Från glass till ambulans

Hej världen!!
 
En del dagar kan verkligen skaka runt en familj. 
Förmiddagen var jättelugn.
Peter monterade upp tjejernas enhörning och kopplade på vattnet i den. 
De tyckte den var jätterolig men inte "WOW" sugna på att bada i den. 
Alice tog några vändor men nöjde sig sen med att endast titta på den..
 
På eftermiddagen gjorde vi oss klara och åkte mot Norrtälje. 
Tjejerna ville äta på Glassberget och vi tackade inte nej till det. 
Vi köpte glass och gick tillbaka upp på torget för att Linnea och Alice kunde leka en stund efter att de var klara med sin glass. 
Vi satt i solen och de lekte = Frid och fröjd!
 
Vid 17-tiden bestämde vi oss för att åka hemåt. 
Alla gick mot bilen och vi reagerade inte på något särskilt (Fast nu i efterhand har jag tänkt på en sak...)
På väg mot Vallentuna märkte jag att Alice satt med nedböjt huvud och händerna för ansiktet.
Jag frågade henne om det var något?
Hon svarade ganska "surt" att det INTE var något...
Jag lät henne vara men efter en stund när hon inte ändrat läge frågade jag igen..
Fick ett mildare svar att det inte var något...
Hon hade fortfarande inte ändrat sitt sittläge, utan satt med händerna för ögonen.
Jag tänkte att hon kanske var ledsen för att en vecka gått så fort och att det är föräldrabyte i morgon... Så jag lät henne vara... då hon ofta reagerar med "sorg" när det är skifte... 
 
Vi skulle snabbt in på affären för att ha några småsaker till middagen. Alice ville inte följa med in utan sitta kvar i bilen, vi skulle ju ändå vara så snabba där inne i affären...
Efter några minuter när vi kom ut kom hennes storesyster mot oss och såg skräckslagen ut och säger: Alice har slagit sönder bilen..... 
VAAAAA... vad menar du sa jag och tittade samtidigt på bilen och Peter.. 
Går fram mot bilen och till passagerarsätet fram... tittar bak mot Alice och ser att hon är helt blek... 
Rusar runt bilen och sliter upp dörren... Då är hon som en säck.. finns ingen styrsel alls i henne... 
Jag ropar till Peter att jag måste ha hjälp..
Han går runt bilen och går in från andra hållet och flyttar in Alice mot mitten av baksätet..
Jag hoppar in bredvid och vi börjar rulla ner från parkeringen... 
 
Just då säger Alice storesyster.. Mamma, hon är svullen om läppen och sned i ansiktet... 
Jag har under tiden försökt få kontakt med Alice... 
 
P A N I K!!!
 
Jag ropar eller säger åt Peter: Ring ambulans NU!!!! 
 
Sen är det typ kaos i mitt huvud... Jag försöker få Alice kontaktbar... Hör Peters LUGNA (för han är verkligen superlugn) röst i bakgrunden där han beskriver vem han är, var han bor och sen vad som händer... 
Jag hör att han säger: NEJ vi åker inte in själva det är för allvarligt och det tar för lång tid... 
Sen hör jag inte så mycket mer... 
Jag rabblar hennes personnummer... och sen är vi hemma...
 
Ambulansen kommer...
 
Alice har lagt sig på soffan, mår illa men är kontaktbar... snedheten i ansiktet är inte kvar vad vi kan se.. Inte heller ambulanspersonalen kan se något men gör en första bedömning och tar blodsocker, puls och blodtryck... 
Sen lastar de i henne i ambulansen, avbokar akutbilen som också var på väg.. och vi åker mot sjukhuset...
 
Där har nu Alice blivit grundligt undersökt av både läkare och sjuksköterskor. De har varit inne hos oss flera gånger i timmen. 
Alice har även blivit röntgad och neurologiskt undersökt i omgångar.
De har tittat på talet hos henne.
De har tittat igen på det neurologiska.
Och de har gjort bedömningar under 5 timmar...
 
