Vad såg du hos Peter?

Hej (gråa) världen!
 
Pudervit snö lägger sig sakta över våra utemöbler på framsidan.
Hur ser det ut hos dig?
 
Idag är det "black friday" och shoppingen är förmodligen hysterisk.
Eller så är det som här: Behöver vi något?
Nja, eller ja, kanske, ja men det här har vi ju tittat på, ska vi köpa det, nja... 
Man kan inte anklaga Peter och mig för att "shoppa ihjäl oss" direkt.
 
Jag har alltid ÄLSKAT att shoppa. 
Det har varit ett substitut i mitt liv för det jag inte haft så mycket av, kärlek. 
Men när jag träffade Peter insåg jag plötsligt: Vad fan??
Jag shoppar ju inget längre???????
Helt plötsligt kände jag något som jag inte känt förut: Jag hade inget behov av en massa prylar, kläder, skor och annat krafs (handväskor, klockor, smycken.... you name it).
 
Och fortfarande efter 2½ år känner jag mig inte shoppingsugen.
Klart att jag köper nya kläder och kanske något par skor... Men inte alls som förut, där jag kunde åka iväg till TC och komma hem med saker som jag egentligen inte behövde. 
 
Igår satt vi och såg på Strömsteds när de var hos Foppa.
De ställde en fråga till Nicole: Vad såg du hos Peter?
 
Jag tittade på min egen Peter och sa: Ja den frågan kan jag svara på när som helst...
Vad såg jag hos dig... 
 
Första gången jag träffade Peter var 2014 (fast vi har uppenbarligen träffats redan 2010 tror jag det var)
Vi möttes genom våra hundar. 
Vårt första möte var ganska "märkligt" och något vi skrattar åt stundtals.
Han fick veta att jag tidigare jobbat som tsk och öppnade munnen på sig själv och säger: Men då kan du titta på min tand, här, kolla....
Ja, så kan man ju också träffas 😁
 
Men det första jag såg... och det som fortfarande gör mig alldeles varm inom mig... det är hans ögon.
Herre jösses de ögonen 😍
Det var det första jag såg... tänder eller inte.. de ögonen... där var jag fast!! 
Jag kan titta in i hans ögon och bara drunkna i dem.. Älskar dem!!
 
Sen visade det sig att han var full av andra kvalitéer som jag också bara älskade.
Hans snällhet vet inga gränser.
Ibland får jag stoppa honom och säga: Nej, du... det här går inte.. det räcker nu!! 
Han ställde upp för allt och alla i tid och otid..
Just bara därför att han är för snäll..
Det visade sig att han såg samma sak hos mig.. att jag alltid ställde upp.. och sällan fick något tillbaka..
 
Han öppnade mina ögon och jag hans.
Kan man väl säga.
Men tillsammans är vi det bästa teamet! 
 
Han är påhittig och älskar att göra saker tillsammans med mig. 
Det är INTE jag bortskämd med!
Vårt förtroende till varandra byggs upp starkare och starkare för varje dag. 
Jag ÄLSKAR att jag kan prata med Peter om vad som helst.
Inget känns konstigt eller fel.
Han skulle heller aldrig "håna" mig för något.
 
Jag älskar hans "björnfamn" som alltid är öppen för både barnen och mig.
Älskar att han inte gör sig till för barnen utan är sig själv helt och hållet. 
Jag älskar också att barnen är trygga med honom och att de vänder sig till honom likaväl som de vänder sig till mig. 
 
Tänk vilken högvinst man kan dra när man sätter bilnycklarna i en annan människas händer! 
"Jag kör - Jaha, ja gör det du"
 
Och på den vägen är det...... 
 
 
 
 
0 kommentarer publicerat i Ewa och Peter
Taggar: Ewa och Peter, Höst, Känn kärlek, Kärlek, Tillsammans, Vad ser ni hos varandra