9 december med irritation!

Det är mitt i natten och ett "hej världen" känns lagom långt bort!
 
Jag var så trött.
Gick upp och lade mig.
Kände den där sköna känslan av att få sova.
BLA BLA BLA BLA BLA BLA....
 
WTF???
 
Jaha, någon var tydligen djävligt sugen på att prata..
Samma någon har suttit tyst i soffan ikväll..
Men OJ vad mycket det fanns att prata om NU när jag hade tänkt sova..
 
Artig som man är svarade jag och vi hade ett givande samtal.
Strax efter hör jag: TUNGA (DJÄVLA) ANDETAG?????
Men vad fan??
Jaha... 
Hej klarvaken!!
 
Vad ÄR det för fel på män??
Har de någon dold funktion för sömn eller vad?? 
Fan ta dem hela djävla bunten!
 
Tur vi iaf hade ETT givande samtal INNAN jag blev klarvaken!
Vi pratade om EX... 
Så djävla givande så jag nästan skrattar ihjäl mig! 
 
För min del kan varenda vildvittra ta de förbannade kräken jag lagt ner tid på i mitt liv.
Det är två... så lite middag borde de väl kunna få.. vildvittrorna!
Ja, de andra som jag haft en relation med är ju "normala, sunda och trevliga" killar... så dem kan vildvittrorna skippa! 
 
Vi är rätt lika där, Peter och jag.
Förutom att han FÅR sova då efter att ha hållt mig vaken (IRRITERAD.. jag?? Hur menar du nu?) 
När jag säger att vi är rätt lika.. så menar jag att vi "begått våldtäkt" på oss själva.
Ni vet den där beskrivningen jag brukar göra:
Att man innerst inne vill säga: NEEEEEJ..... Men att munnen öppnar sig och säger JA för att den andra ska bli nöjd... 
 
OJ vad vi hittar likheter mest hela tiden.
 
Det är en sak som sårar mig.
Att jag inte tänkt på mig själv utan att jag alltid har försökt "duga och passa in" för att bli älskad. 
Idag kan jag inte ens förstå att jag lagt ner så mycket tid på två djävla skitstövlar i mitt liv.
Den första fick endast 5 år.. men den andra fick 17 år..
Det ÄR vedervärdigt!! 
Och det vedervärdiga är att jag gjort det mot mig själv!
Jag skiter ju i de här två idioterna!
Men det är sorgligt att jag kastat bort så många år av mitt liv på dem!
 
Varför är det så lätt att bli den där som gör saker mot sin innersta vilja? 
Dåligt självförtroende? 
Både ja och nej...
Längtan efter att bli älskad?
Ja, säkert till en viss del...
Finns säkert en miljon orsaker till att man går in i dessa skitförhållanden...
Det viktigaste är ju att man kommer UR dem!!
 
Jag älskar att Peter och jag kan prata med varandra om såna här saker.
Att han helt plötsligt kan berätta saker från sitt förflutna som ger en förklaring till varför han tänker "si eller så". 
Och att han lyssnar när jag berättar.
Att han är den man som vet mest om mig och mitt liv.
Att han efter våra 2½ år tillsammans vet mer än någon annan människa på jorden om mig.
Och jag om honom och hans tidigare liv. 
 
Men just nu skulle jag kunna gå upp med en hink IS och säga: Jo du, vet du, nu vill jag prata om det här 😇
Så ska vi se HUR pratsam han blir då 🙏
MOAHAHAHAHAHAHAHA
 
I övrigt så hade vi en bra lördag!
Peter gick ner och bakade bröd tidigt på lördagsmorgonen. 
Fixade te och kaffe.
Jag låg kvar i sängen och funderade över fredagskvällen som var något av en katastrof med en nära anhörig. 
 
Livet är inte alltid så djävla roligt! 
Dotter med autism tog väldigt illa vid sig och har haft en djävla dag idag med tankar som snurrat. 
Jag släpade mig ner och vi åt frukost tillsammans.
 
I ett febrilt försök att öppna ögonen genom att hälla kallt vatten över ansiktet, kände jag: Men vad fan?? Jag ser ju ut som en påsjuk hamster kring ögonen??????
VA???
 