De kom inte fram till något. Röntgen visade att allt var "ok" = Tack och lov!! 
Vår läkare (vi hade samma hela tiden) var otroligt noggrann!! 
Hans slutsats var att det kanske är barnmigrän.
Den är tydligen lurig och kan bete sig på fler olika sätt. 
 
Man blir så otroligt "liten" när ens barn är sjuka.... Jag tackar Gudarna och alla högre makter att Peter var med i bilen. För jag hade inte kunnat köra en meter med allt som hände. 
Lugnt och metodiskt prickade han av allt med namn, adress och händelseförlopp... 
Jag hade endast fokus på att hålla henne under uppsikt och kontrollera puls och andning..
 
Vi har ju haft våra resor med den fröken... allt från psd till misstänka andra obehagliga saker.. Samt att hon är opererad för både en cysta på halsen och ett ljumsbråck... 
 
Hon kan konsten att ge oss höjt blodtryck!! Älskade unge!! 
Nu ligger hon i vår säng.
Hon sa: Jag vill sova mellan er i natt..
GIVETVIS ska du det, älskade lilla söthjärta!!
Här följde vi de rosa elefanterna till röntgen... från våning 4 till våning 7... vi räknade dem inte MEN vi var tacksamma att de var där..
 
Och till ALL personal på Astrid Lindgrens barnsjukhus... till er vill jag säga: TACK!! 
Tack från hela mitt hjärta!!
Ni var guld värda i kväll... tack!!
Och det samma till ambulanspersonalen.. GULD och TACK!! 
 
Men främst vill jag säga tack, till världens finaste och klokaste och lugnaste.. bonuspappa... för att du ALLTID står vid vår sida.. lika trygg som en klippa.. vad vi än är med om.. så står du där med ditt lugn!!
Som jag älskar dig!! 
 
Nu säger jag tack för mig! 
Den är dagen har verkligen skakat om oss rejält och jag önskar INGEN att behöva uppleva något sånt här...
 
Ha det gott och var rädda om varandra!!
0 kommentarer
publicerat i Familjen
Taggar: Alice, Ambulans, Astrid Lindgrens barnsjukhus, Familj, Glassberget, Hjälp, Klippa, Kärlek, Migrän, Sjukhus, Stress

En fab familjekväll

Gokväll världen!! 
 
Hoppas ni har haft en fin lördag.
Det har vi haft 😍
 
Vi började morgonen (brunchen) med pannkakor till barnen. 
Varken Peter eller jag var speciellt hungriga men vi hällde ändå i oss kaffe och te. 
 
På eftermiddagen gjorde vi oss klara och åkte iväg mot svärmor och bonussvärfar. 
Även min svägerska och hennes barn kom dit. 
Vi hade bestämt oss för en grillkväll. 
 
Herre jösses vad kul vi har haft. Barnen har lekt och vi vuxna har suttit och pratat, skrattat och haft så trevligt. 
En riktigt bra eftermiddag och kväll. 
     
 
Jag älskar att barnen har roligt tillsammans. 
Linnea och Alice älskar sina bonuskusiner. 
De leker och umgås tillsammans som om de aldrig gjort något annat i hela sitt liv. 
 
     
 
Min fina svägerska och min fina make.. hela familjen vid bordet och sen även bonussvärfar mitt i mellan N och C 😍
Mys!!!
 
 
Och vi då förstås... Alice och Linnea, våra fina tjejer!! 😍
 
Ja, vi har verkligen kommit in i världens bästa familj, tjejerna och jag. 
Tacksam!! 
 
Och idag när jag tittade på min man så kände jag: WOW!
Kan man verkligen bli bara mer och mer förälskad i en person? 
Kan man det? 
För varje dag som går, tycks jag bli mer och mer förälskad i honom. 
Han ger mig fjärilar i magen, han ger mig gelekänsla i benen, hans lugn ger min själ bomull... 
Jag trodde inte att man kunde älska någon så mycket!
Och jag visste heller inte att man kunde vara så älskad som jag är av honom. 
Ja, jag drog verkligen en riktigt högvinst.. när jag väl fick honom..
 
