diskuteras och observeras!
Hej och välkommen i mitt liv säger jag till mig själv, nu ska vi ut på en spännande resa!
 
Ha det gott och heppåre!
0 kommentarer publicerat i Diamanternas tankar
Taggar: Analys, Master, Pedagogik, Program, Sthlm, Sthlms Universitet, Tankar om livet, Universitetet