Om ryggsäckarna krockar..

Hej från feberns landskap
 
Jag hade tänkt ta en promenad men livet sa visst nej till det. 
Dottern har knappt rört sig från sängen..
Hon fick lite lunch serverat inne i sitt rum. 
Tyra passade på att göra henne sällskap just då.. Hm, undrar varför? 
 
Sitter här och funderar på vad som gör ett förhållande tryggt och "säkert"?
Förslag, någon? 
 
Det där klassiska, att lita på varandra, är väl kanske ändå A och O?
Eller? 
 
Men hur kan man lita på varandra då? 
Trygghet, ärlighet, öppenhet, värme och kärlek, kanske? 
 
Alla bär med sig sin ryggsäck in i ett nytt förhållande. 
Saker man varit med om kan oroa och bli till en "grej" om man inte kan prata med varandra. 
 
Jag är glad att jag visste vem Peter var innan vi bestämde oss för att bli ett par. 
Inte för att jag visste allt då, och kanske inte ännu, men jag visste och vet bra mycket mer idag än då. 
Han vet massor om mig också och vi försöker prata med varandra om det mesta.
Men även hos oss blir det stopp i bland men då hittar vi vägar som tar oss vidare. 
 
En av Peters största orosmoment är att jag ska lämna honom. 
Mitt största orosmoment är att inte räcka till, till honom. 
 
De här två momenten kan krocka en del ibland. 
Vi pratar givetvis om dem men ibland springer saker iväg och oro hinner komma före sunt förnuft. 
 
När vi gifte oss sa jag till Peter: Jag lovar dig, att jag ALDRIG kommer att lämna dig. 
När Peter har det kämpigt med just den delen, påminner jag honom om det jag lovat. 
En gång tog jag honom med upp till vårt sovrum, ställde honom framför vår tavla och sa: Titta där, det är VI! 
 
Idag har jag känt mig otillräcklig för honom på grund av en sak som hände i helgen... Jag kände: Hur jag än gör, kommer jag aldrig att räcka till.. 
Hans kramar, värme och försök till att "rätta" till det, finner inga gränser. 
 
Jag vet att han är osäker. 
Och jag vet också varför. 
 
Ibland räcker inte orden till ♥ 
Jag vet hur det är att vara osäker. 
Jag vet hur det känns att inte vara älskad. 
Jag vet hur det är att vara placerad på andra och tredje plats när man egentligen borde vara på första. 
Jag vet hur det är att bli bortvald. 
Jag vet hur det är att försöka stärka sig själv och inse att man duger... 
 
Peter är den mest fantastiska person jag mött. 
Ett stort hjärta i guldfärg. 
MEN om jag inte vetat allt jag vet, om jag inte haft förförståelse för hur det är att känna allt det där om känslor och kärlek... Då hade jag inte vetat hur jag ska göra när livet går upp och ner... 
 
Vid vårt vigselsamtal sa vår präst till oss: Livet är ett bevis på att ni levt... 
Jag är glad att vi hade ett ärligt och långt samtal med vår präst! 
Han hade många kloka ord att ge oss på vägen och hans tankar om saker vi tog upp, var ärliga. 
 
När jag ser på min man, känner jag en oändlig kärlek. Han ÄR det vackraste både på insidan och utsidan. 
Och vi har sannerligen våra tunga ryggsäckar med oss... 
Det bästa är att vi inte är rädda för att öppna dem, dela med oss av dem, prata om dem, prata om sånt som skrämmer oss, sånt som gör oss glada, sånt som kanske är känslomässigt svårt att prata om - vi pratar i alla fall... 
För vi har bestämt oss - men ändå påminna oss ibland... att vi.. är vi.. och vi... älskar varandra! 
 
Ibland brukar jag säga till Peter: vi är två MKT trasiga själar som lever med varandra.. det bästa är att vi kan läka tillsammans för att vi faktiskt älskar varandra. 
Och kanske något ännu viktigare: Vi både vågar, kan och vill prata med varandra om det. 
Vi kan båda två berätta om våra innersta tankar. 
Till Peter kan jag berätta saker jag ALDRIG nämnt för någon och jag upplever att han gör likadant till mig. 
 
 
Vi tillåter oss att gråta tillsammans, skratta tillsammans och utmana varandra tillsammans... 
 
Livet är underbart, det är uppe, det är nere, det är omvälvande, det är gyllende, det är vårt! 
 
Jag vet att du aldrig fått känna dig perfekt förut.. men i min värld.. är du alldelse perfekt!! 
 
Jeg aner ikk' hvad jeg skulle i en verden uden dig
Ved du godt?
Jeg gider slet ikk' at leve i den her verden uden dig
Hos dig går jeg fra forstanden
Hellere det end at gå igennem verden uden dig 
 
(Rasmus Seebach - En verden uden dig)
 
 
0 kommentarer publicerat i Ewa och Peter
Taggar: Diamantfamiljen, Ewa och Peter, Kärlek, Livet, Rasmus Seebach, Ryggsäck, Vi