Att ta första steget på osäker mark

Godmorgon alla sötnötar!! 
 
När man säger att någon är en "nöt", säger man det i ett otrevligt syfte (oftast). 
Varför då?
För att en nöt är liten, torr, eller kan ge allergichock? 
Nej.. vi vänder det nu och säger det i ett trevligt syfte istället :) 
"Hej min söta lilla hasselnöt... min lilla jordnöt..." 
Jag är allergisk mot en del nötter så jag får väl välja med omsorg!! ;) 
 
Nog om nötter, goda som onda... 
 
De pratar om otrohet på TV4... 
Ett intressant ämne som berör många personer varje dag.. 
Jag lyssnar med ett öra medan jag sitter i köket och skriver... 
-Vad är otrohet?
 
Frågan ställdes "på stan" och olika personer / olika åldrar svarade..
Alla svar var olika. 
Och det är det svåra med otrohet. 
Det jag känner behöver inte du känna. 
 
Det var ett av ämnena Peter och jag pratade om innan vi blev tillsammans. 
Vad vi accepterade och inte accepterade. 
Ett ganska viktigt ämne!
Och framför allt är det viktigt att våga prata om det i sitt förhållande. 
 
Vi är väldigt klara med hur vi vill ha det i vårt äktenskap :) 
Och vi är båda två på samma linje :) 
Det är det viktigaste, att man kommer överrens, så här vill vi att det ska vara = Man pratar med varandra!! 
 
Jag älskar att få vara gift med en man som tycker om att prata :D 
Att han berättar om sitt liv - att han lyssnar när jag berättar om mitt liv. 
Vi pratar om barndom, föräldrar, uppväxt, tidigare förhållanden.. tankar.. känslor.. drömmar.. 
Vi kramas, vi gråter, vi skrattar, vi lever, vi njuter, vi älskar varandra... 
Det känns som om jag känt honom i hela mitt liv ♥ 
 
Och apropå kommunikation, pratade jag med en person i morse om just "kommunikation" och hur viktig den är i ett förhållande. 
Jag sa: En person som aldrig pratat, kommer aldrig att börja prata. Vill man inte leva med en sån person, ska man gå, för det kommer inte att hända något revolutionernade som gör att personen i fråga.. öppnar munnen. 
 
Själv kastade jag bort 17 år av mitt liv på en tyst man, som så fort han inte fick som han ville, slängde igen dörren och försvann utan att jag visste vart. 
 
 
Därför kan jag med gott samvete säga: GÅ!! Lämna, stanna inte kvar, för det kommer ALDRIG att bli en förändring! 
 
Att lämna ett förhållande är svårt. 
Man ska ut på osäker mark, ta trevande steg ut i det okända. 
Men vet ni vad, livet är alldeles för kort för att leva i ett dåligt förhållande! 
Ska du sitta på ålderdomshemmet när du är 90+ och fundera på: Varför gjorde jag så där mot mig själv? 
Nej!! 
 
Jag lämnade för kärlekens skull!! 
 
Och då menar jag att jag lämnade för att jag kom ihåg hur kärlek ska kännas, vara och upplevas. 
 
Jag har alldeles för mycket kärlek inom mig för att tyna bort hos en människa som inte uppskattade den :) 
Jag ÄLSKAR att få älska en annan människa, att få ge kärlek och värme. 
 
Det räcker med att se Mandelmans program på TV, så inser jag: Herre gud vilket bra val jag gjorde mot mig själv! Där sitter de, och berättar för hela världen, hur mycket de älskar varandra. Och vet ni vad, det syns och det känns genom TVn. Jag ÄLSKAR dem för att de vågar visa hur kärlek ska vara!!! 
 
Så gott som varje dag (om jag kommer ihåg det, på ett eller annat sätt) så säger jag till Peter: Tack för att du är min - Jag älskar dig!!! 
Det har jag gjort sen vi bestämde oss för att det skulle vara vi. 
 
Jag visste att det fanns kärlek :) Men inte att det fanns så mycket :D 
Och JA, jag njuter.. varje evig minut jag får men honom!! 
 
Min fina älskade man, du är mitt livs största kärlek!! 
 
 
Fotot från vår bröllopsresa till Kreta :D 
Vilken mysig resa vi hade!!
Här t.ex...
traskar han och barnen rakt ut i en apelsinlund... jag som är livrädd för spindlar och ormar.. stannade på behörigt avstånd!! 
Men han ledde dem rakt ut på äventyr med tryggt ledarskap :) 
Precis som den fantastiska bonuspappa han är.. Allt han gör, gör han med ett stort lung och en trygg famn att falla tillbaka i om man behöver... 
 
 
Mys!!
 
Nu önskar jag er en fin dag ♥ 
Kör försiktigt, det är halt... 
Kram
 
0 kommentarer
publicerat i Livets happening
Taggar: Bonusfamiljen, Bröllop, Bröllopsresa, Ewa och Peter, För kärlekens skull, Kreta, Kärlek, Resa

Himlen är oskyldigt blå...

Hej på dig ©
 
Vad hinner man med på en dag, egentligen? 
 
Svar: Ingenting! 
 
Jag har suttit med bokföring och kan ärligt säga: Vem sjutton kom på den eländiga arbetsuppgiften? 
FY!! 
 
