Bara vi och ingen annan

Hej världen!!
 
Ibland finns det dagar jag är extra (MKT) tacksam för.
En sån dag är det idag.
Jag är tacksam för att jag har min man.
Snart har vi varit ett par i 2½ år varav vi varit förlovade i 2½ av dem... och gifta drygt 1½ ... 
 
Tänk om jag vetat för flera år sen att man har rätt att vara så här lycklig? 
Eller rättare sagt, om jag hade vetat att man kunde vara det.. och inte nöja sig med mindre...
 
Visst, ibland kunde jag väl skicka honom till typ månen... men i samma sekund tittar jag på honom..låtsas vara arg.. men inom mig bubblar det i magen och fjärilarna flaxar runt och fyller mig med kärlek.. 
Jag låter honom INTE veta om det.. för då har han ju vunnit 😇 
 
Idag är en sån där dag när jag ÄLSKAR honom lite extra... det är vi, bara vi och ingen annan.. Han gör sin risotto.. Vi dukar med Diamond.....han bjuder mig på ett glas vin... vi pratar om allt... Kramas.. han ÄR kärlek! 
 
Vi njuter av livet, vi njuter av att det är bara vi och ingen annan här hemma.
Vi njuter av att vårt hus är tyst, stilla och lugnt. 
Vi njuter av att vi har varandra.
Vi njuter av att maten smakar ljuvligt och att vinet är svalt. 
Vi njuter av det bästa sällskap man kan ha - Varandras. 
 
Visst har vi saker som är tuffa i vårt äktenskap.. helt klart!!
Men det är en lycka att få ha en man att prata med..
När jag blir arg på honom så låter han det ebba ut... låter mig säga vad jag tycker.. tänker.. låter mig känna sorg, ilska och frustration...
Han står ändå kvar, kramar om mig och säger: jag älskar dig! 
Och jag älskar honom! 
 
Jag lever med en man som jag inte behöver bevisa något för. 
Jag får vara helt och hållet mig själv.
Han ställer inga krav, kräver inte att jag ska vara någon annan än den jag är.
Vi skrattar - Vi gråter - Vi pratar - Vi kramas = och det är tillåtet.. hela tiden!
 
Han berättar för mig hur mycket han älskar mig oavsett om jag har smutsigt hår och gympabrallor eller stylat hår och Ralph Lauren på mig.... Han älskar mig och mina alldeles för många kg.... För honom spelar det inte roll vad jag väger, vilken frisyr jag har eller om jag ens orkar le... Där står han.. och säger: Tänk att du är min fru... jag ÄLSKAR dig!!
 
Därför är de här dagarna när vi är helt ensamma extra viktiga. De betyder VI.. bara vi och ingen annan... Varje minut jag får med honom är de viktigaste vi kan få. 
Tid tillsammans.
På tu man hand.
God mat.
Samtal.
Kvalitet.
 
Han ÄR verkligen mitt livs kärlek!
Jag som ALDRIG skulle tatuera in en mans namn på min kropp MEN jag bär hans namn över mitt hjärta med stolthet. 
Och som jag brukar säga: Även om det en dag inte skulle vara vi, kommer jag att bära hans namn med stolthet.. för han visade mig vad riktig kärlek är och hur den ska vara.
Han som är den mest spruträdda människan jag känner.. har mitt namn på samma ställe som jag har hans.. över sitt hjärta... 
Vi är förevigt bundna till varandra via våra namn.
Han som tog mitt efternamn när vi gifte oss... För att jag inte ville ta hans... Även om jag skrev mitt namn snyggare med hans efternamn... ville jag ha kvar mitt och han ville heta likadant som mig..
Alltså ibland borde jag nypa mig... Är han på riktigt? 
 