Tur vi skulle ut i friska luften ganska omgående.
Kommer ut och inser: Men vad fan... det regnar?? 
OK, påsjuk hamster kring ögonen MED blött hår som då ser stripigt ut..
Hej sexy!! 
 
Vi hade lovat Peter systers barn att se på dem idag när de hade uppträdande.
Hade det inte varit för deras skull hade jag INTE rört mig en millimeter utanför vårt hus idag!
 
Men jag är glad att vi kom dit för det var ett makalöst fint uppträdande! 
Först med luciatåg sen gymnast-uppvisning och sen avslut med ett gediget shownummer.
Så fint!!
Alla barn i olika åldrar var helt magiskt duktiga! 
 
Efter showen åkte Peters mamma med oss upp till Lasse Åberg och åt lunch.
Det var precis vad jag behövde!
Hennes sällskap kan få vem som helst på bra humör!
Även om jag kände att jag INTE var på ett jättetrevligt humör idag. 
Men hennes glädje och energi smittar ändå av sig, tack och lov! 
Även om hamsterkänslan satt kvar hela dagen... 😱
 
Efter en mysig lunch åkte vi hemåt. 
Tog Tyra och åkte till skogen. 
 
Gick det näst längsta spåret. 
Njöt av tystnad... Ja då hade han minsan INTE mycket att säga... den där nattprataren.. Kanske han borde söka jobb på en radiostation.. nattjänst?? 
Ska nog föreslå det! 
 
Men hur som helst var den promenaden MKT välbehövlig! 
Jag älskar att gå där på kvällen.
Det är lite folk.
Ljuset är magiskt.
Doften av skog är tung.
Luften är klar.
ÄLSKAR!!
 
Väl hemma igen gjorde Peter min en favoriträtt. 
Och jag bakade julstjärnor.
 
Peter kom på att den här veckan har vi bakat något precis varje dag.
Han bakar ju ofta bröd på morgonen.
Jag bakar något under dagen.
Så ja, det stämmer bra. 
Vi tycker det är kul 😊
 
Men nu, mitt i natten.. klockan är 01:00... så undrar jag: HUR fan ska jag hitta sömnen??
Jag får väl lägga mig och räkna lite på danska kanske?
 
Igår hade jag det helt på det klara... idag tänkte jag: Halvfjerds vadå? 
Tres...
Halvfems... jag orkar inte!
Men egenligen är det logiskt... 
Och kanske mest logiskt är just Halvfems... 
5*20 - 10 = 90
"Det är så logiskt alla fattar utom jag.. jag har inte en aning..."
 
Men hörni... Jag går mot halvtreds och med det säger jag: Godnatt!! 
Eller iaf... är det natt... 
 
Heppåre!! 
 

Det snurrar i munnen!!

Hej hå världen!!
 
Idag tog vi tag i något vi skulle gjort för några dagar sen.
Var och bokade tid hos veterinären för vår älskade Tyra Myra 24. 
 
När vi väl gjort det åkte vi upp till skogen för att andas och låta Tyra få sniffa runt.
Vi hann bara gå några 100 tals meter innan hon gjorde ett JÄTTE skutt och hoppade in mot några träd.
Hon stannade upp och stod blixtstilla.
Då såg vi den... En liten liten liten fågel som hoppade runt inne i buskarna.
 
Sååå fin.
Förmodligen har någon annan fågel eller katt lyckats ta den och sen kanske den i sin tur lyckats undkomma en säker död??
Den skuttade iaf runt där och pep när vi kom för nära.
Jag hoppas att den piggnar i och får flyga vidare. 
Fin var den iaf! 
 
Efter skogen åkte vi och gjorde några ärenden. 
För att sen åka hem och smaka av smörkolan/gräddkolan jag gjorde i morse.
Gjorde efter ett nytt recept som jag hittade på ICA.
Och himmel vad gott det blev!
 
På den ena halvan strödde jag Nammis lakritssalt.
På den andra halvan strödde jag turkisk peppar.
Behöver jag säga: Galet gott!!
 