Men jag tog en paus, tog upp nyaste numret av Amelia.. och där.. där var den... 
 
 
Min text som de hade publicerat :) WHOP WHOP!!
 
Det är faktiskt så, att kärlek inte har någon ålder.. och det är förbannat synd att jag inte sett det tidigare :D
 
Peter och jag brukar skoja om att vi skulle träffats mycket tidigare... 
Då brukar han kontra med att vi skulle haft minst 10 barn... 
 
Vi är helt säkra på att vi levt med varandra i ett tidigare liv.. där hade vi säkert ett hus fullt av ungar :) 
Och i vårt nästa liv ska vi definitivt ha det :) ♥
 
Såg ni förresten första avsnittet ur andra säsongen av Bonusfamiljen?? 
Den började igår igen... 
 
Om ni inte sett den serien, börja med att se säsong 1.. Ta några kvällar till det.. 
Det är HÖG igenkänning på första säsongen!!
 
Avsnittet igår kändes mest tragiskt. 
En unge som anser sig ha bestämmande rätten över en hel familjs vara eller icke vara??? 
Jag blir lite "kräksjuk" av såna scener!! 
 
Det är INTE lätt att vara bonusfamilj med X hit och dit.. barn som ska anpassa sig, vuxna som ska anpassa sig, tider som ska matchas.. 
MEN, barn ska inte bestämma över vuxna! 
Det är iaf min åsikt och jag vet att jag har många mot mig... 
 
Men även om det första avsnittet inte var så upplyftande.. fick man iaf både ett och två goda skratt... Som att vara desperat singelmorsa och sugen på sex... 
Tja... då kan en tränare bli ett bra kap ;) Just saying!! 
Eller som att vara 40+ och gå på tonårsparty.. nja.. även om ålderskillnad och kärlek inte har någon ålder.. kan det ju bli en och annan galen.... mix :D 
 
Vi skojar ganska friskt om vår ålderskillnad mellan varven. 
Men det är för att vi båda är trygga i vår kärlek, att vi är helt OK med att det skiljer alla dessa år mellan oss. 
Vi har båda levt och har massor av olika erfarenheter med oss i våra bagage.. 
 
Men när jag frågar Peter: Vad ville du ha för typ av kvinna? 
Så svarar han: Dig! Jag ville ha dig... för att du är snäll, omtänksam, kärleksfull och ger tillbaka all kärlek på samma sätt som jag ger dig den... 
 
Och där spelar faktiskt inte ålder någon roll alls! För allt det där sitter ändå på insidan ♥ 
 
Ja... bonusfamilj eller inte... Ålderskillnad eller inte... 
 
Himlen är ändå alltid oskyldigt blå :) 
 
"älskling jag vet hur det känns, när broar till tryggheten bräns.... himlen så oskyldigt blå"... 
 
Säger som A. Lindgren: Ge barnen kärlek, mera kärlek och ännu mera kärlek, så kommer folkvettet av sig själv.
 
 
0 kommentarer
publicerat i Ewa och Peter
Taggar: Amelia, Bonusfamiljen, För kärlekens skull, Gärdestad, Himlen, Kärlek, Magazin, Skillnad, TV, Tankar, Ted, Text, Ålder

Vad ska jag bli när jag blir stor?

Godmorgon och hej i vinterlandskapet!
 
Ja, idag är det vitt överallt igen.
Men hellre vitt och någon - än slask och plask!
 
 
Borde göra som Lilla My och Mumin... ta fram silverbrickan och åka pulka :) 
 
Men idag ska jag vara riktigt tråkig istället och börja med bokföring till Överförmyndarnämnden. 
YEAH så skoj!! 
Eller inte!
 
Igår var jag på ett möte och presenterades som studie- och yrkesvägledare. 
Direkt är det en man som tar mig i handen och säger vad han heter, välkommen och vad ska jag bli när jag blir stor? 
Den är inte ny!!
 
Det finns ofta en sanning i den frågan. 
De flesta, men inte alla, har väl någon gång funderat på "Vad vill jag göra/vad vill jag bli?"
Men sen stannar det där. 
Kanske finns varken ork, tid eller pengar att förverkliga en dröm? 
 
Det lustiga är det som ofta händer sen. 
Att mamma eller pappa sitter och önskar åt sitt barn. 
De vet inte själv vad de vill bli - Men de tror sig veta vad deras barn ska bli???
 
Jag älskar den kombinationen! N O T!!!! 
 
Om man som vuxen inte vet vad man vill bli, då ska man ta tag i det istället för att skjuta över det på sina barn! 
Barnen ska göra sina egna val och gå sina egna vägar :) 
 
Jag förstår absolut att föräldrar vill sina barns bästa, det är INTE det, det handlar om. 
Det vill väl förhoppningsvis de allra flesta. 
 
Men när en förälder sitter i mitt rum tillsammans med sitt barn och barnet inte får en syl i vädret... när barnet föreslår olika program och föräldern sitter och säger: Nej, det där kan INTE du jobba med... Nej, det där är INGEN marknad där du får jobb... NEJ, det där passar inte för dig...
Och så vidare... 
 
Då blir jag matt!! 
 
Så på frågan: Vad ska jag bli när jag blir stor då? 
Sök svaret inom dig själv!!!
Och låt barnen söka sina egna svar :) 
 
Ha det! 
Visa fler inlägg