Vår älskade lilla Tyra

Hej världen!!
 
Jag, matte, skriver i Tyras dagbok. 
 
Man får gråta på en måndag. 
Det har jag hört iaf!
Fast man får väl gråta vilken dag det än är!
 
Förra veckan var vi till vår veterinär med Tyra. 
Det vi var orolig för, det var inte han orolig för.
Han bokade in UL på hjärtat för att se om hon klarade av en sövning. 
Det gjorde hon, vilket innebar att hon skulle röntgas direkt idag. 
 
De tog många bilder.
Vår veterinär kom in och kikade på bilderna.
Han sa inte ett enda ord förutom:hmmmmm....
Tog fram en rtg plåt och tog en bild till.
Jag känner honom.. jag kände på mig att något var fel..
Hans sätt att agera..
Hans tystnad..
 
Jag var med Tyra när hon röntgades.
Efter att hon var klar och fått uppvakningssprutan hämtade de in Peter.
Tillsammans gick vi igenom röntgenbilderna.
Vår veterinär förklarade Tyras "skada" och jag bröt ihop.
Peter höll om mig och tillsammans pratade vi om hennes framtid.
 
Jag tyckte så synd om Peter. 
Han avgudar sin vovve.
Jag tänkte på barnen, de avgudar vår vovve.
Jag tänkte förstås på vår älskade.. älskade.. älskade hund... 
 
Jag fick dåligt samvete för att vi inte sökt hjälp tidigare.
Vi hade ju aldrig kunnat tänka att det var så illa som det är.
Hon visar ju så sällan att hon har ont.
Ofta är hon en glad och mysig vovve med tassarna på gång för nya upptåg med barnen och oss. 
Men vi har ju märkt att hon vill sova mer och vara i fred mer.
Samt att hon har ont när man kommer åt hennes vänster bakben och ryggslutet.
 
Det visade sig att hon har en kraftig förslitningsskada mellan sista kotan i ryggen och första svanskotan.
Lumbosakralt Syndrom.
 
Vi pratade om Tyras framtid, hennes möjligheter till ett bra liv och alternativen.
Här grät jag ännu mer.
Vår veterinär och jag har en historia med två av mina hundar som fått gå igenom onödigt mycket i utredningar.
Jag bad honom att ha det i åtanke och att jag inte ville utsätta Tyra för det. 
Peter höll med mig och vår veterinär var av samma åsikt. 
 
Tyra ÄR en fantastisk hund och jag tror det finns bara en enda rottweiler i världen av hennes kaliber. 
Hon är den snällaste och vackraste hunden i världen, både på ut och insidan. 
Men hon har väldigt, väldigt och ännu mer väldigt ont.
Vi kom överrens om att prova en smärtstillande medicin för att se hur den verkar på henne.
Hennes skada kan de inte göra något åt.
Det går att operera men det är en vansinnigt lång konvalecens och Tyra är 8 år vilket ändå är mycket för en rottweiler.
 
Stundtals går mitt hjärta sönder och jag vill sätta mig under en filt och bara gråta ut alla tårar jag har... 
Tittar på min man och vår hund.
Deras band till varandra är så fyllt av värme och kärlek.
 
En klok person sa till mig en gång: Man ska titta på en man hur han är mot djur... är han snäll och kärleksfull mot dem.. har du en bra man!!
 
Det stämmer så väl! 
 
Tyra och Peter är de finaste av de fina!! 
 
Nu ska vi ta några dagar med medicin och se hur den fungerar. 
Vi får ett tag till med vår älskade hund.
Men vi har bestämt att hon ska få somna in om det visar sig att medicinen inte gör den verkan vi hoppas på.
Hon är en vacker hund!
Och hon ska få fortsätta vara det i allas våra minnen.
Vi ska komma ihåg henne med kärlek.
 
Som vår veterinär sa: Hon är ingen elak hund.. men hon har ont!! 
 
Håll gärna tummarna för att hon kan äta medicinen och att hon får vara vår lilla trollunge ett tag till.. att vi får krama henne, pussa på henne och älska henne vansinnigt mycket.. innan vi måste ta det slutliga beslutet.. 
 
 
Älskade och världens bästa Tyra!! 
 
 
En kommentar publicerat i Tyras Dagbok
Taggar: Kärlek, Rottweiler, Tyra, Tyra The Rottweiler, Vinter
#1 - - Herr grå:

❤❤❤😢😢