Jag lät smeten koka lite längre än vad som stod i receptet. 
Plus att jag tog ättika istället för vinäger. 
Det gick alldeles utmärkt det också!.
 
Ska göra en omgång till där jag tillsätter lakritspulver i smeten och gör den lite mjukare tror jag.. kanske även har en aning glykos i för att göra den ännu.. smidigare??
Vet att jag gjorde en galet god kola för några år sen.. men det var mitt eget recept och jag skrev aldrig ner det.. Så kan det gå!!
 
Men testa ICA´s recept. 
Helt klart lyckat!
Så gott så det snurrar i munnen 😁
 
Ha en bra kväll!! 
 
 

Vad är det för fel på skolledare?

Hej världen och dåliga skolledare!
 
Jag har 6 barn.
Jag jobbar och har jobbat inom skolmiljö.
Jag har mött en och annan skolledare. 
 
Och jag undrar: Hur fungerar ni?? 
Nu ska jag absolut INTE dra alla över en kam!
Jag har träffat och jobbat för helt fantastiska skolledare.
En av dem är E och en av dem är P 🙌 💗
De två har verkligen gett mig enormt mycket kunskap genom sitt agerande kring allt inom de olika skolmiljöerna. 
De har varit och är mina största förebilder när det gäller bemötande och handhavande av ärenden.
 
MEN!!
Jag säger bara: MEN!!
Så kommer man då till dessa som man undrar: Vart i hela fridens namn kommer de i från? 
Arrogans och nonchalans.. Går de två hand i hand? 
 
En av de allra värsta jag mött jobbar i kommun här i norra Sthlm. 
En rent av ond kvinna som överhuvudtaget inte ser att hon skulle vara delaktig i att personalstyrka efter personalstyrka säger upp sig, blir sjukskrivna eller bara ger upp sin karriär för att de blir mentalt mosade.
 
Idag mötte jag en annan modell.
En militärisk överdominant pitbull... 
(Min man kallade henne för "riksflata".. OBS han har inga problem med homosexuella) 
Hon pekade med hela handen och hade nog missat att hon företrädde en hel skolkoncern med sitt obehagliga sätt. 
Hon är nu min bild av den skolan = alla deras skolor!
Vilket gör att jag ALDRIG någonsin skulle rekommendera någon att söka sig till deras koncept! 
Hon var också en sån som inte kunde ta andras åsikter och hade ett hånande sätt kontra fullt pedagogisk på ett korrekt sätt. 
En av de mest obehagliga sorterna! 
För en sån människa vet man aldrig var man har.
Ena sekunden tänker man: Ja men det där låter bra, hoppas det funkar. För att i nästa sekund bli sågad av en bitter kommentar och så tänker man: Psykopat kärring?? 
 
Tänker tillbaka på min egen rektor / skolledare som jag hade i grundskolan.
En på låg- och mellanstadiet.
En lite gubbig och trist figur med NOLL kunskap i att hantera barn och vuxna.
(OBS-det här är mina känslor och tankar om min egen uppväxt och grundskola)
Han såg mellan fingrarna på barn som mobbade andra för att de hade föräldrar som passade honom.
Han tittade bort för att slippa ta tag i händelser på skolgården. 
Han kom och gick på minuten och bodde i en lärarbostad i skolan. 
Enda gången jag skrattade åt gubbfan var när han satte en fotboll på huvudet och skulle skydda sig mot regnet. 
 
Rektorn jag hade på högstadiet var av en helt annan kaliber. Helt fantastisk!
Han såg varje elev och tog händelser med både glimten i ögat men också allvar om det behövdes, dock aldrig aukoritärt utan med pedagogisk insikt för varje enskild elevs förutsättningar.
Han kommer för alltid att finnas i mitt hjärta och jag blev uppriktigt ledsen den dagen jag såg att han gått bort. 
Han körde hem mig i taxi en natt. (Han jobbade extra efter sin pension för att han älskade människor)
Jag var på väg från krogen till en adress som inte var min egen. 
Han skrattade och vi pratade om mina högstadieår.
Han berättade då att han skrev en bok om alla oss elever.
Att han kom ihåg var och en av oss och att han hade uppskattat allas egenheter och de individuella personer vi var. 
Jag berättade för honom att jag var tacksam för att han var min rektor och att jag verkligen hade uppskattat allt han gjort för oss elever. 
Han hann tyvärr aldrig klart med boken innan han "gick vidare". 
Jag hade absolut köpt ett exemplar! 
 
