Jag är lycklig...

Godmorgon världen!
 
Är det inte underbart att vädret, solen, har hittat tillbaka? 
LOVE!!
 
Vi har haft ett dygn med "kompis" här i huset. Alice bästa vän ska flytta till Småland och de har lekt konstant i ett dygn. 
De har känt varandra sen 6 års. Och precis som i mitt fall har den här familjen ingen koppling till Vallentuna och kände att de ville flytta nu när de fick möjligheten. 
Önskar dem all lycka till och är lätt avundsjuk på möjligheten att slippa Sthlm!! 
 
I övrigt har vi tagit det lugnt ett par dagar. Väldigt skönt! 
Tid för reflektion är skönt. 
 
Apropå reflektion.
Jag fick en fråga häromdagen: Hur känns det att dina barn/ditt barn har vänt dig ryggen? 
Ja, vad ska man säga om det? 
De är vuxna, de gör sina egna val.
Första tiden försökte jag förstå, fråga, försöka förstå ännu mer... jag gick sönder inom mig.. för jag kunde och kan verkligen inte förstå vad som hände??
De två var de som hejade på mig mest för att få mig att lämna mitt ex... För att sen vända mig ryggen???... 
Nej, jag kan inte förstå...
Men sen insåg jag en sak... Jag ÄR lycklig ändå! 
Två vuxna människor, en som är 30 och en som är 25.. kan inte styra min lycka. 
De är fria att ta sina egna beslut, de är fria att göra som de vill. 
Jag älskar mina barn över allt annat!! Det kan ingen ta ifrån mig.... 
Har alltid försökt göra det bästa av alla situationer, en del med bättre framgång andra med dålig framgång. 
De får göra det bättre med sina egna barn, som min dotters "bonusmamma/fostermamma" sa. 
 
Och ja, jag är lycklig!
Jag är "fri" i den benämningen att jag lever mitt liv som jag vill leva det.  
Jag lever med en man som älskar mig villkorslöst, som inte styr mitt liv överhuvudtaget. 
Jag har fantastiska döttrar som jag älskar över allt annat. 
Vi älskar att umgås med varandra. 
Min dotter med autism växer i sin socialakompetens. 
 
När jag fick frågan om mitt liv är "kaos" efter att vi pratat om "kaos".. sa jag, nej, mitt liv är inte kaos, mitt liv är: Lugn och ro för min egen del. 
 
Och det är nog första gången jag kan känna: Jag har lugn och ro i mitt eget liv. 
Om jag gråter - Har jag en man som ställer sig bredvid mig och håller om mig.
Om jag skrattar - Har jag en man som ställer sig bredvid mig och skrattar med mig (och ibland åt mig för att vi är lika "knäppa" båda två). 
Om jag behöver en kram - Kramas han så hela jag blir som en droppe i hans famn.
Om jag behöver ett råd - Så lyssnar han och sen ger han sin vinkel på saken. 
Om jag behöver någon som lyssnar - Ja, som jag skrev ovanför, då lyssnar han.
Om jag behöver någon att diskutera med - Då diskuterar vi. 
 
Igår kväll när vi skulle sova, låg vi och pratade om vad vi älskar mest med varandra. 
Vi kom fram till en av de viktigaste punkterna i vårt förhållande: Samtalen! 
Att vi kommunicerar, småpratar, för djupa samtal, lyssnar och vinklar...
Och som Peter sa: Vi använder hjärna och mun - utan att skrika
Vi vänder heller aldrig varandra ryggen - Ingen av oss skulle tillåta att den andra gjorde det. 
 
Vi är båda ledsna över att det tog så många år innan vi båda förstod vad kärlek är och att vi kunde fått varandra mycket tidigare. 
Men som vi båda säger: Nu har vi varandra och njuter av kärleken. 
 
När vi var på Gotland fick jag veta att jag återigen utsatts för "hat" kring vårt förhållande. Från en person som inte känner mig, inte vet något om mig annat än från "hundvärlden". 
Jag hade tänkt skriva ett långt inlägg om att det får vara nog nu! 
Men sen kände jag: nej... min energi ska inte gå till det!
Det är sorgliga människor som inte har en aning om sanningen.. utan hör den bara från ETT håll... 
Från en människa som är bitterheten själv. 
En människa som borde se om sitt eget hus innan den smutskastar andra... 
Och det får ju stå för den människan!!
Det är inte första gången jag får ta emot skit.. som kan härledas till just den här personen... Men även där har jag stängt av för att lyckan är mer värd än att sörja över människors oförmåga att se andras lycka. 
 
Kärleken övervinner absolut INTE allt... Och blod är INTE tjockare än vatten... och alla metaforer stämmer inte...
 
Det enda jag vet, när det gäller mig själv.. Jag ÄR lycklig och min lycka kommer endast inifrån.. att hitta den och tillåta den.. det är det bästa jag gjort mot mig själv! 
Andra får hitta sin egen och skapa sina egna förutsättningar.. Jag har fullt upp med min egen! 
 
 
 
 
0 kommentarer publicerat i Familjen
Taggar: Ewa och Peter, Familjen, Hitta Lycka, Kärlek, Lycka, Vår familj