My God vad jag älskar dig!!
 
Och du mig 😍
Moahahahahahahaha...
 
Ja, vi har haft en väldigt fin och mysig lördag!! 
Och nu tackar vi för oss och passar på att önska er en fin kommande söndag!
Här ska vi nog inte göra många knop i morgon.. kanske åka ut till bonuskusinerna... eller så blir det glassberget?? 
 
Vi får se hur vi känner i morgon!
 
Ha det gott!!! 
0 kommentarer
publicerat i Familjen
Taggar: Bonuskusiner, Familjen, Kärlek, Lek och bus, Middag, Svägerska, Svärfar, Svärmor, Världens bästa man

Alla älskar Alice - Skilsmässovärlden

Gokväll i världen
 
Ikväll har hela familjen suttit samlad och sett på filmen "Alla älskar Alice". 
Det är en av mina absolut största favoritfilmer. 
 
 
Bild från Plejmo 
 
Barnen visste bara att filmen hette: Alla älskar Alice.
De visste inte vad den skulle handla om.
 
Vi såg filmen tillsammans, under filmens gång pratade vi om det som hände och vi gjorde även ett par pauser i den. 
Filmen är enormt bra ur fler perspektiv. 
Den visar verkligen både fram- och baksidan av en skilsmässa. 
 
Efter filmen pratade vi lite till om vad som hade hänt i den. 
Och poängterade att ALLA älskar sina barn oavsett om man träffar en ny livspartner eller inte. 
Men att en del föräldrar blir så förblindade av sitt hat att de inte kan se klart och att man då mår så dåligt att det går ut över relationen till barnen. 
 
Som min man sa: Det var en helt fantastisk skildring över hur en skilsmässa kan se ut ur barns synvinkel. 
 
Finns det lyckliga skilsmässor? 
 
Jag vet inte, det finns en del som påstår att det finns det, men jag kan varken säga JA eller NEJ på den. 
 
Men min svärmor sa en bra sak en gång när vi pratade om skilsmässor. 
Hon sa något i stil med: Det blir alltid en som känner sig utanför och kanske till och med lite mobbad.. fast inte mobbad på det sättet.. utan utanför... 
 
Och det är klart att den som blir "lämnad" känner sig utanför och utlämnad medan den som går mår bra över sitt beslut..
Men ändå kan känna sig "misslyckad" i sin nya lycka.
 
Filmen visar också en bra sida där pappan försöker förklara att han och mamma inte längre är lyckliga ihop men att den nya kvinnan han träffat gör honom lycklig..
Mamman som är förblindad av sitt hat gör mer skada än nytta i att barnen ska få en fin relation till pappa och pappas nya kärlek.
 
Där har vi utanförskapet, att vara ratad även om förhållandet har varit ratat i flera år. 

Alice kommentar när filmen var över: Nej, den får inte vara slut redan, den är så bra, jag vill se mer... 
Jag kan bara hålla med min egen Alice!
Filmen är bra, den är tydlig, den är fylld av allas känslor, den visar, som min man säger, en skillsmässa ur ett barns perspektiv.
 
Det är ALLTID barnen som kommer i kläm!
Alltid... det finns ingen annan som hamnar där... Vuxna får klara sig själv, de får hitta vägar att lösa sina egna problem på..
Men barnen... de är utlämnade till föräldrars oförmåga eller förmåga att hantera sin skilsmässa. 
 
Men jag rekommenderar verkligen ALLA att se filmen!
Den är från 2002... men känns alltid lika aktuell och bra.
Filmen kommer att vara hållbar vilket år som helst.. även om den är 10 år - 20 år - 30 år och så vidare..
 
För känslor som hat och kärlek... kommer aldrig att försvinna från vår värld i samband med en separation...
Och det kommer alltid att finnas barn som hamnar i kläm i vuxnas oförmåga att hantera vuxnas beslut..
 
Over and out!!
Visa fler inlägg