Det är så jag vill att mina barn ska minnas sina rektorer / skolledare.
Som en medmänniska som de vet att de kan söka stöd i samtidigt som de vet att det är en person som är pedagogisk men rättvis. 
 
Den rektor de har nu är precis också den personen. 
De pratar glatt om E när de pratar om rektorn. 
De vet vem han är och de vet att han är en mkt närvarande vuxen.
Det finns nog inte många barn som har något "dumt" att säga om honom.
 
Men när man kommer till militäriska eller psykopat-ledare.. ja då faller tyvärr min respekt för de människorna.
Jag har ytterst lite till övers för personer som inte "fattat" grejen. 
Det kostar så lite att komma in i ett rum med välvilja och trevligt engagemang. 
Att presentera sig med ett trevligt bemötande i stället för att ställa sig framför en person och säga: jaha och vem är du då.. med en arogant röst och ett ointresse för det man själv kallat till. 
Att man sen kan sin pedagogik och vill få fram den faller på att man inte kan ta allas närvaro i ett rum.
Då faller skalet av att man ska låtsas vara professionell och det blir bara fånigt och riktigt dåligt. 
 
Jag har på riktigt fått nog av dåliga människor i skolans värld! 
De kanske inte är många MEN varför i herrans namn finns de ens där?? 
För det som händer är att "de syns och de känns"... och de ger skolan en dålig smak i munnen. 
 
Tacka vet jag de personer som jobbar för att de trivs och älskar att jobba med barn och unga. 
De här som bara ser ekonomi och de som är militanta med en tunnel som synfält... 
Jag säger som Bo Hejlskov : Vad gör de? Jag fattar inte?? 
 
De får inte min respekt! 
Jag känner mest som jag sa till den där militär kärringen idag: Du är obehaglig! 
Och det sa jag INTE för att hon skulle "vinna" på något sätt.. utan för att hon fick aldrig min respekt.. och kommer aldrig att få den!
Jag är en sån som absolut kan sitta i samma rum som en som henne.. men min respekt.. den kommer hon aldrig att få.. 
Som vuxna brukar säga till barn: För att få respekt ska man förtjäna den...
Problemet är bara en sak hos såna som henne: Hon förtjänade den inte.. för hon gav den inte..
Vuxna borde istället säga: För att få respekt ska man förtjäna den och det gäller ÄVEN oss vuxna! 
 
Jag kan tyvärr inte ta såna där människor på allvar.
Det blir patetiskt att tro att man kan dominera andra vuxna i ett rum. 
Att man sitter där och ska tysta andra människor istället för att låta saker sägas och lära sig själv något av det.
Att man har en sån övertro på sig själv och anser sig veta allt bäst... 
Stackars människa! 
Hon må vara hur mycket VD som helst över en grupp skolor...
Har hon inte fattat grejen kommer hon aldrig att få någon respekt! 
Det hon kommer att få är istället ett "prata bakom ryggen - djävla kärring".. där folk ler och hon inte fattat grejen... 
Nej.. militär och grundskola hör INTE ihop!! 
Militärtjänst gör man i militären...
I grundskolan och gymnasiet och vidare utbildning.. där kör vi med pedagogik och samspel... det är sen gammalt att det funkar bäst! 
 
Heppåre!!
 
Och en bajskorv till alla felaktigt placerade människor... 
 
 
 
Och till ALLA skolledare som är pedagogiska med både hjärna, hjärta och själ.. Till er vill jag överräcka den allra vackraste buketten kärlek och respekt.
För det är NI värda! 
 
 
 
 
 
0 kommentarer
publicerat i Diamanternas tankar
Taggar: Herre jösses!, Huvud, Huvudet, Hösttermin, Ledare, Möte, Ont, Ont i huvudet!!, Skolledare, Termin, Vinter
Visa fler inlägg