Samvete, känslor, tårar och galet skratt

Hej världen!
 
Hur är det med ditt samvete?
Är det alltid rent?
Är du en sån där som aldrig gör några fel?
Har du alltid åsikter om andra?
Är du bättre än alla andra?
Kan du erkänna dina fel?
 
Idag såg jag en fråga som ställdes på instagram: När hade du senast dåligt samvete? 
 
Jag brukar skämtsamt säga: Man får ett samvete i samband med sin första förlossning.
Det är klart man har det innan också.
Men för mig har det åtminstone inneburit att jag känner dåligt samvete kring mina barn och saker som har med dem att göra. 
Det kan vara tid, pengar, att räcka till, att de inte får det som "alla andra" har, att jag inte hinner med allt jag önskar hinna med.... och många andra saker. 
 
Jag ÄLSKAR mina barn!
Och jag skulle göra vad som helst för dem (nästan) 
 
Igår hade jag en riktigt tuff dag känslomässigt. 
Jag grät så jag inte trodde det fanns mer tårar inom mig... och precis när jag torkat dem... fått mitt ansikte lite mindre rött och fårorna från mina tårar börjat rätta till sig.. så började jag igen...
Jag kände att min roll som mamma hade svikit rejält!
Att jag inte förstått.
Att jag inte hade en aning om allt.
Att jag inte räckte till.
 
Men samtidigt säger jag: är det något jag har, så är det gjort mina döttrar till starka individer. 
OM jag hade haft tio milliliter av min ena dotters styrka och självständighet... hade jag mått fan så mycket bättre i min egen roll som människa!! 
 
Det var en nattsvart dag igår!
Och jag gick sönder inom mig!
Men samtidigt kan jag säga: Herre gud vad jag är stolt över mitt barn!
Just nu varken kan jag, orkar jag eller tänker jag skriva om det som hände igår. 
Det gör jag senare, en annan gång när allt är på en annan nivå!
 
Men jag är STOLT! 
Stolt mamma till en stark ung kvinna! 
En dotter som om och om och om igen väljer livet fastän det boxar henne i magen och stångar henne med en helvetes fart.
Då står hon där med all sin kraft och tittar på mig och alla andra med sina mörka vackra ögon... Med en kraft och med ett mod... som jag ALDRIG sett hos någon annan!
 
Och jag ÄR stolt!! 
 
 
Något jag insett med min dotter.. är att hon precis som mig, tar skrattet till överlevnad.
Jag och hon är mer lika än jag någonsin tidigare insett. 
Fast hon är så mycket starkare än jag någonsin varit! 
 
Att gå mellan tårar och galet skratt är stundtals befriande och en ren överlevnad. 
Samvetet får stå där och trampa i jorden medan de andra känslorna reder ut övriga behov i kroppen. 
 
Livet är ta mig fan ingen dans på rosor och det är ingen som påstått det..
Men jag vill nog påstå att en del får MER än vad de borde. 
 
Till alla föräldrar där ute som kämpar med motgångar... Ni är fantastiska! 
Se er själv i spegeln och säg: Jag gör mitt bästa och det gör jag bra, mer kan jag inte göra! 
Och till alla barn, ungdomar och personer som kämpar med allt vad det nu kan tänkas vara... 
Ni ÄR grymma!
Ni är FANTASTISKA! 
Och ni är starka! 
Glöm aldrig det!
 
Var rädda om varandra! 
Livet är djävligt skört! 
Och det är INGET man kan ta förgivet!!
 
Kram
0 kommentarer publicerat i Familjen
Taggar: Döttrar, En mammas tankar, Kärlek, Samvete, Tankar, mina döttrar ÄR allt