Visst har vi stunder ibland när livet känns för djävligt... och det är helt ok det med! 
Men då sjunger vi ibland för varandra...
Som när han sjöng: Nu har vi varandra.... 
Det kommer för alltid vara ett starkt ögonblick i vårt liv... "För NU har vi varandra".... 
"Visst jag går sönder ibland - Men du lagar mig - Låt mig hylla dig".... 
Den meningen kan verkligen beskriva oss båda.. för ibland går vi sönder.. jag ibland.. Peter ibland... 
Och ibland är det lättare att laga varandra.. ibland är det tyngre.. 
 
Och därför är dagar, kvällar och helger som den här, när vi är HELT själv, extra viktiga... för att orka laga varandra... känna total kärlek.. 
Och det är såna dagar jag ÄLSKAR honom lite extra mycket!! 
 
Visst hade jag en del funderingar, tankar och känslor inför en av de viktigaste dagarna i vårt liv...
Dagen då vi blev Hr och Fru W
Vilken magisk dag tillsammans med våra vänner vi hade. 
Och visst har jag varit ARG så många gånger över beskedet vi fick ett par dagar efter vårt bröllop... 
Att han var pappa till det där barnet han hade svurit att han INTE var pappa till.... Jag kunde ha skickat honom till månen med enkel biljett.... 
Men det är just i de ögonblicken.. han tittar på mig... och hela mitt inre går käpp rätt åt h-vete.. för när jag tittar tillbaka på honom.. oavsett HUR arg jag kanske än må vara... så faller hela muren och jag känner en galen kärlek till honom... 
För han ÄR världens finaste människa som står tryggt med fötterna på jorden.. och det är exakt det jag behöver i mitt liv.. för jag har aldrig haft det.. och det är kanske också det.... som gör att jag älskar honom så vansinnigt mycket??
 
Tänk att även jag till slut fick uppleva vad kärlek är. 
Och att han...
Som jag får älska... inte bryr sig om mina extra kg, trötta ögon... utan älskar mig.. utan snapchatfilter och mjuk mage.. 
Kan man annat än älska honom? Nej..
 
Kunde man ana det här när han tog mina bilnycklar och sa: Jag kör! 
Kunde man ana det här den sommarnatten vi satt ute och pratade, pratade och pratade?
Kunde man ana det här när vi på morgonen skulle gå ner och äta frukost på hotellet efter ett få (talandes) timmars sömn? 
Kunde man ana det här när vi sa hej då till varandra med en klump i magen?
Kunde man ana det här när han ett par dagar senare ringde och sa: Nu kommer jag hem! 
Jag vågade knappt tro det.... men sakta började jag vakna upp med känslan att han ÄNTLIGEN skulle bli min och bara min.... 
 
Är det värt alla som vänt mig ryggen? 
Enkelt svar: JA! 
Visst har jag haft ångest och känt sorg... men han står där, kramar mig och säger: Det kommer bli bra..
Och just det är en sak som får mig att älska honom ännu mer... att han tror på framtiden, han tror på oss och vårt liv... Att han är trygg med mig och jag med honom... Han ger mig allt utan att döma någon. 
 
Han hyllar mig ofta... om och om igen..
Därför är han värd att hyllas till hela världen!! 
 
Min älskade make! 
     
 
Vem kunde ana.. här på bilden nedanför... som var den 25 augusti 2016... att allt i bildväg här ovanför... blev VÅRT liv....?? Bröllopsresa.. frieri.... Kärlek och kramar med världens bästa bonuspappa... Bröllop... och kyssen på vår första (efter Tyskland) utlandsresa till GC... Vi två, äventyr och kärlek... 
 
 
Den första bilden av oss tillsammans! 
Men absolut inte den sista.... 
 
Och med det säger jag: God natt världen! 
 
 
En kommentar publicerat i Ewa och Peter
Taggar: Ewa och Peter, Förlovning, Gran Canaria, Höst, Kär i honom, Kärlek, Min man är bäst!, Resor, Tid tillsammans, Tyskland, Vi, Vigsel
#1 - - Herr grå:

Tack min älskade❤❤❤

Svar: KÄRLEK!!!
Diamantfamiljen