Vem är du att inte lyssna...

Hej världen!!
 
Här tar vi en dag i taget just nu. 
Dotterns blodvärden var katastrof och hon är till att börja med under behandling med järnmedicin... Och skulle haft ett återbesök inom en månad..
Men läkaren vi träffade skulle sluta samma dag och HUR är det när man ska sluta på ett jobb?
Ja.. inte sjutton fanns det några recept (förlängning) och inte sjutton fanns det en tid en månad efter heller..
JAG ORKAR INTE!!!
Så nu har vi iaf fått tag i tabletterna hon skulle äta och sen bokade vi en tid 2 månader efter första besöket.. Och hoppas att det iaf inte blir värre... 
 
En del dagar orkar hon lite mer och andra orkar hon ingenting.... För det mesta är hon trött.
Jag som känner henne bäst av allt och alla är på riktigt rädd!
Min dotter har INGEN känsla för smärta = Hon känner INGEN smärta!
Och jag är rädd för att hon går runt och har ont men inte kan definiera det eftersom hon inte kan peka på OM det gör ont eller inte...
Som när hon satt i 12 timmar med brusten blindtarm och INGEN tog oss på allvar... 
Mardröm!!
 
Jag är aningen trött på att de som kallar sig professionella inte kan tänka utanför boxen (OBS säger inte att alla är såna men övervägande del är alldeles för trångsynta)
 
OM jag säger: min dotter kan inte känna smärta, jag är orolig för att det är något som är "fel"... 
Då är det nästan så man får en klapp på axeln och någon som säger: Nu ska du inte oroa dig... det är är JÄTTEVANLIGT bland unga tjejer...
OK.. vänta lite nu.. min dotter är 25 år och INGEN 17 åring som har dåligt blodvärde pga mens.... Att kroppen inte vant sig...
Bara för att hon per automatik har mig med.. just av den anledningen att hon: 
2: Hon känner ingen smärta
3: Hon pratar INTE med någon hon inte känner.. 
 
Betyder det INTE att hon inte kan vara sjuk....
Jag är aningen LESS på att bemötas som om: äsch, hon visar inget då är det nog ingen fara...
 
Det var just på grund av den anledningen vi satt på Astrid Lindgren MED remiss om att det var akut... i 12 timmar innan de ens lyssnade till vad jag hade att säga..
Och att de då lyssnade var för att jag var så in i H-vete arg och hela ALBS höll på att få taket lyft av min arga röst... och chefsläkaren kom ner för att se vad "problemet" var...
JA, problemet ÄR att vi kom in på remiss i MORSE.. och att min dotter ÄR smärtpåverkad fast NI inte ser det... 
OOOOPS... rtg visar brusten blindtarm som dessutom håller på att kapsla in sig... 
 
Hon kunde ha dött!! 
Och allt det för att hon INTE visar någon smärta... 
 
Min mardröm har alltid varit att hon skulle bryta något... MEN nu är det fan inte bara det som hägrar längre.. utan MÅNGA andra saker..
Att hon har något invertes som spökar och att hon inte känner några skillnader i känslor inom sig... 
För vad betyder ordet "Ont" för henne??
 
Vi vet om något gör ont, för det har vi lärt oss... 
AJ, vi gjorde illa ett knä... eller vi har brutit ett ben.. och vet HUR djävla ont det kan göra..
Det kan inte min dotter relatera till... 
Så HUR svårt ska det vara att lyssna på mig då?
Jag känner henne = det gör inte du! 
 
Men nu har vi alltså iaf en ny tid.. om en månad... är det nu man ska säga: Jag är så tacksam för att vi har det..
 
Hmm.... 
 
Jag tror jag väljer att inte säga vad jag egentligen känner, tycker och tänker om den saken!
 
Men men... vi kör väl på med medicinen, tar en dag i taget och känner in dagsläget och styr vårt liv efter det.
 
Igår var vi iaf väg på skrivbordsjakt till henne. 
Vi startade på IKEA... där vi även åt lunch.. Men hon blev snabbt trött och vi valde att gå ut därifrån..
Dessutom hade de inget skrivbord hon gillade.. 
Vi bestämde oss för att åka till JYSK i Arninge.. där är det ofta lugnt och skönt. 
Det var det också!
Och sen hittade hon även ett skrivbord hon tyckte om. 
Nu är det beställt och hon väntar in sitt nya fina skrivbord 🙂
 
Som sagt var... en dag i taget... 
 
Stanna upp... andas... se framåt... L I V E T!!
 
Ha det gott och på återseende!